Cykeläventyr i Fasaskogen

Cykeläventyr i Fasaskogen

30 juni, 2019 Av Av helenasahlqvist

Igår var jag på cykeläventyr helt för mig själv. Jag har kollat kartor halva våren och funderat på om det går att cykla runt sjön Ölen. Självklart går det ju att cykla runt sjön, men jag tänkte cykla rätt nära sjön. Hittade orienteringskarta över östra sidan av sjön för en tid sedan. Med hjälp av den tänkte jag leta mig fram igår. Kartan var dock gammal och avverkning har skett på ett område sedan den reviderats. 

Lastade cykeln på taket och åkte till Rönningshyttan som ligger vid Ölens nordöstra strand. Där finns lite vandringsstigar som Länsstyrelsen och STF tagit fram. Till i år har Länsstyrelsen skyltat om lederna och vid Rönningshyttan har de satt upp en stor portal som ska visa ingången till Fasaskogen. Fasaskogen är ett stort naturområde med massor av olika naturreservat. Att det heter justa Fasaskogen sägs bero på att terrängen är otilgänglig för skogsbruk och området är riktigt stort. 


Jag lastade av cykeln, drog på ryggsäck innehållande lite fika och trampade grusvägen söderut. Stannade till vid första reservatet, Lövfalla, som jag kom till och tittade lite på informationstavlan. Skulle återvända på hemvägen och ta stigen genom reservatet mot Gällberget. Åkte vidare söderut och stannade till vid Sågarefallet. Doften av smultron följde mig flera kilometer och dikena var proppfulla med de små läckerheterna. Jag var tvungen att stanna för att äta några. 


Vid vändplanen började stigen. Den skulle gå rätt rakt över kalhygget och jag visste inte vad som väntade mig. Till min förvåning var den uppmärkt. Stora stubbar kantade det som en gång varit en större stig eller körväg. Underlaget såg jag inte mycket av för gräset växte högre än cykeln. Det var dock jämt och fint, så att cykla var inga problem. Fick vid ett par tillfällen lyfta cykeln högt över ett par nedfallna träd. 


En bit ut på hygget försvann stubbarna. Vet inte om det var jag som tog fel väg, eller om de helt enkelt inte fanns fler. Tog mig i alla fall in i skogen. Där skymdes stigen av ormbunkar och jag kom garanterat fel. Fanns flera körvägar som ledde ner mot sjön, men jag ville hålla mig på ett rakt spår framåt. Efter en lång bit kom jag fram till en större körväg. Nu skulle jag byta riktning. Följde körvägen pt vänster och skulle, om Lantmäteriets terrängkarta vispade rätt, kunna följa en stig mot Jättebergets naturreservat. 


Till min glädje hade en enduro eller crossmotorcykel kört innan mig, så jag följde det spåret. Cyklade och gick om vartannat och kunde till slut skönja en grusväg mellan träden. 

Det hade tagit mig rätt lång tid att traska genom skogen, så min tänka runda som skulle avslutas i Gällbergets naturreservat fick ändras något. Lövfalla skulle jag ändå hinna med och det var egentligen det viktigaste. Gällberget har jag cyklat vid förut. 


Korsade en helt ny led, en anslutning mellan Jätteberget och Gällberget. Har sett på kartor att det ska finnas, men sist vi var vid Gällberget var den inte påbörjad. Enligt kartan ska den gå förbi nära Kroksjön, så det ska jag utforska en annan gång. Finns mycket kvar att se i Fasaskogen. 


Svängde in vid Lövfalla och tog den sydöstra stigen. Den var fin, men inte så stor. Påminde mycket om Linnebäcksskogen. När jag kom fram till ett berg och det blev mer blåst stannade jag för att ta en fika. Att stanna inne i skogen var inget alternativ. Myggen är riktigt aktiva just nu. Åt min bulle och drog vidare mot Gällberget. Fick gå ett par hundra meter på ett ställe där stigen var på tok för teknisk. Gräs och sly var dessutom högt, så det var svårt att se vilken linje som var cykelbar. 


Kom fram till vägen som mer eller mindre gränsar till Lövfalla och Gällberget. Där valde jag att avbryta mitt äventyr och styra hemåt. Nöjd efter ett par timmar i skogen på egen hand. Nu ska bara Ölens västra strand och skogarna där utforskas. Kanske går det att ta sig runt den ändå…