Det var ganska många helger sedan vi inte hade några planer alls. Det har varit Innebandy, familjedag, två kalashelger och massor av annat. Nu har vi flera helger utan några större planer. Det är så himla skönt. Jag älskar att ta dagen som den kommer, vill ogärna planera något över huvud taget. Visst har jag en tanke om hur dagen eller helgen ska bli, men ingenting är spikat. 

Igår passade vi på att gå på stan efter jobbet. Jag var ändå inne i centrum på internutbildning, så då mötte jag upp resten av familjen efter den. Barnen behövde nya jackor till våren och Emil behövde även skor. Hittade allt och en timma senare var vi påväg hem. Älskar när det går smidigt att hitta det man ska ha. 

Skjutsade iväg Lina på Innebandyträning och beslutade mig för att byta till vanliga däck på MTBn. Ska ju bli varmare några dagar och synd att slita i onödan på dubben. Får hålla mig till bara vägar några dagar tills det är barmark i skogen. Skiftet gick rätt snabbt, men när jag pumpade upp bakdäcket small slangen. Fick ta reservslangen och innan jag åkte och hämtade Lina körde jag förbi Intersport och köpte två nya slangar. Vill ju inte åka en långtur utan reservslang. Kan bli jobbigt att gå två mil hem om slangen smäller igen. 

Idag ska jag försöka mig på en lite längre tur. Får se åt vilket håll jag åker. Kan bli att jag snurrar runt lite inne i stan. Sen ska vi plocka undan skidor och fixa lite ute. 

Ha en fin lördag!

Februari går snabbare än man tror. Nog för att månaden bara innehåller 28 dagar, men ändå. Snart är mars här och förhoppningsvis kommer tödagarna snart. Nu vill jag verkligen ha vår, eller i alla fall försmak till vår. Jag vill sitta vid en södervägg, med solen i ansiktet, ärmarna uppvikta och njuta av en kopp kaffe. Sitta där och höra fåglarna ivrigt kvittrande och droppandet från när snön smälter på taken och rinner ner i stuprören.

Nu verkar det dock vara ett tag kvar innan vi får njuta av det. Snötäcket växer sig allt tjockare och minusgraderna blir fler. På vädret läser jag om högtrycksryggar och skidspårsrapporterna blir allt fler.

Jag varvar ond hals med skidåkning och har hittat nya spår. Det är fortfarande till Råbäck vi åker, men nu har jag gett mig på nästa spår. Älgaråstorpsspåret är sju kilometer långt och draget på väg. Det böljar upp och ner vilket ger bra träning för överkropp. Igår var det draget en extra slinga och landade på 8 km jämt.

Testade det för första gången i lördags, när jag kände mig pigg igen efter senaste förkylningen. Hade dåligt fäste första vändan, men glidet kan jag inte klaga på. Åkte ett ”varv”, drack lite vatten och vallade om. Åkte ett varv till och kunde nöjt skriva in 14 km och 1 tim 15 min i träningsdagboken.

Söndag kväll däckade jag med en klump i halsen. Förkylningen var tillbaka, för en kort stund. Måndag var jag lite seg, men igår var jag åter pigg. Micke ville åka skidor, så jag åkte hem, slängde på mig andra kläder och så åkte vi till Degerfors. Vallade en hårdare valla, då temperaturen hade sjunkit rejält från i lördags. Hade kanonfäste, bästa jag någonsin haft tror jag. Var en dröm att smidigt glida uppför backarna. Däremot var glidet riktigt dåligt. Tror inte det berodde på att fästet var för bra, för Micke hade lika och han brukar ha bra. Han kör med tejp och vallar inte bort sig lika lätt. Jag gillar ändå sporten med att valla själv. Det är så kul när det blir bra.

Antingen var det snön som var för greppig, eller också var glidet på skidorna för dåligt eller för ”varmt”. Jag gissar på att det är dags att valla om. Fick ändå ihop åtta härliga, svettiga och roliga kilometer. Sen lade sig mörkret över Råbäck och det var dags att åka hem. Längdskidåkning är träning för hela kroppen och styrkan i överkroppen blir bara bättre och bättre. Nu har kroppen fattat hur man åkte skidor, det där som huvudet vetat hela tiden. Nu börjar jag komma tillbaka till hur det var när jag var 12 och åkte som bäst och som mest.

Det är helt klart som med cykling, har man en gång lärt sig, så kan man det sen. Det behövs bara lite mer uppvärmning när man inte gjort det på mer än 25 år.

Förkylningar kan verkligen stressa kroppen och huvudet. Att inte ha ork att göra allt man vill och allt man brukar är inte så kul. Mig kan det stressa rätt rejält, mer än jobbet stressar mig till och med. Har i och för sig inte ett speciellt stressigt jobb, så det kan bero på det. 

Efter en helt perfekt helg med skidåkning två dagar och härlig vintercykling en dag, så kröp förkylningen på i måndags eftermiddag. Inte så konstigt egentligen för Emil var febrig hela helgen med rinnande näsa och allt. 

Missar givetvis en massa träningspass jag planerat den här veckan, men det är helt ok. Nu vill kroppen vila och då ska den givetvis få göra det. Jag har åkt de skidpassen jag behöver i vinter, det räcker mer än väl nu. Jag har varit ute och cyklat på snö och is och jag har sprungit på samma underlag. Det gör inget att få ett break nu, då kanske våren hinner komma, kanske. 

Sen kan jag ju använda den tid jag annars hade fokuserat på träning, antingen i tanken eller fysiskt, på att tänka på andra roliga saker. Som mitt stora intresse för investeringar, resor eller miljö och konsumtion. Sen har jag ju lite att plugga på också. Därför är det helt ok att jag är förkyld, då kan jag prioritera om lite för en tid. 

Veckans föreläsningar har gått bra. Det är skönt att vara tillbaka i Karlstad för att gå på föreläsningar och fylla på kunskapsförådet. 

Föreläsningen igår var dock kort. Sen skulle grupparbeten förberedas och jag som redan gjort dem kunde åka hem. Blev snabblunchen och sen tog jag tillvara på dagen och åkte till Råbäck för skidåkning. Hade sett rapport på morgonen att de äntligen spårat där igen. 

Vallade skidorna med valla för temperatur runt 0. Hade dock knappt fäste första varvet och det kändes som temperaturen var lägre inne i skogen. Vallade på mer när jag var tillbaka vid bilen, med lite kallare valla. Det funkade bättre, men hade lite sämre glid i början. Tog det ganska lungt och orkade tre varv den här gången. Totalt landade det på nästan åtta kilometer och nästan 45 min träning. Dessutom i solsken, vilket behövs så mycket just nu. 

Ser ut som det ska bli kallt ett tag framöver samt mer snö. Det bådar gott för skidträningen. Är så kul att komma igång med den igen. Har hittat balansen allt mer, vilket är kul det med. Kan ju bli bättre och jag gillar att utvecklas. 

Idag står det Innebandy på schemat för Lina och jag behöver baka bröd så vi får se vad träningen kommer bestå av idag.

Träningsvärken har sakta krupit sig på. Kände i låren redan igår och idag känner jag öven att vaderna har arbetat med andra muskler än tidigare. Det är med all säkerhet löpningen i lördags som känns. Tycker på sätt och vis att träningsvärk är skönt. Det är ett kvitto på att jag gjort något. Något nyttigt dessutom, eftersom jag sällan får träningsvärk när jag är lite mer vältränad än nu. 

Var fruktansvärt fint ute igår. Solen sken, men det var rätt kallt. Fick ändå med mig Micke på en kortare cykeltur på eftermiddagen. Nästan en timma var vi ute och det var rätt härligt att cykla på frusna vägar. I år är det plogat på Kyrkvägen för att de håller på med skogsavverkning. Där brukar det annars vara oplogat och mycket snö. Underlaget var hårt, men inte så isigt. Dubbarna biter bra i underlaget, men däcken är lite tyngre att cykla med än sommardäcken. 

Nu har jag sex veckor med studier framför mig. Har tagit ledigt några dagar för att vara med på alla föreläsningarna. Tror det är ett bra sätt att få till tillräckligt med tid att studera. Vill ju så gärna bli klar och få min examen, men det är ju så mycket annat som är kul när man inte jobbar. Då är det bättre att ta ledigt, fokusera helt och kanske lyckas lite bättre. Så den här veckan är det tre dagar studier och två dagar jobb som gäller. 

Ha en fin måndag!

Igår var en sådan där oplanerad lugn dag. Det enda jag ville var att ta en långpromenad i skogen. Än så länge är det inte så mycket snö att det är svårt att ta sig fram och inte tillräckligt med snö för att nya skidspår ska dras. 

Vi började dagen med att frosta ur frysboxen. Vi har en frysbox i garaget där vi förvarar bär och annat skrymmande. På fredag ska vi få en sjättedel av en ko, så då behöver vi plats där. Det var inte jättemycket is, men tillräcklig för att inte alla korgar ska få plats. Det gick hyfsat snabbt, så det blev inget stort jobb direkt. Ägnade förmiddagen åt att städa lite smått. Micke rensade ur en garderob med gamla grejer som han körde till tippen. Så en halv-produktiv dag fick vi ändå till.

Efter lunch gick vi ut i skogen. På vissa ställen var det rätt mycket snö, men på andra var det lätt att komma fram. Vi gick till Kyrkvägen och vidare på den mot Paddtjärn. Nästan där vek vi in i skogen på västra sidan och gick upp mot Kråklundshöjden. Stigen är lätt att följa på sommaren, inte lika lätt på vintern. Det var inte ens djur som gått där, utan vi fick spåra hela vägen. I skogen var det vindstilla och vi fick en härlig timma med ganska jobbig promenad. Det är lite jobbigt att gå i djupsnö. 

När vi kom hem var jag rastlös och visste inte riktigt vad jag skulle göra. Det slutade med att jag drog på mig träningskläder och gick ut för att springa. Behöver verkligen börja springa mer, då jag klurar på att vara med på Kilsbergen Trailrun i september. Då är det 14 km Bergslagsled inkluderat en slalombacke uppför som ska avklaras. Sen är vi några från jobbet som ska springa Vårruset i maj, så det vill jag också träna för. 

Jag valde att bara springa fram och tillbaka på vår grusväg. Där var det inte så halt och så ingen trafik heller. En vända blir knappt tre kilometer om man inte springer uppför backen vid Linnebäck gamla skola. Jag började i lite lagom tempo. Första kilometern gick rätt långsamt, men då stannade jag en gång för att stoppa ner en tröja i tightsen. Tröjan åkte bara upp och det var svinkallt ute. Det tog dock inte många sekunder. 

Första kilometern slutade med ett tempo på 6:38 i medel. När kroppen väl blir uppvärmd går det lite snabbare och nästa kilometer blev tempot 6:08. Nu började jag komma ner på siffror jag var van vid att se. När jag började springa 2014 låg tempot alltsomoftast runt 6:30-7:00. När jag sprungit regelbundet ca ett år var jag nere på runt 5:30 i snitt när jag sprang tre kilometer. Dit skulle jag vilja komma rätt snart igen. Det betyder att jag måste träna lite mer på att springa och kanske lite mindre på att cykla. 

När jag sprungit tre kilometer och tiderna fortsatte bli bättre ökade jag lite till. Jag kom under 6 min och bestämde mig för att lägga på lite, lite extra. Jag ville snitta hela passet på under 6 och eftersom den första kilometern gått rätt långsamt var det bara att ge det sista som fanns kvar i kroppen. Femte kilometern landade på 5:32 och jag jublade, trots att krafterna började sina. När jag kom tillbaka till vår uppfart hade jag sprungit 5,66 km, tempot blev tillslut 5:58/km, vilket jag är mer än nöjd med. Jag var helt slut och överlycklig. Det var länge sedan jag tog ut mig på det sättet och det var något jag verkligen behövde. 

Så lite vinterlöpning igår satte guldkant på tillvaron och gjorde mig pigg. Det är rätt konstigt ändå att något som tar ut en till max kan göra att man blir piggare. 

Blev ett kort pass på motionscykeln i onsdags och sen kom det lite halsont. Hade planerad vilodag i torsdags och tur var det. Då missade jag ju inte den träningen 😉

Hade tänkt springa i fredags, men halsen gjorde fortfarande lite ont. Det har med andra ord blivit några lugna dagar för mig. Det gör ju faktiskt inte så himla mycket. Finns ju en uppsjö med andra saker som behöver fixas. Jag tror dock på att jag hinner mer om jag motionerar. Jag blir ju piggare och då jobbar jag bättre med vad det än må vara. Dessutom blir inställningen bättre, till det mesta. Det är alltså bra för hela kroppen, men det visste vi ju redan. 

Lina hade ingen träning i fredags, så helgen började riktigt lugnt. Jag handlade efter jobbet tillsammans med hela Karlskoga kändes det som. Tydligen är det kaos direkt efter lön, det hade jag inte räknat med. Jag handlar ju när jag behöver, inte utifrån när lönen kommer. Skönt med marginaler, verkligen. 

Igår hade Lina bortamatch i Molkom. Straxt före lunch åkte vi dit. Lämnade av henne på samlingen och gick till ”Lilla huset” för att äta lunch. Emil hade valt att stanna hemma, så jag och Micke fick lite tid på tumanhand. De tillfällena blir allt fler. Det märks att barnen börjar bli stora. 

Åt en riktigt god pizza och gick tillbaka för att titta på matchen. En stor del av laget saknades pga fotbollscup, men jag tyckte de klarade sig bra ändå. Blev ingen vinst, för första gången mot det laget, men ändå. De kan ju inte vinna jämt och de vinner faktiskt ganska ofta. 

Den ljusa tiden på dagen blir längre och längre. Det är så skönt att vi har mörkret bakom oss. Jag längtar till våren nu, med takdropp och snödroppar. Trots det vill jag ha tillbaka snön, för jag vill åka mer skidor. Jag är inte riktigt klar med det än. Det är nog som de säger, man utvecklas så snabbt i början och då är det kul. 

I natt har det snöat, så just nu ligger det åter ett tunt snötäcke ute. Får se om vi får behålla det. Ska försöka komma ut på en lite längre promenad sen. Behöver tanka frisk luft och få igång kroppen lite. Det onda i halsen är borta vilket är skönt. 

Ha en fin söndag!

Det är lördagkväll och jag är lagom mör i kroppen och börjar bli rätt trött. Anledningen? Micke och jag tog en cykeltur på dryga två timmar på förmiddagen. Dubbdäcken var på och det göt att cyklingen går lite trögare. Dessutom åkte vi på oplogad väg en bit. Trodde inte det skulle vara så mycket snö, men bitvis var det riktigt mycket. På andra ställen hade några bilar kört, men det var svårt att åka i spåren utan att dra in i snökanterna. 

Jag har inte åkt så långt sedan Svartåtrampet, men blev förvånad att jag hade så mycket kraft i benen. Det lovar gott för kommande säsong. Enda problemet var egentligen temperaturen. Trots att det bara var två minusgrader blev tårna som isbitar. Tog en lång stund för dem att komma upp i temperatur när vi kom hem. De gjorde riktigt ont sista timman. 

Imorgon ska jag införskaffa värmesulor som finns på Biltema. Måste vara bättre än ingenting. Blir lite billigare än att köpa vinterskor. Vet ju inte hur mycket de blir använda. Får se om det blir någon träning imorgon, kanske inte kan gå ens 😉

Idag, eller snarare igår, bestämde vi att vi skulle åka till badhuset idage efter jobb och skola. Jag tänkte att jag kunde flexa ut en timma tidigare. I så fall skulle vi vara i badhuset innan det blir mycket folk. 

Barnen gick till mitt jobb när de slutade, så fick de varm choklad och lite frukt. Micke kunde också sluta tidigar, så några minut över tre möttes vi vid badhuset. Jag köpte ett tio-kort, så då får jag gå några fler gånger kommande år. Har 800kr varje år i friskvårdsbidrag, vilket jag är dålig på att använda mig av. 

Det var riktigt lugnt på badhuset. Det finns två stycken 25 meters bassänger, en för motionssim och en med hopptorn. Så finns det en mindre bassäng som är grundare, där det fins en liten rutchkana. Sen en plaskdamm. 

Vi var själva i bassängen med hopptorn en lång stund, sen kom det två tjejer i mellanstadieålder. Svårt att avgöra. I motionssimbassängen simmade kanske fem personer. I Djungelbadet, den grundare bassängen, var det två barnfamiljer. Så hur lugnt som helst. Jag simmade i 30 minuter. Inte längder, men lite fram och tillbaka där jag fick plats. Hur långt det blir är ganska ointressant, då tycker jag tiden är viktigare. Sen blev det en hel del rörelse när jag simmat klart. 

Att vara i badhus tar verkligen på krafterna. Efter dryga timman var jag helt slut och hungern började komma. Inget fika hade vi med och det började bli dags att åka hem för att laga mat. Barnen var riktigt hungriga dessutom. Det brukar ju sägas att ”sjön suger”, men idag var det verkligen så att ”badhuset suger”. Kanske är vatten i allmänhet som triggar hungern. 

Tror simningen kan vara bra träning för mig som komplement. Dessutom är det ju skonsamt mot hela kroppen. Är väl nacke som kan ta lite stryk i början, innan den är upptränad. 

Imorgon är det vilodag. Ska bli rätt skönt.

Det blev en promenad för mig och Emil igår, med fikapaus i skogen. Jag packade ryggsäck med festis och bullar, sen gick vi ut i skogen. För Emil blev det lite nya stigar. Efte en kilometer stannade vi, hoppade upp på en stor sten och satte oss för att äta det vi haft med oss. Det var helt vindstilla, någon minusgrad och solen skymtade svagt bakom diset. I skogen var det helt tyst och jag njöt av att ha honom med. Emil trivs i skogen, fastän han sällan vill följa med. 

Efter fikat fortsatte vi promenaden och kom fram på en större stig. En bit in i skogen stod en skördare inbackad. Det såg ut som det var gallring pågång, men stigen vi gick på var orörd. Ska bli intressant att se hur mycket som ska gallras bort. 

Efter en dryg timma var vi hemma igen med rosor på kinderna. 

Även idag har jag fått lite tid i skogen. Ville gå upp ett par stigar för att se om jag kunde utöka slingan jag gick häromdagen något. Jag hittade lämpliga stigar, men har inte gjort analysen av gpsdatan än. Tror inte jag får ihop de fyrahundra meter jag behöver, men kanske ettpar. Det kommer i så fall ge en slinga på tre kilometer, vilket inte är helt fel det heller. 

Fortsätter i övrigt att vila bort förkylningen och kommer troligtvis göra så fram till nästa helg. Då får jag ta nya tag om kroppen känns ok.