Från 0 till Cykelvasan 90

Inte hade jag väl trott att ett så banalt ting som Vasaloppet skulle förändra mitt liv. Det finns många saker som förändrar livet på ett eller annat sätt. Oftast till det positiva, men att ett cykellopp i djupaste Dalaskogarna skulle förändra mig så mycket hade jag inte kunnat föreställa mig.

Visst, jag har tränat sedan jag var liten, först mer, senare mycket mindre. Jag köpte MTB för många år sedan, men använde den väldigt sparsamt. Det var egentligen inte förrän sommaren 2015 som den stora förvandlingen skedde. En flerstegsraket, som tog sin början på en campingplats för långliggare några kilometer utanför Karlskoga. Där på en sluttning vid Möckelns södra strand tog jag ett kanske livsavgörande beslut.

Andfådd som efter bestigandet av världens högsta berg, efter en nätt promenad på ett par hundra meter i måttligt motlut, sa jag mig själv att nu får det räcka. Senare samma dag, 12 minuter över 8 på kvällen, tog jag mina första steg mot ett nyare och piggare liv. Från den stunden tränade jag mer eller mindre varannan dag i nästan ett helt år.

Juli 2015

I augusti frågade min svägerska om jag skulle hänga med på Cykelvasan. Nej, sa jag, det har jag verkligen ingen lust med. Nog för att jag hade en MTB, modell äldre, men att cykla Vasan var inget jag hade tänkt mig. Däremot är och var Vasaloppet ett av mina stora mål sedan jag var liten. Att någon gång stå på start i ”riktiga” Vasaloppet.

Veckorna gick och en dag slog det mig. Jag SKA åka Cykelvasan. Tävlingshornen som legat latenta och lurat sedan jag var ung gjorde sig påminda och jag anmälde mig samma dag. Sen bytte jag fokus från löpning till cykling. Fick feeling och åkte för att spana lite på nya cyklar. Självklart slutade det med ett köp. Ett relativt spontant köp som jag aldrig, de senaste två åren, ångrat.

rp_IMG_20151030_134755.jpg

Att en pryl med två hjul kan ge så mycket energi och glädje. Varvade löpning ute med cykling på en gammal motionscykel under vintern. När våren kom hade jag massor att utforska på min nya cykel. Vågade knappt cykla stig för rädsla att ramla. Att skaffa cykelskor var för mig helt otänkbart. Ändå gjorde jag det. I juni 2016 tog jag de första tramptagen, på Mora Camping, fastsatt i pedalerna med cykelskor. En märklig och rätt skräckinjagande känsla. Tänk om jag inte hann lösa ur pedalerna om jag trillade?

Den 2:a juli 2016 körde jag min första tävling på MTB. Utan cykelskor, pga att jag var relativt nyopererad i magen. Ville inte sträcka mig ifall jag inte skulle kunna ta emot mig i ett fall. Utan för ändamålet anpassad utrustning i form av cykeltröja. Cyklade en rolig bana i I 2 skogen i Karlstad. Kom väl inte speciellt långt fram, men tillräckligt för att få starta i grupp 20 på Vasan.

Så otroligt trött och så otroligt nöjd, efter en fantastiskt rolig eftermiddag i skogen. Så peppad på att cykla mer och mer och mer. Åkte på semester med husvagn till Medelhavet. Har nog aldrig ångrat så mycket att jag lämnade min ögonsten hemma. Att cykla i Alperna hade varit hur häftigt som helst. Det blev det längsta cykeluppehållet sedan vintern, bara veckor innan Cykelvasan. Hann ändå hem för att göra ett riktigt fint långt pass.

På dagen för Cykelvasan var jag så otroligt nervös. Stämningen som är kring start, bana och mål är något utöver det vanliga. Jag har kommit in i en värld jag faktiskt inte vill leva utanför. Som ger mig så mycket glädje och energi. För mig är cyklingen och träningen ett sätt att orka alla måsten. Till cyklingen kan jag låta tankarna gå om jag är trött eller behöver piggas upp.

Den finns alltid där, nu som minne, men även som en dröm. Något jag gjort förut, något jag kan göra nu och något jag kommer göra i framtiden.

 

Cykelvasan 2018

Nästa år är det 10 års jubileum. Hade tänkt anmäla mig runt nyår, ifall hösten inte blir riktigt som planerad. Ville inte stressa, utan känna att jag har tid på mig.
När jag kollade på antal anmälda till Vasaloppets sommarvecka igår, upptäckte jag att det var över 10 000 anmälda redan till Cykelvasan 90. Vad gör man? Mindre än en vecka har anmälan varit öppen. Jo, man anmäler sig. Eller jag gjorde det i alla fall. Har ju tänkt att jag ska åka, så det var inget att fundera på. Tror jag anmälde mig som 10019:e person.

Det är alltid lättare att motivera sig att träna om målet är klart och tydligt. Nu har jag ett långsiktigt mål i stora drag. Ska bara definiera det lite bättre. Vill ju självklart klå tiden från 2016. Inte ett omöjligt mål om jag får vara frisk. Jag var inte långt ifrån i år, med både skador och någon form av utmattning nära inpå. Körde dessutom med smärtstillande för att mitt knä inte skulle hindra mig.

Just nu är jag skadefri, pigg och hungrig på att träna mer. Nu gäller det bara att öka i lagom dos, så att kroppen hänger med hjärnan. Vill inte ha bakslag den här gången. Nästa år vill jag åka ett par seedningslopp dessutom. Kommer dock välja dem de går att efteranmäla sig till. Fördelen med det är att jag inte behöver åka om jag inte är 100% ok. Nackdelen är att det är lätt att backa ur om ex vädret är lite tråkigt.

Bjuder på lite cykliga bilder från halvåret som gått.

Högåsen – Smedstorp

Igår blev det äntligen lite cykling igen. Var himla skönt att komma ut och känna fartvinden igen. Är ju ett tag sedan jag cyklade senast. Dels har halsen gjort ont, dels har vädret inte varit speciellt bra.

Jag hade ingen större plan på vart jag skulle åka, men mot Högåsen skulle det bli i alla fall. Har inte cyklat mycket där och jag gillar ju att cykla på nya ställen. Så jag åkte mot Högåsen och vek av på en rolig väg jag cyklade i somras för att sedan vända tillbaka mot Högåsen på en annan väg.

Efter det åkte jag mot Smedstorp. Där finns stigar och ett gammalt motionsspår som är utlagd på Trailforks. Fick dock inte fart på appen och efter mycket strul tyckte jag det var dags att cykla hemåt igen. Blev ändå runt en timmes cykling och jag orkade ta i uppför backarna. Kanske blir en Cykelvasa nästa år också. Kroppen känns ju bra för det. Får lägga upp träningen i vinter för att sätta lite högre mål till nästa sommar.

Evertsberg – Mora

Igår bar det av med bil tillbaka till Evertsberg. Det var dags att cykla andra halvan av Vasaloppsleden. Det började riktigt bra, med massor av nedförsbackar. Sen kom jag fram till en väg och skyltningen för Cykelvasan försvann. Tog ett tag, kollade kartan och terrängen och jag kom fram till att jag skulle in på vandringsleden. Den här sträckan gjorde de om till förra året, 2015, och det kan vara därför som det inte finns en enda skylt. 

Underlaget varierade en del, men det var mycket bättre än dagen innan. Nedan är en relativt nygrundad del. Samma underlag som fram till Evertsberg, men med mindre stenar. 

Nästan framme i Oxberg kom jag till de fruktade Lundböcksbackarna. De var inte så farliga, men då hade jag ju bara kört 12 km. När man åker Cykelvasan, så har man nästan sex mil i benen innan backarna. 

En bit efter Lundbäcksbackarna når man Oxbergskontrollen. Efter det rullar det på rätt fint. Nu är skyltningen bättre. Det sägs att man kan cykla korta Cykelvasan med vanlig cykel, men det är inget jag skulle ge mig på. Så bra är inte underlaget.

Vackra vyer. 

Sträckan till Hökberg gick bra. På stolpen till skylten syns markeringen. Orange för vandringsled och grön för cykelled. Det var den gröna som saknades mellan Evertsberg och Oxberg. Blir intressant att se när jag kör i augusti om jag kört rätt.

En bit från Hökberg mötte jag Micke som cyklat för att möta mig. Det var kul att ha sällskap sista biten mot mål.

Väl framme i målet har jag avverkat 110 km på två dagar. Det är jag grymt nöjd med. Förutom att jag råkade hamna fel i lördags. 
Känns bra att ha koll på banan inför augusti. Som jag åkte är det max fem kilometer landsväg. Som det såg ut så tror jag att det kommer vara bortbyggt tills vi ska köra. Det såg ut som det på en del ställen. 

Berga by – Evertsberg

Det funkade ju hur bra som helst att bo på parkeringen i Berga by. Lugnt och skönt. Precis när vi vaknat rullade första bilen in till parkeringen. 

På cyklisterna, som jag skrev om igår, stod det Jörgens Livslopp. Det var tydligen ett anordnat event för att samla in pengar till Cancerfonden jag hamnat mitt i. De körde iväg i tre startgruppen. En halv åtta, en halv nio och den sista halv tio. 
När första gruppen dragit iväg halv åtta ver det lugnt en stund. Runt åtta kom nästa hög med bilar. Jag såg till att åka innan den gruppen.

Spänd av förväntan gav jag mig av. Uppför backarna till Smågan. Det var stigning i två kilometer, sen planade det ut. Bara jag tar det lugnt den biten kommer det gå bra. 
Sen gjorde jag jordens tabbe. Jag följde Biking Dalarnas pil åt vänster vid en korsning och kom av Vasaloppsleden. Det märkte jag när jag efter nio kilometer inte kom fram till Smågan som planerat. Så åkte jag en bit till, för kanske efter nästa krök, osv. 
När klockan visade 12 km så tog jag fram karta och Google Maps. Oj vad fel jag var. Det var bara att vända tillbaka. Jag hade haft svag till måttlig motvind hela vägen, så det fick jag till min fördel när jag susade tillbaka till korsningen.
När jag väl var där tog jag en ordentlig titt på markeringarna och åkte åt rätt håll. Väl framme i Smågan hade jag kört 24 kilometer. Det blev lite mer än de nio det var tänkt. Meningen var att det skulle vara 24 km till Mångsbodarna.

I Mångsbodarna väntade mitt serviceteam med fikat klart. Vi satt på filt i gräset en stund. Nu kom sista gruppen av Jörgens Livslopp. De hade uppbackning med lite vätskekontroll och bland annat chips. Efter mitt stopp drog vi vidare mot Risberg. Första biten var nedförsbackar. Sen kom ett parti med både upp och ner. Vinden varierade, men det kändes som att jag hade kraftig motvind i alla uppförsbackarna. Någonstans mellan Mångsbodarna och Risberg tog krafterna slut. Nu hade jag cyklat nästan 5 mil och på varierande underlag. 

Stoppet i Risberg blev kort. Jag tog av mig till kortärmat och kortbyxor. Fyllde en ny flaska sportdryck och drog iväg. Serviceteamet åkte vidare till Evertsberg för att fixa lunchen. 
Drog i mig den mesta sportdrycken nästan direkt. Nu kom ett parti med mycket upp och ner. Inte så mycket grusväg utan mer iordningställd cykelväg. Det betyder sten, grus, sand och typ lera. Inget behagligt underlag att cykla på. Började smärta ordentligt i svanken och tröttheten var ganska stor. Fick gå uppför ett par backar. 
Framme i Evertsberg var jag helt slut en lång stund. Låg på en filt i gräset totalt utmattad. Nu började benen värka också. Så det var skönt att det var målgång för dagen. 66 km avklarade, lite längre än planerat, men riktigt bra träning. Nu vet jag vad jag måste jobba mer med: Längre cykelturer för att träna uthållighet och styrketräning av mage och rygg för att ryggen ska hålla hela vägen i mål.

Efter en god lunch åkte cykeln upp på taket och vi rullade mot Mora. Här ska vi bo ett par nätter. 
Idag ska jag åka sista delen av Vasaloppsleden på förmiddagen. Kommer förhoppningsvis vara lättare än den första. Får se vad gårdagens pass har gjort för kroppen också. Hur mycket kraft det finns kvar. 
Riktigt kul är det i alla fall och det är ju det som är huvudsaken. 

Berga by

Nu har vi spenderat natten på parkeringen vid Vasaloppsstarten. Sov faktiskt riktigt gott. Trodde någon mer skulle sova här. Men vi blev själva.
Kvart i sju, nu på morgonen, kom första bilen med cyklister. Nu en halvtimme senare är parkeringen nästan full av cyklister.
Alla har likadana tröjor, så skulle tro att det är en klubb eller grupp av cyklister.
Nu är det snart frukostdags, sen bär det av ut i spåret.