God jul!

I vanlig ordning firade vi julafton hemma, för oss själva. Det är lugnast så och barnen kan greja med sina julklappar i lugn och ro. Jag är inget stort fan av att stressa fran julstämning och traditioner. Den enda tid vi håller är när Kalle börjar. Resten av dagen ser annorlunda ut från år till år. 

Jag kan bli lite trött på uttryck som att det är skönast på juldagen, då finns det inga måsten och man kan ta det lugnt och njuta av ledigheten. Har man inte missat hela grejen med julen då? Måste julen vara så himla stressig? I år bantade vi dessutom ner antalet julklappar. Eftersom barnen får det de behöver under året, finns det inte mycket att önska sig till jul. Fyra paket var fick det bli och de blev hur nöjda som helst.

Lina har dessutom klurat på det där med att det finns så många som inte har så mycket. Hon önskar skänka en del av sin månadspeng till barn som inte har det grundläggande för ett värdigt liv. Jag ägnade julmorgonen åt att kolla listan på 90-konton son Svensk insamlingskontroll har. Riktigt intressant att jämföra nyckeltalen de har. Hur mycket av insatt kapital som kommer ändamålet till del. Hittade ett par som hade runt 97%. Jag vill i så fall bidra till de som hjälper till med självhjälp. Där det finns en prestation som krävs för mottagandet. Tror på att det är det bästa i längden.

Efter frukosten tänkte jag gå ut och cykla. Fick se att det fortfarande var isigt på vägen, så det första jag fick göra var att kränga om till vinterdäck. När det var gjort tog jag en timmes cykling helt för mig själv. Micke fick med Lina på en skogspromenad under tiden. Jag tog Kyrkvägen mot Paddtjärn och vidare mot Alkvettern. Där vände jag ock åkte hem igen. Är riktigt tungt att cykla med vinterdäck. Riktigt konstig känsla också, att det inte spinner lös på isen. Greppet är förvånansvärt bra. Det är bara om man sätter ner fötterna när man stannar som man begriper hur halt det är. Jag tog det ändå rätt lugnt eftersom jag inte vill hamna i en hög på marken för att jag varit för oförsiktig. 


Efter en timma var jag hemma igen och satte in lite mat i ugnen för värmning. Vi saknade ingenting på julbordet och har varit konstant mätta i flera dagar känns det som.


 Efter maten bakade jag maränger. Finns inte många saker som är godare än hemgjorda maränger. Tittade på Kalle och öppnade julklappar. Lina och Emil hade varit i byns enda butik, en bygghandel, och köpt klappar till mig och Micke. Det hade de fixat när vi jobbade, så vi hade ingen aning om det. En riktigt kul överraskning. 

Jag hade köpt en bok till mig själv, ”Maten bakom resultaten”. Den verkar väldigt intressant och jag är ju intresserad av hur det jag äter påverkar min prestation. Jag har ju problem med att få i mig tillräckligt med energi när jag tränar. Kan hända att jag får bra verktyg för hur jag ska göra för att få i mig mer. Fakta i alla former tycker jag dessutom är intressant, särkilt det som det finns vetenskaplig grund bakom. 


Idag kommer det bli mer julfirande. Om en stund ska vi ta bilen till Mullhyttan och mina föräldrar. Jag och Micke har precis varit ute på en promenad i skogen i regnet. Blev fem kilometer vilket är riktigt bra. Är så himla glad att vi bor så nära skogen. 


Ha en fin juldag!

Och fler stigar fanns det

Jag hade väl egentligen inte tänkt cykla något igår, men suget kommer ju ganska snabbt. Dessutom hade jag en hel del funderingar kring nästa veckas flygning. Att flyga är inte något jag tycker är så där himla kul. Skulle helst av allt köra planet själv, men det får jag ju dessvärre inte. Kanske är dessbättre.

I vilket fall som helst finns det få saker som skingrar tankarna mer än cykling. Speciellt om man håller till på trixiga stigar i skogen. Det går inte att tänka på något annat än det man håller på med just där och då. För mig är det terapi i världsklass.

Micke skulle cykla, så planen var att vi skulle åka en bit tillsammans. Han startade dock på annat ställe än mig. Jag hade en tydlig plan hur jag ville åka. Hade tittat lite på hur jag åkt på lördagen och klurat fram en lämplig slinga som jag ville få in på Strava som segment.

Efter nästan halva vägen satte Micke på Glympse och då delade även jag min position. Visade sig att vi var rätt nära varandra och när vi möttes följde han efter mig. Jag fick till slut ihop en slinga på 4 km.

När vi kommit runt valde Micke att avsluta och jag snurrade runt lite till i skogen. Hittade ytterligare några fina stigar och samlade ihop 1 tim och 30 min cykling. Blev med andra ord en bra helg för att vara i slutet av November.

171126 MTB

171126 MTB 2

Fick ihop ytterligare fyra stigar till Trailforks. Finns eventuellt någon kvar, men det är inte många. Somliga av stigarna ser ut att vara ett gammalt motionsspår. De utgår nästan från den gamla skolan i Linnebäck, så helt otänkbart är det inte. Ska fråga någon av de äldre i byn någon gång när jag träffar dem.

171126 Trailforks

Har annars rätt många stigar att välja på där jag bor. Det är dock rätt varierande kvalitet och fysik på dem. De som är vid vårt hus är det så stora stigningar på. Ska ordna en rundslinga här också, men det får nog vänta till våren. Den blir nog inte lika lång som den jag hittat i helgen.

171126 Trailforks Linnebäck

Ett gytter av stigar

Det är helt otroligt att det kan finnas så många stigar, som är så fina, så nära och man inte vet om det. Lyckan när man upptäcker dem är obeskrivlig.

Igår upptäckte jag merparten av dem. Gav mig iväg på cykeln efter lunch och lovade att vara hemma en timma senare. En timma räckte inte på långa vägar och jag har mer kvar att upptäcka. Jag hittade runt fem kilometer stig i skogen uppe vid byn. Fina stigar som inte var speciellt svåra, utan stigar som uppmuntrar till fart. Ett och annat träd låg över stigen, men det har börjat bli stigar runt hindren. Jag kan tänka mig att det är många som går i den skogen. Trots det såg jag både gula kantareller och trattkantareller.

Vissa trixiga partier finns det, men det är bara bra träning. Nu ska jag lägga en bra rundslinga via Strava och cykla och cykla. Synd att vintern kommer snart bara…

Vintercykling

Förra veckan kom vintern till Svealand. Ett tunt lager snö täcker landskapet och det blev genast lite ljusare ute. Vi har haft fullt upp en period, men i söndags passade vi på att klämma in en cykeltur.

Cyklade mot Ängändan och Kråklund. Där finns en rätt stor skog som vi inte utforskat med cykel än. Jag försökte för ett par år sedan, men då vågade jag knappt cykla alls där. Visade sig finnas fina stigar och vi har massor kvar att utforska.

Bitvis var det rätt mycket snö och kylan gjorde bromsarna tröga. Är snart dags att skifta till vinterdäck även på cykeln.

Var ändå skönt att komma ut i skogen en timma och cykla.

Svartåtrampet en blöt historia

I lördags förmiddag drog jag och Micke iväg till Svartå för att tävla lite. Egentligen var det inte tävling, utan snarare träning med tidtagning. Kul i alla fall när det anordnas något. Speciellt när det är för första gången. Meningen var egentligen att tävlingen skulle ske i början av hösten, men det fanns inte tid att ställa i ordning banorna då. Istället fick det bli ett test för kommande år och jag hoppas det kommer bli fler gånger. Det var en riktigt bra bana de fått till. Minimalt med grusväg och hyfsat fina stigar.

Det som var mindre bra var att det regnade. Temperaturen höll sig runt en plusgrad och regnet kom och gick. Jag var blöt så stor jag var när jag kom i mål.

Starten gick vid 11 och det var rullande start. Tidtagningen skedde med Sportident, vilket inte är helt optimalt för cykel. Det funkade rätt bra trots det. Jag gick ut som runt 5:e av 19 och var trött innan vi han en kilometer. Har så otroligt svårt att komma igång. Mjölksyran sprutade om mig kändes det som. Efter några kilometer gick det lättare och jag kunde till och med passera några. Då hade jag blivit omåkt av ett gäng snabba cyklister redan.

En cyklist framför mig fick problem med pyspunka. Han hade lånat ut sin pump en stund före, så han fick låna min och pumpa i lite luft. Det gav mig lite välbehövlig vila. Det tog inte många hundra meter innan han sen fick stanna och byta slang. Han lånade med sig min pump och jag kunde bara hålla tummarna att mina slangar skulle hålla i mål.

Underlaget var inte det roligaste och det hoppade och studsade mycket. Tyckte inte det var lätt att få upp någon fart. De grusvägar som fanns var dessutom nygrusade. Jag avskyr nygrusade vägar.

Det kändes som det var en bana som enbart bestod av uppförsbackar. Micke hade fått samma känsla när han åkte. Sista biten gick på fint motionsspår och i villakvarter. Där började vi ta oss nedför höjden. Jag hade inga cyklister vare sig framför eller bakom, utan sista fem kilometerna var jag helt själv.

En bit innan mål skulle vi över tre broar. Det är ett strövområde i Svartå och stigen går över en bäck flera gånger. Problemet var att räcket var för högt och bron för smal, eller också satt mitt styre för långt ner och var för brett. Jag kom knappt över. Fick dra mig över bron med ena handen på styret och den andra drog jag mig fram på räcket.

Sista rycket var att åka runt en motionsslinga vid Hyttvallen. Rätt många höjdmeter för en så pass kort slinga man ska ta innan man kan rulla ner mot mål. Kom i mål på ca 1.34, 15 min efter första tjej och som nummer 9 totalt av 19 startande. Tror vi var tre tjejer som kom i mål och jag var tvåa av oss. Riktigt roligt och nu fick jag verkligen mersmak. Vill åka fler lopp.

Svartåtrampet

Åkte hem, efter att vi bytt om. Åt en sen lunch och åkte på Innebandymatch. En match som Karlskoga vann, vilket var skönt då de förlorat stort dagen innan. Sen vidare mot Bowling och efterföljande middag på Bulls Eye.

De är specialiserade på hamburgare, men eftersom jag äter lite annat än vanligt tog jag en ryggbiff. Perfekt stekt, men totalt smaklös. Inte ens Bean som jag fick betala 10 kr för en matsked smakade annat än olja. Lite synd, för vi äter ju inte på restaurang så himla ofta. Det var i alla fall en fin liten skål jag fick såsen i. Lite svårt att få ur den bara.

Från 0 till Cykelvasan 90

Inte hade jag väl trott att ett så banalt ting som Vasaloppet skulle förändra mitt liv. Det finns många saker som förändrar livet på ett eller annat sätt. Oftast till det positiva, men att ett cykellopp i djupaste Dalaskogarna skulle förändra mig så mycket hade jag inte kunnat föreställa mig.

Visst, jag har tränat sedan jag var liten, först mer, senare mycket mindre. Jag köpte MTB för många år sedan, men använde den väldigt sparsamt. Det var egentligen inte förrän sommaren 2015 som den stora förvandlingen skedde. En flerstegsraket, som tog sin början på en campingplats för långliggare några kilometer utanför Karlskoga. Där på en sluttning vid Möckelns södra strand tog jag ett kanske livsavgörande beslut.

Andfådd som efter bestigandet av världens högsta berg, efter en nätt promenad på ett par hundra meter i måttligt motlut, sa jag mig själv att nu får det räcka. Senare samma dag, 12 minuter över 8 på kvällen, tog jag mina första steg mot ett nyare och piggare liv. Från den stunden tränade jag mer eller mindre varannan dag i nästan ett helt år.

Juli 2015

I augusti frågade min svägerska om jag skulle hänga med på Cykelvasan. Nej, sa jag, det har jag verkligen ingen lust med. Nog för att jag hade en MTB, modell äldre, men att cykla Vasan var inget jag hade tänkt mig. Däremot är och var Vasaloppet ett av mina stora mål sedan jag var liten. Att någon gång stå på start i ”riktiga” Vasaloppet.

Veckorna gick och en dag slog det mig. Jag SKA åka Cykelvasan. Tävlingshornen som legat latenta och lurat sedan jag var ung gjorde sig påminda och jag anmälde mig samma dag. Sen bytte jag fokus från löpning till cykling. Fick feeling och åkte för att spana lite på nya cyklar. Självklart slutade det med ett köp. Ett relativt spontant köp som jag aldrig, de senaste två åren, ångrat.

rp_IMG_20151030_134755.jpg

Att en pryl med två hjul kan ge så mycket energi och glädje. Varvade löpning ute med cykling på en gammal motionscykel under vintern. När våren kom hade jag massor att utforska på min nya cykel. Vågade knappt cykla stig för rädsla att ramla. Att skaffa cykelskor var för mig helt otänkbart. Ändå gjorde jag det. I juni 2016 tog jag de första tramptagen, på Mora Camping, fastsatt i pedalerna med cykelskor. En märklig och rätt skräckinjagande känsla. Tänk om jag inte hann lösa ur pedalerna om jag trillade?

Den 2:a juli 2016 körde jag min första tävling på MTB. Utan cykelskor, pga att jag var relativt nyopererad i magen. Ville inte sträcka mig ifall jag inte skulle kunna ta emot mig i ett fall. Utan för ändamålet anpassad utrustning i form av cykeltröja. Cyklade en rolig bana i I 2 skogen i Karlstad. Kom väl inte speciellt långt fram, men tillräckligt för att få starta i grupp 20 på Vasan.

Så otroligt trött och så otroligt nöjd, efter en fantastiskt rolig eftermiddag i skogen. Så peppad på att cykla mer och mer och mer. Åkte på semester med husvagn till Medelhavet. Har nog aldrig ångrat så mycket att jag lämnade min ögonsten hemma. Att cykla i Alperna hade varit hur häftigt som helst. Det blev det längsta cykeluppehållet sedan vintern, bara veckor innan Cykelvasan. Hann ändå hem för att göra ett riktigt fint långt pass.

På dagen för Cykelvasan var jag så otroligt nervös. Stämningen som är kring start, bana och mål är något utöver det vanliga. Jag har kommit in i en värld jag faktiskt inte vill leva utanför. Som ger mig så mycket glädje och energi. För mig är cyklingen och träningen ett sätt att orka alla måsten. Till cyklingen kan jag låta tankarna gå om jag är trött eller behöver piggas upp.

Den finns alltid där, nu som minne, men även som en dröm. Något jag gjort förut, något jag kan göra nu och något jag kommer göra i framtiden.

 

En ny stig på kontot

Efter mycket om och men i fredags och en sol som hann gå bakom molnen, kom jag iväg på en liten kort tur. Då var klockan närmre tre och det började sakta skymma.

Jag körde genom skogen mot Kyrkvägen och vidare mot Lämås. Där tog jag min nyaste stig, Kampdalen singletrack, till Kampdalsvägen. Vid den lilla dammen på vänster sida visste jag att det gick en körväg upp på berget. Hade ingen aning om hur långt den skulle ta mig, men visste att det även fanns en körväg in i skogen längre bort på vägen.

Jag tog den vänstra vägen uppför berget och möttes av relativt fin körväg. Såg efter en stund att det hängde blå snitslar i träden och jag kunde följa dem där stigen blev lite otydligare.

Var ett par ställen som var lite sämre. Kom till sist upp på en höjd och lämnade cykeln någon minut för att kolla in utsikten. Den får jag fota en annan gång, för telefonen lämnade jag på cykeln.

Mot slutet var stigen riktigt fin igen och jag kom fram där jag hade tänkt mig. Nästa gång ska jag ta stigen åt andra hållet. Fick en till stig att registrera på Trailforks och fler har jag kvar att kolla upp i området runt Kampdalen. Är även nyfiken på vad Kampdalen står för. Vad har hänt där en gång i tiden?

Jag hann aldrig kolla in gruvorna jag tänkt mig, det har jag kvar till en annan dag. Fick i alla fall in 60 min på cykelkontot.

Bästa tiden för ny stig

November är nog en av de bästa tiderna att leta nya stigar med cykeln. Det finns ingen panik att formen behöver toppas, luften är klar, marken är fuktig och löven har fallit av grenarna. Det enda som kan vara svårt att se under alla fallna löv är stigarna. Dessutom gäller det att passa på att andas frisk luft och lapa sol när vädret är så där härligt soligt och ljummet. Tanka energi inför allt mörkare dagar, innan snön kommer och lyser upp vintermörkret.

Kvarnängen

Jag har betet av många stigar i mitt närområde, men likväl har jag massor av skrymslen kvar. Jag har vid flera tillfällen sett ut stigar på kartor , men gått bet eller inte haft tillräckligt med tid för att leta. Jag ser stigar när jag cyklar och stoppar in dem i minnet för en annan dag, en annan tur.

Idag ska jag ut på stigfinnartur. Har dels en körväg vid Lämås och Kampdalsvägen som jag vill utforska. Sen har jag ett område jag bara nosat på tidigare, vid Kvarnängen. Delar av stigarna har jag cyklat förut, men en stig hittar jag inte.

Kvarnängen stig

Det är den prickade stig jag ringat in. Från körvägen i söder har jag försökt se den, men har gått bet. Kanske för att jag inte riktigt haft tid. Har tagit körvägen förbi huset och dammen mot Kvarnängen, men tänkte aldrig på om stigen gick att nå från norra sidan. Att åka körvägen är inget alternativ för många turer, den går över en tomt. Utifrån Allemansrätten känns det som att jag stör hemfriden om jag tar den vägen. En svår balansgång, då man inte vet om det är ok att på körväg korsa en tomt, eller om den bara är till för den som bor där.

Det är sommarstugor i området, så idag tror jag inte det är någon där. Då kan jag utforska skogen runtomkring och kanske finna en bättre väg. Så ska jag kolla om jag kan nå gruvhålet som är markerat med R. Ser ut att finans många häromkring. Kanske försökte man finna järn förr?

Återkommer med hur turen föll ut en annan dag…

Ny vana?

Igår blev det cykelpendling för min del. Hade bara en bil, pga en dålig rem på nyaste Volvon. Så det var antingen att samåka eller cykel som gällde. Jag tänkte att jag lika gärna kunde cykla även om det är becksvart på morgonen.

Vi bor ju en bit utanför stan, så det är ordentligt cykellyse som gäller. Jag hade bara fixat med en enkel variant, så det var inte många meter framför cykeln jag hade ljus. Till nästa gång får det bli lampan jag köpte på e-bay förra vintern. Den har jag aldrig använt, så det är på tiden om man säger så.

Mötte regnet i Pottermyren och cyklade i riktigt busigt regn de sista 4 kilometerna. Glasögonen fick jag ta av mig när jag kom in till stan, för jag såg nästintill ingenting genom dem.

Landade vid jobbet efter knappt 23 minuter. Försökte ta det rätt lugnt så jag inte skulle bli svettig. När regnet öser ner är det dock svårt att känna vad man är blöt på grund av. Hade regnskydd på ryggan och ombyte i påsar, så det var skönt att byta om inan jag fortsatte dagen på kontoret.

Efter jobbet hade jag planerat att ta en omväg hem. Lika bra att få träningen gjord innan man kommer hem. Regnet hade lättat, men blåsten var nästan kraftigare än på morgonen. Tycker det stundtals är lite läskigt att cykla när vindbyarna tar tag ordentligt i mig. Vill ju varken blåsa ut i skogen eller ut i vägen.

Körde en nya väg från Högåsen mot Degerfors via Holmtorp. Sen min vanliga slinga runt Västersjön. Tyckte att vinden vände hela tiden så jag körde i motvind. Snabbt gick det i alla fall och kroppen känns riktigt pigg just nu. Gäller bara att hålla igång träningen hela vintern. Förutsättningarna finns definitivt. Har både stark lampa för cykling i mörker och rejäla dubbdäck att sätta på när is och snö kommer.

Behöver dock komplettera med lite värmande utrustning för händer och fötter. Vintercykelvantar/handskar och varmfodrade skoöverdrag får det bli framöver.

Ingen cykling till jobbet vare sig idag eller imorgon, men på fredag hoppas jag att jag åter kan ta Scotten dit.

Lerig lördagscykling

För någon dag kom värmen tillbaka. Kände när jag och barnen åkte till stan på förmiddagen att vinden för en gångs skull värmde. Solen bröt genom molnen och energin kom tillbaka. Viljan att cykla infann sig direkt. Har annars inte haft mycket tid att träna senaste veckan. Det har funnits andra prioriteringar, som att handla kläder till barnen och föräldramöte i skolan.

Igår fanns det inte mycket annat val, när vädret var så fint, än att cykla. Fick även med mig Micke, som väntade på att spacklet i köket skulle torka.

Körde genom skogen mot Lämås och Kilstabyn. Hade tänkt mig en slinga med grusväg då det regnat mer än fyrtio millimeter de senaste dygnen. En liten sträcka stig var ändå inplanerad.

I Kilstabyn vek vi av mot Äspedalen. Rundan i sig är riktigt tråkig cykling. Inte mycket backar och bred rätt rak grusväg. Den går mestadels över åkermark, så det händer inte mycket efter vägen. Jag gillar när det är lagom upp och ner, lite svängigt och att man inte ser så långt fram.

Nästan framme vid Timsbron lämnade vi den breda grusvägen och cyklade in på en mindre. Där den tog slut tog vi stigen utmed flygfältet. Fältet i sig såg vi ingenting av. Vi hamnade på en rolig stig som jag hittat via Trailforks. Att det regnat en hel del märktes verkligen. Vi var leriga så stora vi var efter passagen. MTB ska var lerigt, så jag bara njöt.

Stigen kommer jag åka fler gånger. Det finns dessutom mer att utforska i området.

Det blev en fin runda på dryga 2,5 mil och Micke cyklade med korta brallor. Kanske sista gången den här säsongen.