Vintertid

Jag förstår nog inte riktigt grejen med vintertid och sommartid. Det blir bara mörkt på kvällen när vi ställer tillbaka klockan i oktober. Nog för att det är ”normal”tid, men varför kan det inte få vara sommartid hela året. Nu kommer vi leva i ett vakuum fram tills ljuset återvänder någon gång i februari. Då menar jag att det är ljust när man slutar jobbet och någon timma till.

Igår var vi inte ute mycket. Lina har blivit förkyld, men vi kom ändå ut på en liten kort promenad på förmiddagen. Hon ville ut sa hon. Trots feber och allt. Frisk luft har ju aldrig skadat, så vi gick lite i solen. Sen sov hon tre timmar mitt på dagen. Missade som synd var första Innebandymatchen för säsongen. Laget van med 12 mot 5, så det hade varit kul att få vara där och titta och heja.

Micke fixade en del i köket och jag passade på att plugga lite. Städade i skafferiet och pysslade med lite annat.

På eftermiddagen kände jag att jag ville ut och röra mig lite. Jag har också någon förkylning i kroppen. Känner mig lite seg och orkeslös och det kliar i halsen. Någon ansträngande träning blev det alltså inte. Även om det egentligen var det jag ville. Lite intervaller i uppförsbacke hade inte varit helt fel direkt.

Jag valde att ta stavarna och tvingade med mig Emil ut i skogen. Micke ville också ut en sväng dessutom valde Sotis att följa med oss. Alltid lika kul när han väljer att komma med. Som när han valde att följa med oss ända till Paddtjärn en dag i februari 2016. Den här gången planerade jag dock ingen längre runda. Jag ville bara gå och se om det gick att klättra upp på ett berg jag länge funderat över.

Från stigen ser man inte mycket av berget, men när vi kom närmre såg det rätt lätt ut att bestiga. Vi valde lite olika vägar upp.

Väl uppe visade det sig att det var en rätt stor platå. Jag hade trott att det var ett berg, med topp och så stup åt flera håll. Det var rätt platt och sluttande ner mot Kyrkvägen. Där finns flera ställen man kan slå sig ner en vacker dag med fikaryggsäcken. Får bli en utesöndag framöver. Går säkerligen att hitta ett lämpligt ställe att göra upp en brasa också.

För några år sedan fanns det säkert en fin utsikt mot öster. Mellan träden skymtar man horisonten på andra sidan Karlskoga där Kilsbergen tar vid.

Delar av platån. Vi gick ner nästan på samma ställe som vi gick upp. En annan dag ska jag se hur långt man kommer uppe på den här platån. Såg dessutom väldigt cykelvänligt ut. Tål att utforskas närmre. Bara man hittar en lämplig väg upp och ner. De vägarna vi gick är inte anpassade för cykel.

Mörkade ner en av bilderna så pass att månen framträdde. Vinterkvällarna börjar göra sig påminda. Det dröjer inte förrän det är mörkt både när jag åker till som från jobbet.

Spontanlunch på Furhöjden

Ibland blir det spontana aktiviteter. Hade inte tänkt någon utesöndag, då vi hade fullt upp med köksrenovering. Micke tyckte ändå vi kunde äta lunch ute någonstans.

Lina ville inte med, så henne skjutsade jag till stallet i Högeberg och en kompis som var där för att rida. Lina har bara ridit någon gång tidigare och såg fram emot att få följa med dem ut i skogen. Jag följde med in i stallet och passade på att hälsa på hästen eller snarare ponnyn. Ungefär lika hög som min älskade Paulina var. Lika go såg han ut att vara också. Kan ibland sakna allt som har med hästar och ridning att göra.

Lina kom dock på att hon och jag kunde åka iväg och rida Islandshäst någon gång. Den tanken har slagit mig förr, men det har aldrig blivit av. Nu har jag ju någon att göra det med, så kanske till sommaren.

Jag lämnade av Lina och åkte för att handla korv. Passade bra med korv till lunch för nu var det dags för mig att testa att äta lök.

Paddtjärn blev Furhöjden

Hade planen på att ta bilen till Paddtjärn, men när vi kom dit var grillplatsen upptagen. Det är så liten grillplats att det inte kändes ok att tränga oss på. Annars är ju skogen till för alla, men det fanns alternativ. Körde vidare till vändplanen nedanför Furhöjden. Där har jag aldrig sett någon elda förut, men det finns i alla fall en eldstad.

Vi fick gå en bit, på jättefin Lunedsled, innan vi var framme. Jag har aldrig gått upp på berget från det hållet, men cyklat ett par gånger.

Framme på berget gjorde vi upp eld och njöt av utsikten. Hade glömt sittlappar, så det blev lite kyligt att sitta på bänkarna.

Långt bort ser man Alkvettern.

Testade iPhones panorama funktion.

Vår lilla buffé. Emil ville inte ha korv, men vi hade en hamburgare kvar sedan fredagen, så den värmde vi i folie.

Jag åt korv i fralla som jag bakade i fredags. Fungerade lika bra som korvbröd som den gjort som hamburgerbröd.

Mätta ock trötta återvände vi hem till mer målning av kök. Alltid skönt att komma ut i naturen en stund, även om det inte handlar om att gå flera kilometer.

STF-slingan Rönningshyttan

Igår var det söndag och vi passade på att åka på utflykt på eftermiddagen. Det skulle bli en kort tur vid Rönningshyttan ett par mil söder om Karlskoga. Vi har varit där och fikat någon gång, men vi har aldrig gått på stigarna i området.

Vi parkerade bilen vid sjön Ölen och gick upp mot hyttområdet.

Vi valde att gå STF-slingan på 1,6 km. Gjorde en liten avstickare i västra änden för att kolla potentiella utflyktsmål. STF-slingan leder utmed en bäck, först uppströms och sedan nedströms på andra sidan. Det är fin natur, med en skog som inte rörts på många sekel. Slingan löper inte genom naturreservat, men den är en del av Fasaskogen.

Vi gick en stund och sen stannade vi och fikade. Det finns tre ställen att rasta på utmed slingan. Vi stannade vid Engströms Kolbotten. Där är skogen inte lika tät, men det finns ett par stora granar som stått där flera hundra år.

Vid östra änden av slingan kan man antingen fortsätta på STF-slingan, eller vika av österut mot Gällberget. Det går att parkera bilen här, vilket vi kommer göra en annan gång. Då ska vi gå till Gällberget och slingan mot sjön Gällen.

Trots att regnet hängde i luften under hela turen klarade vi oss från det. Vinden från söder värmde lite och vi fick en härlig stund i skogen.

Jag passade även på att filma lite som jag sedan klippte ihop till mitt livs första Vlogg. Kvalitén på filmen är dock rätt dålig. Min telefon är inte den allra bästa att filma med om man säger så.

Utesöndag i Lokadalen

Vi fortsätter så smått på temat att komma ut på söndagarna. Den här helgen fick Lina bestämma själv om hon ville med eller inte. Att jag gjorde Pinnbröddeg lockade och hon följde med frivilligt. Dessutom fick vi med Mickes föräldrar. Svärfar har arbetat hela sitt liv i skogen, så jag kan tänka mig att det finns en given förkärlek där till den samme.

Vi bestämde oss för att åka till Lokadalen och ett vindskydd som ligger vid Trösälven. Vi var där i augusti 2013 och cyklade. Då var vägen, en gammal länsväg, nästintill igenväxt med sly. Vi tog oss inte så långt den gången, utan vände tillbaka till ett vindskydd vi hade sett i början av vägen. Letade fram lite bilder från den gången, för något blogginlägg om det gjorde jag tydligen inte då.

DSC_0589DSC_0590DSC_0591DSC_0592

Inser att barnen har växt en hel del sedan då.

Micke hittade information på Länsstyrelsens sida om att Lokadalen numer är naturreservat. Det bildades redan 2005 men utökades 2015. När vi kom dit i söndags såg det helt annorlunda ut än det gjort 2013. Nu var det röjt längs den gamla länsvägen och en led var byggd. Leden ansluter till lederna vid Murstensdalen några kilometer österut. Där var vi och vandrade 6:e juni för några år sedan.

DSCN4710DSCN4709DSCN4712DSCN4713DSCN4708DSCN4707

Som synes på bilderna håller de som bäst med att iordningställa lederna. Det är lite trampat, men det syns ingen tydlig stig.

Söderut går leden på vägen. Jag gick en bit för att försöka få så bra bild som möjligt på vindskyddet. Som synd var hade solen gått bakom trädtopparna västerut. Brasan värmde ändå rätt skönt.

Vi kunde ta bilarna ända fram till ett vindskydd som ligger 300 m från parkeringen. Trodde det skulle vara längre, för vi cyklade en bit förra gången.

DSCN4717DSCN4718DSCN4722DSCN4723DSCN4725DSCN4726DSCN4705

Barnen täljde och bakade pinnbröd. Jag njöt över att vara ute i naturen och elda brasa. Nöjd att jag hittat en vandringsled till som inte ligger alltför avlägset. Det är dags att beta av några snart. Dock börjar älgjakten här i söder om ett par veckor, så då får vi se vart vi vågar oss ut.

Leden som går mot Murstensdalen ser dessutom riktigt cykelvänlig ut. Så det kanske blir cykling i Lokadalen nästa gång vi åker dit.