Långfredag, morgon och svinkallt. Det är under tio minusgrader nu på morgonen. Ska aldrig våren komma? Läser om Grönlandsblockering och funderar på vad det beror på. Ny istid?

Flexade ut vid lunch igår och åkte hem för att fixa mat. Det var inte lika varma vindar som det var i helgen. Tog en biltur efter lunch för att köpa ägg och se om vägen via Högåsen var isfri. Det var den inte, men det var nog is som går att cykla på. Borde kanske behållit mina dubbdäck på någon vecka till, men får köra asfalt istället. 

Efter eftermiddagskaffet snörade jag på mig träningsskor och gav mig ut på en löprunda. Hittade stigar i skogen som var bra upptrampade. Stigar som jag cyklade på i höstas. Sprang en runda och återvände hem. Landade på 5 km och hade varit borta i runt 40 minuter. Ingen direkt snabb runda, men en skön runda. Att solen var framme gjorde ju inte saken mycket sämre. Älskar vårsol. 

Fylld av nytankad energi kom jag hem och började pyssla lite. Tvättade möblerna på altanen som hade blivit mögliga under vintern. Sen blev det grillat kött och pommes till mat. Kvällen avslutades med att familjen spelade Chicago. Riktigt kul och mysigt.

Veckans träning är gjord. När jag summerade visade det sig att jag skrapat ihop rätt mycket tid. Hela fem timmar och en kvart landade det på. 45 minuter från målet som jag har att träna ca 6 timmar i veckan. Var tvungen att kolla hur mycket jag hade hamnat på i år. Det hamnade på knappt 30 timmar. Får ändå vara rätt nöjd med den träningsdosen. Har ju pluggat och varit småförkyld i omgångar. Nu när den vanliga cykelsäsongens dragit igång kommer det bli lättare att samla tid. 

Dagens tur blev härligare än igår. Åkte mot Kväggen och vidare till Vilången. Solen strålade men vinden var rätt hård bitvis. Fick dock några härliga kilometer medvind när jag vänt vid Vilången. Det var inte på många ställen som isen var kvar på vägen så det var bara att ösa på. Tanken var egentligen att ta det rätt lugnt. Jag har väldigt svårt för att ta det lugnt, så efter en mil vände Micke och åkte hem igen. Han har inte tränat lika mycket som mig i år och ville inte pressa sig helt slut direkt. 

Det är inte direkt kul att ligga och åka asfaltsväg, men det går snabbt och man behöver inte tänka så mycket. Just nu tinar snön riktigt snabbt, så snart blir det nog stigcykling igen. Ska bara lida igenom ett par kalla dagar veckan som kommer. Sen väntar en härligt lång påskhelg. Det bästa med våren är nog alla lediga dagar. 

Nu ska jag ge mig själv lite välbehövd vila. Får bli några träningsfria dagar. 

Eftersom jag valde att byta till sommardäck på cykeln i fredags ville jag ju inte ut och halka på isiga skogsvägar igår. Jag valde istället att cykla in till stan och runda stora delar av den. Eftersom cykelbanorna har varit hyfsat bra plogade och sandade var det inga större problem att cykla. Enda isiga sträckan var mellan Gottebol och Botorp. Att cykla där med dubbfria däck var inga problem. 

Jag hade rätt mycket luft i däcken. Runt två kilo och så mycket brukar jag inte ha. Kanske brukar ligga på 1,5 eftersom jag åker rätt mycket skogsväg och stig. Då är det inte optimalt att studsa runt med fotbollshårda däck. Igår rullade de dock på bra på de släta cykelvägarna. Blir lite annat att cykla på asfalt, men som första längre tur var det helt ok. Vädret bjöd dock inte in till någon större njutning. Det var mulet, dimmigt och någon gång lite regnigt. Blåsten var rätt frisk även den. Valde att svänga söderut mot Stråningstorp och över mot Aggerud. Åkte gator jag inte åkt tidigare och körde ner mot sjön och hembygdsgården. 

Följde sjön ända ner mot Backa och Sandorpet. Där vände jag norrut mot Bråten och tänkte leta upp stigarna vid Båsberget. Jag hittade stigarna som leder från Passvägen, men inga skyltar visade att det går motionsspår i skogen bakom villorna. De är dock bra skyltade när man väl är på dem. Anledningen till den bristfälliga informationen är att det är en privatperson som håller spåren i trim. I vår ska jag utforska dem lite mer. Cyklade en del av en slinga med Annika och Therese förra april, men då åkte vi åt ”fel” håll och såg inte skyltningen. Var i alla fall ett väldigt fint område att cykla i. 

Följde Norrleden tillbaka västerut och åkte i villakvarter sista biten innan jag åter tog cykelvägen mot Gottebol och hem. Fick mig en riktigt genomkörare, men också ett kvitto på att konditionen och benstyrkan är kvar. Efter tre mil som tog runt 1 timma och 40 minuter hade jag kunnat cykla en bra stund till. I alla fall på samma underlag. Kanske kan jag vara i form till Dalsland XC ändå. 

Idag ska det bli sol och varmt. Planerar för en längre tur i eftermiddag. Vart vet jag inte riktigt, vi får helt enkelt se vad jag har lust med då.

Det var ganska många helger sedan vi inte hade några planer alls. Det har varit Innebandy, familjedag, två kalashelger och massor av annat. Nu har vi flera helger utan några större planer. Det är så himla skönt. Jag älskar att ta dagen som den kommer, vill ogärna planera något över huvud taget. Visst har jag en tanke om hur dagen eller helgen ska bli, men ingenting är spikat. 

Igår passade vi på att gå på stan efter jobbet. Jag var ändå inne i centrum på internutbildning, så då mötte jag upp resten av familjen efter den. Barnen behövde nya jackor till våren och Emil behövde även skor. Hittade allt och en timma senare var vi påväg hem. Älskar när det går smidigt att hitta det man ska ha. 

Skjutsade iväg Lina på Innebandyträning och beslutade mig för att byta till vanliga däck på MTBn. Ska ju bli varmare några dagar och synd att slita i onödan på dubben. Får hålla mig till bara vägar några dagar tills det är barmark i skogen. Skiftet gick rätt snabbt, men när jag pumpade upp bakdäcket small slangen. Fick ta reservslangen och innan jag åkte och hämtade Lina körde jag förbi Intersport och köpte två nya slangar. Vill ju inte åka en långtur utan reservslang. Kan bli jobbigt att gå två mil hem om slangen smäller igen. 

Idag ska jag försöka mig på en lite längre tur. Får se åt vilket håll jag åker. Kan bli att jag snurrar runt lite inne i stan. Sen ska vi plocka undan skidor och fixa lite ute. 

Ha en fin lördag!

Februari går snabbare än man tror. Nog för att månaden bara innehåller 28 dagar, men ändå. Snart är mars här och förhoppningsvis kommer tödagarna snart. Nu vill jag verkligen ha vår, eller i alla fall försmak till vår. Jag vill sitta vid en södervägg, med solen i ansiktet, ärmarna uppvikta och njuta av en kopp kaffe. Sitta där och höra fåglarna ivrigt kvittrande och droppandet från när snön smälter på taken och rinner ner i stuprören.

Nu verkar det dock vara ett tag kvar innan vi får njuta av det. Snötäcket växer sig allt tjockare och minusgraderna blir fler. På vädret läser jag om högtrycksryggar och skidspårsrapporterna blir allt fler.

Jag varvar ond hals med skidåkning och har hittat nya spår. Det är fortfarande till Råbäck vi åker, men nu har jag gett mig på nästa spår. Älgaråstorpsspåret är sju kilometer långt och draget på väg. Det böljar upp och ner vilket ger bra träning för överkropp. Igår var det draget en extra slinga och landade på 8 km jämt.

Testade det för första gången i lördags, när jag kände mig pigg igen efter senaste förkylningen. Hade dåligt fäste första vändan, men glidet kan jag inte klaga på. Åkte ett ”varv”, drack lite vatten och vallade om. Åkte ett varv till och kunde nöjt skriva in 14 km och 1 tim 15 min i träningsdagboken.

Söndag kväll däckade jag med en klump i halsen. Förkylningen var tillbaka, för en kort stund. Måndag var jag lite seg, men igår var jag åter pigg. Micke ville åka skidor, så jag åkte hem, slängde på mig andra kläder och så åkte vi till Degerfors. Vallade en hårdare valla, då temperaturen hade sjunkit rejält från i lördags. Hade kanonfäste, bästa jag någonsin haft tror jag. Var en dröm att smidigt glida uppför backarna. Däremot var glidet riktigt dåligt. Tror inte det berodde på att fästet var för bra, för Micke hade lika och han brukar ha bra. Han kör med tejp och vallar inte bort sig lika lätt. Jag gillar ändå sporten med att valla själv. Det är så kul när det blir bra.

Antingen var det snön som var för greppig, eller också var glidet på skidorna för dåligt eller för ”varmt”. Jag gissar på att det är dags att valla om. Fick ändå ihop åtta härliga, svettiga och roliga kilometer. Sen lade sig mörkret över Råbäck och det var dags att åka hem. Längdskidåkning är träning för hela kroppen och styrkan i överkroppen blir bara bättre och bättre. Nu har kroppen fattat hur man åkte skidor, det där som huvudet vetat hela tiden. Nu börjar jag komma tillbaka till hur det var när jag var 12 och åkte som bäst och som mest.

Det är helt klart som med cykling, har man en gång lärt sig, så kan man det sen. Det behövs bara lite mer uppvärmning när man inte gjort det på mer än 25 år.

Förkylningar kan verkligen stressa kroppen och huvudet. Att inte ha ork att göra allt man vill och allt man brukar är inte så kul. Mig kan det stressa rätt rejält, mer än jobbet stressar mig till och med. Har i och för sig inte ett speciellt stressigt jobb, så det kan bero på det. 

Efter en helt perfekt helg med skidåkning två dagar och härlig vintercykling en dag, så kröp förkylningen på i måndags eftermiddag. Inte så konstigt egentligen för Emil var febrig hela helgen med rinnande näsa och allt. 

Missar givetvis en massa träningspass jag planerat den här veckan, men det är helt ok. Nu vill kroppen vila och då ska den givetvis få göra det. Jag har åkt de skidpassen jag behöver i vinter, det räcker mer än väl nu. Jag har varit ute och cyklat på snö och is och jag har sprungit på samma underlag. Det gör inget att få ett break nu, då kanske våren hinner komma, kanske. 

Sen kan jag ju använda den tid jag annars hade fokuserat på träning, antingen i tanken eller fysiskt, på att tänka på andra roliga saker. Som mitt stora intresse för investeringar, resor eller miljö och konsumtion. Sen har jag ju lite att plugga på också. Därför är det helt ok att jag är förkyld, då kan jag prioritera om lite för en tid.