Optimera till det optimala

Ibland blir man aldrig riktigt nöjd. Man har uträttat något, men ändå gnager tanken att det borde gå att göra mycket bättre.

I måndags hittade jag ju en slinga i skogen, som sträcker sig över 2,9 km. Nu funderar jag på hur jag kan få sträckan att bli över tre kilometer. En slinga på 3,3 skulle vara optimalt. Det betyder nämligen tre varv för att skrapa ihop en mil. En mil är perfekt sträcka att springa, om jag vill sätta upp ett tydligt mål med min löpning.

2,9km

Jag har sprungit en mil i streck en gång tidigare. Då sprang jag drygt tre varv runt byn. Den banan är verkligen inte rolig eftersom den går på lika delar asfalt som grusväg. Jag gillar inte de underlagen när jag springer. Jag vill springa i skogen.

Slingan måste dessutom även lämpa sig för MTB. Hade det bara gällt löpning hade det varit mycket enklare. Vår skog dignar nämligen av nedblåsta träd som ingen tar reda på. Dessa träd ligger så fint över några av våra bästa stigar. Att vänta på förmultning kommer ta alltför lång tid.

Nu vänder sig tankarna i huvudet och stretar med bansträckningen. Vad händer om jag drar lite i sträckan där och kanske lite där? Jag har en svag bild av hur jag kan lägga kanske två hundra meter till banan, men vet inte om det är helt möjligt. Det skulle innebära ett par höjdmeter till som ska tas och det gör ju inte så mycket.

Visst, man kan ju starta upp banan och sen utveckla den. Det skulle ju dock vara kul att den är optimal redan från början.

Jag får nog ge mig ut i skogen i helgen igen, med GPSen på och mäta och klura. Grejen är den att jag enbart vill använda en sträcka, en gång, inte var sig korsa eller möta mig själv någonstans.

Resumé 2017

2017 är snart slut och det är dags att knyta ihop säcken och göra ett årsbokslut. Året har varit varierat och inte innehållit så mycket fysisk aktivitet som jag tänkt mig från början.

Januari

Började året med intervaller och började i alla fall med rätt mycket träning. Sen tog jag tag i mina magproblem på allvar, men fick lika dålig hjälp som tidigare när jag sökt läkare. Det skulle dröja ända till augusti innan jag fick bra hjälp och efter mer än fem år var symptomfri. Skidpremiären blev i Nobelspåret den 6:e januari och några dagar senare åkte vi till ett relativt snöfattigt Ånnaboda för att åka.
Testade mjölkfria produkter enligt ordination från läkare, men det slutade med färd till akuten med snurrigt huvud. Fick nog i mig för lite energi när jag hoppade över diverse livsmedel utan att ersätta dem med annat. Längtade efter ljus och skogen, som jag alltid gör. Ägnade ledig tid åt att försöka hitta nya ställen att cykla på när väl våren kom.
I slutet av månaden anmälde jag mig dessutom till BE-körkortskurs. Något jag tänkt göra i flera år, men som jag aldrig tyckt passa. Nu var det tid för det.

Februari

Jag anmälde mig till seedningslopp i Dalsland som skulle äga rum runt Valborg. Planerade sommarsemester till Alperna och Gardasjön. Dessutom köpte jag vinterdäck till cykeln, men så mycket cykling blev det inte. Fick besvär med ett muskelfäste i höften på höger sida och kunde knappt röra mig på flera veckor.
Gick med familjen till Paddtjärn och grillade korv och pinnbröd. ”Andersbacken” kom till, då Anders inte kom uppför en backe på Kyrkvägen pga all is och hasade långsamt nedför den. Såg riktigt otäckt ut innan han var på plan mark igen. I slutet av februari åkte familjen till Solvallen för lite skidåkning. Riktigt fina spår, men min onda höft tyckte inte att jag skulle njuta av skidåkningen.

Mars

Började knapra D-vitamin efter lite sökande på fakta och blev kan hända lite piggare. Cyklade lite, bland annat inne i stan och mot slutet av månaden lite längre turer ute. Vi åkte till Branäs över en helg och med ens försvann problemet med höften. Läkaren jag besökt träffade jag igen några veckor senare och då frågade han hur det gått. ”Jag åkte slalom, sen försvann det”, svarade jag. Han skulle ordinera den behandlingen på fler, sa han skämtsamt.
Jag anmälde mig åter igen till Kilsbergen Trailrun som skulle vara på hösten. Jag, Emil och Micke gick runt Gryten. Så himla fint var det och lagom långt. Vi nåddes av beskedet att det skulle införas bevattningsförbud på flera håll i Örebro län och en torr sommar blev det sedan.
Avslutade Mars med att klara teoridelen på BE-kortet.

April

April började riktigt bra. Jag och Micke var i Nora och cyklade med hans syster och hennes man. En riktigt härlig dag som jag sent kommer glömma. Synd att man inte gör sådana aktiviteter oftare. Emil tränade MTB med Karlskogacyklisterna och Lina och jag orienterade på Rävåskullen inne i Karlskoga. 23:e april, efter Påsk, hängde jag med Mickes syster Annika och hennes granne Therese för lite tjejcykling på Båsberget. Då var jag rätt så utarbetad, men det visste jag inte riktigt om då. Kände mig bara yr och konstig vilket resulterade i några vänder till sjukhuset. Fanns dock inga fel på mig, men jag blev sjukskriven några veckor framöver.
Istället för att köra Dalsland XC blev det en lugn tripp till Skövde för att cykla lite med familjen istället.

Maj

Maj började med cykling på Billingen. När vi kom hem åkte jag och Lina runt inne i stan. En mysig tur där vi fick se lite saker vi inte sett förut. Jag var deltidssjukskriven och hann med rätt mycket aktivitet ute. Jag letade stigar och hittade nya att lägga ut på Trailforks. Jag åkte själv på Lunedsleden och jag åkte med Micke och Annika på leden.
Kristihimmelfärdshelgen var vi i Kil och campade med Lindbergarna. I trädgårdslanden började det gro och våren har jag för mig var varm.

Juni

I juni var det full fart. Jag jobbade heltid igen och en del aktiviteter skulle klaras av efter det. Midsommar blev inte som den brukade, men vi höll ihop den helt ok ändå. Blev en del cyklande med hela familjen eftersom både mor och far köpt cyklar.

Juli

I juli åkte vi på semester. Drog söderut i Europa med husvagn och hamnade i Legoland i södra Tyskland. Vi hann även med att besöka ett stort slott och backhoppningsbacken i Garmisch-Partenkirchen. Vi badade i en varm Alpsjö och åkte på fina vägar genom Alperna. När vi kom till Italien åkte vi över Alpernas näst högsta bergspass, Stelvio. Ville inte åka samma väg tillbaka utan tog omväg via Schweiz. Jag cyklade i Äppeldalen, Val Venosta, och njöt av vädret. Resten av Europaresan blev en riktig värmechock. Vi njöt ändå av lite bad vid Medelhavet innan det var dags att åka hem.
Hann med lite cykling hemma innan vi drog till Dalafjällen och besökte Njupeskär och Idre Fjäll. Vi gick upp på Städjan och åt lunch på toppen.

Augusti

Höjdpunkten i augusti är ju givetvis Cykelvasan. Blev ingen rekordtid för mig 2017, men jag var ändå riktigt nöjd med resultatet. Var även väldigt kul att vara publik under Öppet Spår. Hittade lite nya stigar och familjen åkte på MTB-tur runt Sinaispåret. Månaden avslutades med en campingtur till Kil. Under augusti började jag kostbehandla min IBS och blev symptomfri för första gången på många år. Ett av årets största mål, BE-kortet, klarades och jag kunde lägga en betungande sak bakom mig.

September

Jag planterade om mina frösådda Sparrisplantor och familjen hade utesöndag vid bla Gryten och Angsjöleden. Det blev dessutom en del cykel, men Kilsbergen Trailrun som jag var anmäld till fick jag stå över pga ett ont knä.

Oktober

Blev kanske inte så mycket cykel i oktober, men en hel del annat. Familjen Ploggade, vi grillade korv både i Lokadalen och på Furhöjden. Jag laddade upp stig 300 och 301 på Trailforks. Oktober handlade om mat och att hitta alternativ till bröd bakat av ”vanligt” mjöl.

November

Novembers höjdpunkt var att hitta ett gytter av stigar här i Linnebäck. Jag hittade något som mest såg ut som ett gammalt motionsspår. Hade ingen aning om att det fanns så fina stigar bara en kilometer bort. I samband med Innebandymatch i Väse upptäckte vi en fin och lång sandstrand vid Vänern. Det var inte badväder, men någonting att längta efter när sommaren kommer. Ett annat stort cykeläventyr var Svartåtrampet, en motionstävling som bjöd på både regn och snö. Jag summerade min resa från 0 till Cykelvasan i ett kort inlägg och lite nyfunna stigar i ett annat.

December

December betydde sol och värme. I alla fall för vår del den första veckan av månaden, då vi åkte till Gran Canaria för sol och bad. Sol fick vi, men det var inte så varmt som vi hoppats. Ska absolut inte klaga för tempen låg på dryga 20 grader och det är betydligt varmare än Sverige i december. Efter semestern dukade jag under i förkylning och sen kom julen riktigt snabbt.
Eftersom förkylningen har haft svårt att släppa har det blivit måttligt med träning. En tur med dubb på julafton och lite lampcykling i mellandagarna. Skogspromenaderna har däremot blivit fler.

Kan nog sammanfatta året med att det blev många nya stigar. Har inte hållit reda på hur många det blivit och fler är på gång. De får dock avvakta till nästa år. Cykelvasan blev inte vad jag tänkt, men jag är glad att jag ändå kunde genomföra den. Hade även tänkt cykla mer i Alperna än jag gjorde, men ibland blir det inte riktigt som planerat. Nu ser jag fram mot ett nytt, spännande år med mycket träning och uteaktiviteter. Mer om det en annan dag.

Gott nytt år!

Lamppremiär

I förrgår kväll testade vi våra nya lampor. När Micke kom från jobbet bytte vi om och gav oss ut på en liten testrunda. Jag hade fortfarande dubbdäcken på så jag ville cykla lite i skogen. Köpte en stark lampa förra året på E-bay, så den satte jag på styret. Den nya lampan var monterad på hjälmen. 



Det är en märklig känsla att cykla stig i skogen med enbart cykellampa. Svårtvattvse terrängen på samma vis som på dagen. Skenet var det dock inget fel på, man ser det man behöver. Tror det underlättade lite att ha två starka lampor varav en följer cykeln och den andra blicken. Även om jag ser åt sidan, har jag ljus framåt. 

Cyklade en bit på Kyrkvägen innan vi vände tillbaka och åkte hem. Blev bara tjugo minute, men det var tunga minuter. Det har regnat massor och skogen är riktigt blöt och sugande. Att åka med tunga vinterdäck gör det inte lättare. Hade däremot bättre fäste med de grovmönstrade däcken. 


Härligt att kunna cykla även när det är mörkt ute. 

Träningsåret 2018

Sparkar väl igång träningsåret 2018 i och med julaftonscyklingen. Det passar ju ganska bra eftersom vi nu går mot ljusare tider. Dessutom är jag ledig några dagar, så då hinner jag med både lite måsten och även lite skojigheter som inkluderar träning. 

Igår blev det 20 minuter på crosstrainern. Är nog bland de tråkigaste minutrarna som finns. Att stå och trampa på en crosstrainer är verkligen inte roligt. Det händer ingenting och det finns inte plats för en surfplatta på den så jag kan se på videos. Nåja, det är i alla fall träning som blir av och jag tror den ger en del vad gäller både benstyrka och kondition. Är oftast helt slut efteråt. 

Planen framöver är att försöka träna relativt hårt januari till och med april och efter det ta det lite lugnare. Från maj vill jag testa att köra några tävlingar. Dels ett långlopp, men sen också någon eller några delar av Värmlandsserien. 

Har läst färdigt boken jag ”fick” på julafton, så nu har jag ett verktyg till för att lyckas med mina mål. Har lärt mig lite nya saker gällande kost i relation till träning. Är alltid givande att lära sig nya saker. 

Nu är jag i valet och kvalet om jag ska kränga tillbaka sommardäcken på cykeln. Isen och snön har regnat och blåst bort. Det ser inte ut att komma mer förrän i början av nästa vecka. Hinner ju faktiskt cykla några gånger innan det. Sen vet vi ju inte hur länge vi får behålla nästa omgång snö heller. Önskar att den kunde få stanna lite längre varje gång. 

Jag vill ju åka lite längdskidor också. Hann med ett par gånger förra året i riktigt dåliga spår. Man får ta det som bjuds helt enkelt. Längdskidåkning är inte en prioriterad sport i vår stad, här är det bara Ishockey som det satsas pengar på. Trots att fler skulle ha nytta av och kunna använda skidspår. Hur många motionärer spelar hockey i jämförelse med hur många som har möjlighet att åka skidor?


Ska i alla fall försöka ta mig till antingen Garphyttan eller Filipstad någon eller några gånger i vinter. Där finns konstsnöspår. Synd bara att det är runt fem mil enkel resa dit. 

Så ser vinterns planer ut. Får följa upp om ett par månader och se vad som hänt då.

God jul!

I vanlig ordning firade vi julafton hemma, för oss själva. Det är lugnast så och barnen kan greja med sina julklappar i lugn och ro. Jag är inget stort fan av att stressa fran julstämning och traditioner. Den enda tid vi håller är när Kalle börjar. Resten av dagen ser annorlunda ut från år till år. 

Jag kan bli lite trött på uttryck som att det är skönast på juldagen, då finns det inga måsten och man kan ta det lugnt och njuta av ledigheten. Har man inte missat hela grejen med julen då? Måste julen vara så himla stressig? I år bantade vi dessutom ner antalet julklappar. Eftersom barnen får det de behöver under året, finns det inte mycket att önska sig till jul. Fyra paket var fick det bli och de blev hur nöjda som helst.

Lina har dessutom klurat på det där med att det finns så många som inte har så mycket. Hon önskar skänka en del av sin månadspeng till barn som inte har det grundläggande för ett värdigt liv. Jag ägnade julmorgonen åt att kolla listan på 90-konton son Svensk insamlingskontroll har. Riktigt intressant att jämföra nyckeltalen de har. Hur mycket av insatt kapital som kommer ändamålet till del. Hittade ett par som hade runt 97%. Jag vill i så fall bidra till de som hjälper till med självhjälp. Där det finns en prestation som krävs för mottagandet. Tror på att det är det bästa i längden.

Efter frukosten tänkte jag gå ut och cykla. Fick se att det fortfarande var isigt på vägen, så det första jag fick göra var att kränga om till vinterdäck. När det var gjort tog jag en timmes cykling helt för mig själv. Micke fick med Lina på en skogspromenad under tiden. Jag tog Kyrkvägen mot Paddtjärn och vidare mot Alkvettern. Där vände jag ock åkte hem igen. Är riktigt tungt att cykla med vinterdäck. Riktigt konstig känsla också, att det inte spinner lös på isen. Greppet är förvånansvärt bra. Det är bara om man sätter ner fötterna när man stannar som man begriper hur halt det är. Jag tog det ändå rätt lugnt eftersom jag inte vill hamna i en hög på marken för att jag varit för oförsiktig. 


Efter en timma var jag hemma igen och satte in lite mat i ugnen för värmning. Vi saknade ingenting på julbordet och har varit konstant mätta i flera dagar känns det som.


 Efter maten bakade jag maränger. Finns inte många saker som är godare än hemgjorda maränger. Tittade på Kalle och öppnade julklappar. Lina och Emil hade varit i byns enda butik, en bygghandel, och köpt klappar till mig och Micke. Det hade de fixat när vi jobbade, så vi hade ingen aning om det. En riktigt kul överraskning. 

Jag hade köpt en bok till mig själv, ”Maten bakom resultaten”. Den verkar väldigt intressant och jag är ju intresserad av hur det jag äter påverkar min prestation. Jag har ju problem med att få i mig tillräckligt med energi när jag tränar. Kan hända att jag får bra verktyg för hur jag ska göra för att få i mig mer. Fakta i alla former tycker jag dessutom är intressant, särkilt det som det finns vetenskaplig grund bakom. 


Idag kommer det bli mer julfirande. Om en stund ska vi ta bilen till Mullhyttan och mina föräldrar. Jag och Micke har precis varit ute på en promenad i skogen i regnet. Blev fem kilometer vilket är riktigt bra. Är så himla glad att vi bor så nära skogen. 


Ha en fin juldag!

Och fler stigar fanns det

Jag hade väl egentligen inte tänkt cykla något igår, men suget kommer ju ganska snabbt. Dessutom hade jag en hel del funderingar kring nästa veckas flygning. Att flyga är inte något jag tycker är så där himla kul. Skulle helst av allt köra planet själv, men det får jag ju dessvärre inte. Kanske är dessbättre.

I vilket fall som helst finns det få saker som skingrar tankarna mer än cykling. Speciellt om man håller till på trixiga stigar i skogen. Det går inte att tänka på något annat än det man håller på med just där och då. För mig är det terapi i världsklass.

Micke skulle cykla, så planen var att vi skulle åka en bit tillsammans. Han startade dock på annat ställe än mig. Jag hade en tydlig plan hur jag ville åka. Hade tittat lite på hur jag åkt på lördagen och klurat fram en lämplig slinga som jag ville få in på Strava som segment.

Efter nästan halva vägen satte Micke på Glympse och då delade även jag min position. Visade sig att vi var rätt nära varandra och när vi möttes följde han efter mig. Jag fick till slut ihop en slinga på 4 km.

När vi kommit runt valde Micke att avsluta och jag snurrade runt lite till i skogen. Hittade ytterligare några fina stigar och samlade ihop 1 tim och 30 min cykling. Blev med andra ord en bra helg för att vara i slutet av November.

171126 MTB

171126 MTB 2

Fick ihop ytterligare fyra stigar till Trailforks. Finns eventuellt någon kvar, men det är inte många. Somliga av stigarna ser ut att vara ett gammalt motionsspår. De utgår nästan från den gamla skolan i Linnebäck, så helt otänkbart är det inte. Ska fråga någon av de äldre i byn någon gång när jag träffar dem.

171126 Trailforks

Har annars rätt många stigar att välja på där jag bor. Det är dock rätt varierande kvalitet och fysik på dem. De som är vid vårt hus är det så stora stigningar på. Ska ordna en rundslinga här också, men det får nog vänta till våren. Den blir nog inte lika lång som den jag hittat i helgen.

171126 Trailforks Linnebäck

Ett gytter av stigar

Det är helt otroligt att det kan finnas så många stigar, som är så fina, så nära och man inte vet om det. Lyckan när man upptäcker dem är obeskrivlig.

Igår upptäckte jag merparten av dem. Gav mig iväg på cykeln efter lunch och lovade att vara hemma en timma senare. En timma räckte inte på långa vägar och jag har mer kvar att upptäcka. Jag hittade runt fem kilometer stig i skogen uppe vid byn. Fina stigar som inte var speciellt svåra, utan stigar som uppmuntrar till fart. Ett och annat träd låg över stigen, men det har börjat bli stigar runt hindren. Jag kan tänka mig att det är många som går i den skogen. Trots det såg jag både gula kantareller och trattkantareller.

Vissa trixiga partier finns det, men det är bara bra träning. Nu ska jag lägga en bra rundslinga via Strava och cykla och cykla. Synd att vintern kommer snart bara…

Vintercykling

Förra veckan kom vintern till Svealand. Ett tunt lager snö täcker landskapet och det blev genast lite ljusare ute. Vi har haft fullt upp en period, men i söndags passade vi på att klämma in en cykeltur.

Cyklade mot Ängändan och Kråklund. Där finns en rätt stor skog som vi inte utforskat med cykel än. Jag försökte för ett par år sedan, men då vågade jag knappt cykla alls där. Visade sig finnas fina stigar och vi har massor kvar att utforska.

Bitvis var det rätt mycket snö och kylan gjorde bromsarna tröga. Är snart dags att skifta till vinterdäck även på cykeln.

Var ändå skönt att komma ut i skogen en timma och cykla.

Svartåtrampet en blöt historia

I lördags förmiddag drog jag och Micke iväg till Svartå för att tävla lite. Egentligen var det inte tävling, utan snarare träning med tidtagning. Kul i alla fall när det anordnas något. Speciellt när det är för första gången. Meningen var egentligen att tävlingen skulle ske i början av hösten, men det fanns inte tid att ställa i ordning banorna då. Istället fick det bli ett test för kommande år och jag hoppas det kommer bli fler gånger. Det var en riktigt bra bana de fått till. Minimalt med grusväg och hyfsat fina stigar.

Det som var mindre bra var att det regnade. Temperaturen höll sig runt en plusgrad och regnet kom och gick. Jag var blöt så stor jag var när jag kom i mål.

Starten gick vid 11 och det var rullande start. Tidtagningen skedde med Sportident, vilket inte är helt optimalt för cykel. Det funkade rätt bra trots det. Jag gick ut som runt 5:e av 19 och var trött innan vi han en kilometer. Har så otroligt svårt att komma igång. Mjölksyran sprutade om mig kändes det som. Efter några kilometer gick det lättare och jag kunde till och med passera några. Då hade jag blivit omåkt av ett gäng snabba cyklister redan.

En cyklist framför mig fick problem med pyspunka. Han hade lånat ut sin pump en stund före, så han fick låna min och pumpa i lite luft. Det gav mig lite välbehövlig vila. Det tog inte många hundra meter innan han sen fick stanna och byta slang. Han lånade med sig min pump och jag kunde bara hålla tummarna att mina slangar skulle hålla i mål.

Underlaget var inte det roligaste och det hoppade och studsade mycket. Tyckte inte det var lätt att få upp någon fart. De grusvägar som fanns var dessutom nygrusade. Jag avskyr nygrusade vägar.

Det kändes som det var en bana som enbart bestod av uppförsbackar. Micke hade fått samma känsla när han åkte. Sista biten gick på fint motionsspår och i villakvarter. Där började vi ta oss nedför höjden. Jag hade inga cyklister vare sig framför eller bakom, utan sista fem kilometerna var jag helt själv.

En bit innan mål skulle vi över tre broar. Det är ett strövområde i Svartå och stigen går över en bäck flera gånger. Problemet var att räcket var för högt och bron för smal, eller också satt mitt styre för långt ner och var för brett. Jag kom knappt över. Fick dra mig över bron med ena handen på styret och den andra drog jag mig fram på räcket.

Sista rycket var att åka runt en motionsslinga vid Hyttvallen. Rätt många höjdmeter för en så pass kort slinga man ska ta innan man kan rulla ner mot mål. Kom i mål på ca 1.34, 15 min efter första tjej och som nummer 9 totalt av 19 startande. Tror vi var tre tjejer som kom i mål och jag var tvåa av oss. Riktigt roligt och nu fick jag verkligen mersmak. Vill åka fler lopp.

Svartåtrampet

Åkte hem, efter att vi bytt om. Åt en sen lunch och åkte på Innebandymatch. En match som Karlskoga vann, vilket var skönt då de förlorat stort dagen innan. Sen vidare mot Bowling och efterföljande middag på Bulls Eye.

De är specialiserade på hamburgare, men eftersom jag äter lite annat än vanligt tog jag en ryggbiff. Perfekt stekt, men totalt smaklös. Inte ens Bean som jag fick betala 10 kr för en matsked smakade annat än olja. Lite synd, för vi äter ju inte på restaurang så himla ofta. Det var i alla fall en fin liten skål jag fick såsen i. Lite svårt att få ur den bara.

Från 0 till Cykelvasan 90

Inte hade jag väl trott att ett så banalt ting som Vasaloppet skulle förändra mitt liv. Det finns många saker som förändrar livet på ett eller annat sätt. Oftast till det positiva, men att ett cykellopp i djupaste Dalaskogarna skulle förändra mig så mycket hade jag inte kunnat föreställa mig.

Visst, jag har tränat sedan jag var liten, först mer, senare mycket mindre. Jag köpte MTB för många år sedan, men använde den väldigt sparsamt. Det var egentligen inte förrän sommaren 2015 som den stora förvandlingen skedde. En flerstegsraket, som tog sin början på en campingplats för långliggare några kilometer utanför Karlskoga. Där på en sluttning vid Möckelns södra strand tog jag ett kanske livsavgörande beslut.

Andfådd som efter bestigandet av världens högsta berg, efter en nätt promenad på ett par hundra meter i måttligt motlut, sa jag mig själv att nu får det räcka. Senare samma dag, 12 minuter över 8 på kvällen, tog jag mina första steg mot ett nyare och piggare liv. Från den stunden tränade jag mer eller mindre varannan dag i nästan ett helt år.

Juli 2015

I augusti frågade min svägerska om jag skulle hänga med på Cykelvasan. Nej, sa jag, det har jag verkligen ingen lust med. Nog för att jag hade en MTB, modell äldre, men att cykla Vasan var inget jag hade tänkt mig. Däremot är och var Vasaloppet ett av mina stora mål sedan jag var liten. Att någon gång stå på start i ”riktiga” Vasaloppet.

Veckorna gick och en dag slog det mig. Jag SKA åka Cykelvasan. Tävlingshornen som legat latenta och lurat sedan jag var ung gjorde sig påminda och jag anmälde mig samma dag. Sen bytte jag fokus från löpning till cykling. Fick feeling och åkte för att spana lite på nya cyklar. Självklart slutade det med ett köp. Ett relativt spontant köp som jag aldrig, de senaste två åren, ångrat.

rp_IMG_20151030_134755.jpg

Att en pryl med två hjul kan ge så mycket energi och glädje. Varvade löpning ute med cykling på en gammal motionscykel under vintern. När våren kom hade jag massor att utforska på min nya cykel. Vågade knappt cykla stig för rädsla att ramla. Att skaffa cykelskor var för mig helt otänkbart. Ändå gjorde jag det. I juni 2016 tog jag de första tramptagen, på Mora Camping, fastsatt i pedalerna med cykelskor. En märklig och rätt skräckinjagande känsla. Tänk om jag inte hann lösa ur pedalerna om jag trillade?

Den 2:a juli 2016 körde jag min första tävling på MTB. Utan cykelskor, pga att jag var relativt nyopererad i magen. Ville inte sträcka mig ifall jag inte skulle kunna ta emot mig i ett fall. Utan för ändamålet anpassad utrustning i form av cykeltröja. Cyklade en rolig bana i I 2 skogen i Karlstad. Kom väl inte speciellt långt fram, men tillräckligt för att få starta i grupp 20 på Vasan.

Så otroligt trött och så otroligt nöjd, efter en fantastiskt rolig eftermiddag i skogen. Så peppad på att cykla mer och mer och mer. Åkte på semester med husvagn till Medelhavet. Har nog aldrig ångrat så mycket att jag lämnade min ögonsten hemma. Att cykla i Alperna hade varit hur häftigt som helst. Det blev det längsta cykeluppehållet sedan vintern, bara veckor innan Cykelvasan. Hann ändå hem för att göra ett riktigt fint långt pass.

På dagen för Cykelvasan var jag så otroligt nervös. Stämningen som är kring start, bana och mål är något utöver det vanliga. Jag har kommit in i en värld jag faktiskt inte vill leva utanför. Som ger mig så mycket glädje och energi. För mig är cyklingen och träningen ett sätt att orka alla måsten. Till cyklingen kan jag låta tankarna gå om jag är trött eller behöver piggas upp.

Den finns alltid där, nu som minne, men även som en dröm. Något jag gjort förut, något jag kan göra nu och något jag kommer göra i framtiden.