På besök i Gränna

Fick frågan för några dagar sedan om vi ville med till Falköping över långhelgen. Det ville vi gärna, men när vi ringde och skulle preliminärboka en plats var campingen full. Vi kikade runt lite på alternativ och Gränna verkade få bra väder. Dessutom finns ju polkagrisar, en fin ö och så ska det finnas fin stigcykling här också. 

Tuffade ner igår och stannade vid Omberg för att äta lunch. Åt lite kallskuret i husvagnen på parkeringen och gick sedan de 500 meterna upp på Hjässan. En gammal fornborg på Ombergs topp. Utsikten är magnifik och man ser riktigt långt. 


Kom fram till campingen i Gränna en stund efter lunch, parkerade och slappnade av. Gick och åt glass i hamnen, barnen lekte och framåt kvällen blev det även ett dopp i sjön. Det var andra badet för barnen i år. När jag var på cykling i onsdags tog Micke med dem till Labbsand för årets första bad.

När de kommit tillbaka klädde jag om och tog en lugn cykeltur söderut från Gränna. Hade sett att det skulle vara fint utmed Röttleån i mina sociala flöden. En tjej jag följer som cyklar som inte bor så långt härifrån. 


Cyklade genom en riktig Svensk idyll. En slingrande väg kantade av röda små hus och blommande körsbärsträd. På parkeringen vid Röttle By stod några husbilar och inväntade natten och i hagen bredvid parkeringen betade några tackor med sina ungar. 


Jag stannade vid ån för fotografering och försökte hitta en stig mot sjön. Lyckades inte så himla bra utan vände hem igen. Ibland måste man komma bort en bit från genomfarter och motorvägar, så hittar man det riktiga Sverige. Vårt vackra land med en natur som är för alla. 


Idag ska det regna och åska här. Skulle börjat i eftermiddag, men redan nu dundrar åskan och regnet öser ner. Hoppas det bara blir några skurar för idag vill cykla på Grännaberget. 

Sista Påskcyklingen för i år

I söndags hade jag vilodag. Inte planerad, men jag tyckte kroppen var värd lite vila. Det enda ansträngande jag gjorde var en lite längre promenad i Linnebäcksskogen med Micke och Emil. Vi skulle kolla på ett kalhygge som kommit till i vinter och där jag hittat så fin stig i höstas. Stigen såg vi inte mycket av, men det var rätt mycket snö, så den kanske kommer fram. Annars var det rätt sönderkört av skogsmaskinen. Stigar måste pterställas efter avvverkning, men vet inte om alla är så noga med det. Vi hade med fika i ryggsäck och satte oss på en sten på kalhygget och fikade i solen.


Igår blev det cykling igen. Kanske sista passet på enbart asfalt. Man kan ju alltid hoppas. Att nöta asfalt är verkligen inte kul. Tog vägen mot Bjurtjärn och vände vid Dalbäcken, två mil bort. Vände tillbaka och halvvägs hem upptäckte jag att telefonen var död. Typiskt! Den har skött sig riktigt bra sedan jag bytte batteri för ett par månader sedan. Hade den i en hållare på styret och det blev nog för kallt för den. Då suger de ur batterierna mycket snabbare.


Väl hemma och när jag laddat telefonen, kunde jag återuppta Strava. Det bästa är att Strava pausar när batteriet dör. Så jag fick ett hum om vilken tid jag cyklat på. Landade på runt två timmar och fyra mil. Som synd är dog telefonen innan jag spurtade förbi ett segment, så den tiden gick förlorad. Får ta nya tag på det någon annan gång.

Blev en bra träningshelg i alla fall. Nu väntar några lugna dagar och förhoppningsvis blir det grusvägscykling nästa gång.

 

Våren väntar lite till

Det vill inte riktigt bli vår. Det är tråkigt för nu vill jag verkligen att snön ska försvinna, vägarna bli isfria och att det ska bli barmark i skogen.

Det har varit full fart i några veckor. Har pluggat för tenta, jobbat och hunnit träna en del. En söndag för ett par veckor sedan gick Micke och jag till Paddtjärn med en kaffetermos i ryggsäcken. Var så himla sklntbatt sitta där en stund och det var helt tyst. Snön låg rätt djup och det var is på den lilla tjärnen.

Jag har cyklat ett par gånger ute. Det har varit så himla kallt, så det har ju inte direkt inbjudit till utecykling direkt. Har försökt träna på motionscykeln också. Den har dock så himla oskön sadel att det är nästan omöjligt att cykla längre än 30 minuter åt gången.

I tisdags bestämde jag mig för att cykla ute igen. Vägarna var hyfsat snöfria och solen värmde så där härligt som den gör på våren. Tog grusvägen mot Ängebäck, Degerfors och tänkte att jag cyklar en stund enkel väg och sedan vänder. Jag kom ända fram innan jag valde att vända. Fick med mig en QOM av bara farten. Det på vinterdäck dessutom.

Kände när jag avslutade hemma och hade cyklat en timma och kommit två mil att formen är rätt ok. Det är ju bara mars och drygt en månad till första tävling. Det är mycket möjligt att jag hinner komma i form och väljer att starta i Bengtsfors.

Igår fick jag även till ett löppass. Där är det längre kvar till ok form. Det var riktigt segt att springa. Sen är det inte helt bra underlag än heller. Lite isigt till och från. Jag tror att om jag får upp konditionen på löpningen så kommer öven cyklingen bli snäppet bättre. Jag får väl utvärdera till hösten.

Igår kväll var det årsmöte i cykelklubben. Jag hade blivit tillfrågad om jag kunde tänka mig att vara med i styrelsen. Det kan ju vara kul eftersom jag tycker cykling är kul och det kan vara intressant att vara med och driva klubben. Bara att vara på årsmötet var intressant då man får en bättre inblick i klubbens arbete. Det är många saker de driver. Dessutom ett väldigt härligt gäng människor.

Idag väntar jobb, sen lite shopping med barnen. Även om våren inte är här än kommer den komma och då är det bra att de har lite kläder att ta på sig.

Förra fredagen tentade jag av Marknadsföringen. Hoppas jag blir godkänd för då väntar en belöning på mig. Har sagt att jag ska köpa en ny tränings/gps klocka om jag klarar tentan. Så förhoppningsvis blir det mindre plugg på ett tag.

Ha en fin fredag!

Vårträningen är igång

Det är mindre än två månader kvar innan tävlingssäsongen drar igång. Än har jag inte bestämt om jag ska köra loppet i Bengtsfors eller inte. Jag vet inte när jag kommer bestämma mig. Kanske blir någon vecka innan, kanske blir någon månad innan. Egentligen vill jag bara åka om det blir hyfsat väder. Förra året var det regnigt och lerigt och kallt. Det är inte så kul att köra 57 km cykel på hala stigar om det regnar och blåser isande vindar direkt. Å andra sidan drar jag mig inte för busväder heller. Är man väl igång går det ganska bra.

I torsdags fick jag för mig att det var dags att väcka benen med lite cykling. Satte mig på motionscykeln och körde intervaller. Ingen speciell typ av intervaller, utan jag körde på känsla. Brukar bli så när jag tränar, lite planlöst. Satte musik i öronen och öste på i refrängerna. Funkade för mig och gjorde säkert nytta. Eftersom våren inte vill komma ute var det ett bra val att välja innecykling. Dessutom tar det inte så lång tid. På dryga tjugo minuter var jag klar. Det är skillnad mot när jag åker längdskidor. Bara enkel resa till Degerfors tar den tiden.

Kände faktiskt av träningen i benen i fredags, så lite glädje fick jag av den. Lördagen bjöd på rejält, fint, vinterväder ala mars. En strålande sol och temperaturen kring nollan. Hade gjort nästan vad som helst för att få en stunds cykling ute, men när det kommer till tid behöver man prioritera. Vi skulle ha kalas för Emil på eftermiddagen och Lina hade match på förmiddagen. Hade säkert hunnit cykla en stund, men prioriterade att kolla på Vinterstudion och Sprint. Riktigt spännande och väl värt tiden. Inte bara träning som är viktigt om man säger så.

Däremot var söndagens största prioritet, förutom att Emil fyllde 11 år, att få till någon form av cykling. Först blev det dock frukost framför TVn med Vasaloppet, lite brödbak, lunch, tårtfix och födelsedagsfika. Sen drog jag på mig träningskläder och tog cykeln för en tur mot Degerfors. Valde att åka västra vägen, grusvägen, till Ängebäck och så tillbaka. Är mindre trafik på den sträckan och jag är inte helt bekväm med att åka på isiga, spåriga, vägar. Är rädd att jag ska halka till på en isig kant på vägen och dra omkull. Vill ju gärna inte halka in under en bil som passerar. Däcken är dock riktigt bra, så jag var inte nära att köra omkull av den anledningen. Däremot är det lite vingligt om man kommer ut i lite djupare snö.


Inga missöden dock och benen kändes riktigt pigga. Två mil på runt en timma fixade jag utan större problem. I och med det är vårens träning igång. Nu lägger jag undan skidorna för den här säsongen, nu får det bli cykling och löpning framöver istället. Just nu har jag ingen direkt träningsplan. Tar dagarna lite som de kommer. Sen är det rätt stort fokus på nästa veckas tentamen också. Den är lite prio just nu. Efter den kan jag börja tänka ut en plan och lite mål. Då kanske våren börjar komma också, vem vet?

Vasaloppstrippeln 2024

Ingen utmaning är för stor…

Niklas från Filipstad, som kom på att han skulle springa Ultran dagen innan. Det gav honom en Vasaloppstrippel 2017. Det går rysningar genom kroppen när jag läser om det. Vilken bedrift, vilken utmaning, men det är genomförbart.

Jag har tänkt igenom det så många gånger. Tankarna har kommit och gått, men någonstans inom mig vet jag att jag vill testa. Planen växer fram och så som en blixt nålas den fast i medvetandet. Att den ska genomföras och framförallt när den ska genomföras.

Mitt första försök ligger flera år fram i tiden. 2024 firar Vasaloppstrippeln 10 år. Vad passar bättre än att testa genomföra den just det året? Då har jag sex år på mig att träna upp de två delar jag inte behärskar lika bra. Barnen har hunnit bli stora, så de inte behöver flänga fram och tillbaka mellan Sälen och Mora.

Vasaloppstrippeln består av att åka skidor, cykla och springa Vasaloppet under ett och samma år. Cyklingen är redan check, den behärskar jag och kommer troligtvis genomföra den varje år framöver. Tycker det är så himla kul helt enkelt. Jag har alltid sagt att jag ska åka Vasaloppet på skidor. En dröm jag haft sedan jag var liten. Har ju dessutom tävlat flera år i längdåkning. Gamla meriter, men ändå, takterna sitter i, men behöver helt klart en rejäl uppfräschning.

Det jag bävar mest för är helt klart löpningen. 90 km löpning är grymt långt. Mer än dubbla maratondistansen. Hur ska jag klara det? Jag som deltagit i 14 km lopp som längst och då gick jag säkert halva sträckan. Är 6 år tillräckligt lång tid att träna på?

Börjar så sakta smida planer på hur jag ska lägga upp träningen framöver. Behöver helt klart få in mer löpning i träningen. Att bara springa 30 minuter i veckan kommer jag inte komma långt med. Jag behöver sakta men säkert öka på tiden jag springer. Sen gör det ju inget om jag får upp tempot lite. Just nu har jag riktigt dåligt tempo på tre kilometer. Mer än minuten långsammare än innan jag började köra mountainbike.

En annan sak som är svår är ju skidåkningen. Inte själva åkningen i sig, utan att få till tillfällena att åka. Åkbara dagar här i trakten är inte speciellt många på ett år. Speciellt inte om man ska räkna åkbara dagar med åkbara skidspår. Får bli att uppgradera utrustningen med rullskidor om några år. Sen är jag riktigt sugen på nya skidor med någon av de nya vallningsfria teknikerna. Verkar grymt bra. Så bra att till och med eliten använder det.

Det känns rätt härligt att ha ett lite större mål framöver. Ett mål som innefattar fler grenar än bara cyklingen. Ett mål som innefattar alla de grenar jag behärskar och tycker är roliga.


Dubb som biter

Känslan att cykla på isiga vägar på vintern är rätt märklig. Det tar ett tag att lita på att däcken kommer greppa på underlaget. När tilliten väl kommer och jag vågar släppa på fart utför är det rätt härligt.


Den här veckan har jag kommit upp i dryga tre timmar cykling och lite mer än fem tillryggalagda, snöiga och isiga mil. Igår blev det en lite kortare tur på en timma. Hade varit och köpt värmesulor på förmiddagen och ville testa om de fungerade. Vid minus två fungerade de fint, men ett par skoöverdrag skulle nog göra det snäppet bättre.

Hade inte lika mycket kraft i kroppen igår. Är ju inte i toppform direkt så det får vara så. Blev lite njutcykling och det är ju inte helt fel det heller. Ska bli mer snö nu i veckan, så vet inte vart det kommer gå att cykla nästa helg.


Mor och far var här och fikade på eftmiddagen och så blev det hemgjord pizza på kvällen. Summerar helt enkelt en riktigt bra söndag. 

Optimera till det optimala

Ibland blir man aldrig riktigt nöjd. Man har uträttat något, men ändå gnager tanken att det borde gå att göra mycket bättre.

I måndags hittade jag ju en slinga i skogen, som sträcker sig över 2,9 km. Nu funderar jag på hur jag kan få sträckan att bli över tre kilometer. En slinga på 3,3 skulle vara optimalt. Det betyder nämligen tre varv för att skrapa ihop en mil. En mil är perfekt sträcka att springa, om jag vill sätta upp ett tydligt mål med min löpning.

2,9km

Jag har sprungit en mil i streck en gång tidigare. Då sprang jag drygt tre varv runt byn. Den banan är verkligen inte rolig eftersom den går på lika delar asfalt som grusväg. Jag gillar inte de underlagen när jag springer. Jag vill springa i skogen.

Slingan måste dessutom även lämpa sig för MTB. Hade det bara gällt löpning hade det varit mycket enklare. Vår skog dignar nämligen av nedblåsta träd som ingen tar reda på. Dessa träd ligger så fint över några av våra bästa stigar. Att vänta på förmultning kommer ta alltför lång tid.

Nu vänder sig tankarna i huvudet och stretar med bansträckningen. Vad händer om jag drar lite i sträckan där och kanske lite där? Jag har en svag bild av hur jag kan lägga kanske två hundra meter till banan, men vet inte om det är helt möjligt. Det skulle innebära ett par höjdmeter till som ska tas och det gör ju inte så mycket.

Visst, man kan ju starta upp banan och sen utveckla den. Det skulle ju dock vara kul att den är optimal redan från början.

Jag får nog ge mig ut i skogen i helgen igen, med GPSen på och mäta och klura. Grejen är den att jag enbart vill använda en sträcka, en gång, inte var sig korsa eller möta mig själv någonstans.

Resumé 2017

2017 är snart slut och det är dags att knyta ihop säcken och göra ett årsbokslut. Året har varit varierat och inte innehållit så mycket fysisk aktivitet som jag tänkt mig från början.

Januari

Började året med intervaller och började i alla fall med rätt mycket träning. Sen tog jag tag i mina magproblem på allvar, men fick lika dålig hjälp som tidigare när jag sökt läkare. Det skulle dröja ända till augusti innan jag fick bra hjälp och efter mer än fem år var symptomfri. Skidpremiären blev i Nobelspåret den 6:e januari och några dagar senare åkte vi till ett relativt snöfattigt Ånnaboda för att åka.
Testade mjölkfria produkter enligt ordination från läkare, men det slutade med färd till akuten med snurrigt huvud. Fick nog i mig för lite energi när jag hoppade över diverse livsmedel utan att ersätta dem med annat. Längtade efter ljus och skogen, som jag alltid gör. Ägnade ledig tid åt att försöka hitta nya ställen att cykla på när väl våren kom.
I slutet av månaden anmälde jag mig dessutom till BE-körkortskurs. Något jag tänkt göra i flera år, men som jag aldrig tyckt passa. Nu var det tid för det.

Februari

Jag anmälde mig till seedningslopp i Dalsland som skulle äga rum runt Valborg. Planerade sommarsemester till Alperna och Gardasjön. Dessutom köpte jag vinterdäck till cykeln, men så mycket cykling blev det inte. Fick besvär med ett muskelfäste i höften på höger sida och kunde knappt röra mig på flera veckor.
Gick med familjen till Paddtjärn och grillade korv och pinnbröd. ”Andersbacken” kom till, då Anders inte kom uppför en backe på Kyrkvägen pga all is och hasade långsamt nedför den. Såg riktigt otäckt ut innan han var på plan mark igen. I slutet av februari åkte familjen till Solvallen för lite skidåkning. Riktigt fina spår, men min onda höft tyckte inte att jag skulle njuta av skidåkningen.

Mars

Började knapra D-vitamin efter lite sökande på fakta och blev kan hända lite piggare. Cyklade lite, bland annat inne i stan och mot slutet av månaden lite längre turer ute. Vi åkte till Branäs över en helg och med ens försvann problemet med höften. Läkaren jag besökt träffade jag igen några veckor senare och då frågade han hur det gått. ”Jag åkte slalom, sen försvann det”, svarade jag. Han skulle ordinera den behandlingen på fler, sa han skämtsamt.
Jag anmälde mig åter igen till Kilsbergen Trailrun som skulle vara på hösten. Jag, Emil och Micke gick runt Gryten. Så himla fint var det och lagom långt. Vi nåddes av beskedet att det skulle införas bevattningsförbud på flera håll i Örebro län och en torr sommar blev det sedan.
Avslutade Mars med att klara teoridelen på BE-kortet.

April

April började riktigt bra. Jag och Micke var i Nora och cyklade med hans syster och hennes man. En riktigt härlig dag som jag sent kommer glömma. Synd att man inte gör sådana aktiviteter oftare. Emil tränade MTB med Karlskogacyklisterna och Lina och jag orienterade på Rävåskullen inne i Karlskoga. 23:e april, efter Påsk, hängde jag med Mickes syster Annika och hennes granne Therese för lite tjejcykling på Båsberget. Då var jag rätt så utarbetad, men det visste jag inte riktigt om då. Kände mig bara yr och konstig vilket resulterade i några vänder till sjukhuset. Fanns dock inga fel på mig, men jag blev sjukskriven några veckor framöver.
Istället för att köra Dalsland XC blev det en lugn tripp till Skövde för att cykla lite med familjen istället.

Maj

Maj började med cykling på Billingen. När vi kom hem åkte jag och Lina runt inne i stan. En mysig tur där vi fick se lite saker vi inte sett förut. Jag var deltidssjukskriven och hann med rätt mycket aktivitet ute. Jag letade stigar och hittade nya att lägga ut på Trailforks. Jag åkte själv på Lunedsleden och jag åkte med Micke och Annika på leden.
Kristihimmelfärdshelgen var vi i Kil och campade med Lindbergarna. I trädgårdslanden började det gro och våren har jag för mig var varm.

Juni

I juni var det full fart. Jag jobbade heltid igen och en del aktiviteter skulle klaras av efter det. Midsommar blev inte som den brukade, men vi höll ihop den helt ok ändå. Blev en del cyklande med hela familjen eftersom både mor och far köpt cyklar.

Juli

I juli åkte vi på semester. Drog söderut i Europa med husvagn och hamnade i Legoland i södra Tyskland. Vi hann även med att besöka ett stort slott och backhoppningsbacken i Garmisch-Partenkirchen. Vi badade i en varm Alpsjö och åkte på fina vägar genom Alperna. När vi kom till Italien åkte vi över Alpernas näst högsta bergspass, Stelvio. Ville inte åka samma väg tillbaka utan tog omväg via Schweiz. Jag cyklade i Äppeldalen, Val Venosta, och njöt av vädret. Resten av Europaresan blev en riktig värmechock. Vi njöt ändå av lite bad vid Medelhavet innan det var dags att åka hem.
Hann med lite cykling hemma innan vi drog till Dalafjällen och besökte Njupeskär och Idre Fjäll. Vi gick upp på Städjan och åt lunch på toppen.

Augusti

Höjdpunkten i augusti är ju givetvis Cykelvasan. Blev ingen rekordtid för mig 2017, men jag var ändå riktigt nöjd med resultatet. Var även väldigt kul att vara publik under Öppet Spår. Hittade lite nya stigar och familjen åkte på MTB-tur runt Sinaispåret. Månaden avslutades med en campingtur till Kil. Under augusti började jag kostbehandla min IBS och blev symptomfri för första gången på många år. Ett av årets största mål, BE-kortet, klarades och jag kunde lägga en betungande sak bakom mig.

September

Jag planterade om mina frösådda Sparrisplantor och familjen hade utesöndag vid bla Gryten och Angsjöleden. Det blev dessutom en del cykel, men Kilsbergen Trailrun som jag var anmäld till fick jag stå över pga ett ont knä.

Oktober

Blev kanske inte så mycket cykel i oktober, men en hel del annat. Familjen Ploggade, vi grillade korv både i Lokadalen och på Furhöjden. Jag laddade upp stig 300 och 301 på Trailforks. Oktober handlade om mat och att hitta alternativ till bröd bakat av ”vanligt” mjöl.

November

Novembers höjdpunkt var att hitta ett gytter av stigar här i Linnebäck. Jag hittade något som mest såg ut som ett gammalt motionsspår. Hade ingen aning om att det fanns så fina stigar bara en kilometer bort. I samband med Innebandymatch i Väse upptäckte vi en fin och lång sandstrand vid Vänern. Det var inte badväder, men någonting att längta efter när sommaren kommer. Ett annat stort cykeläventyr var Svartåtrampet, en motionstävling som bjöd på både regn och snö. Jag summerade min resa från 0 till Cykelvasan i ett kort inlägg och lite nyfunna stigar i ett annat.

December

December betydde sol och värme. I alla fall för vår del den första veckan av månaden, då vi åkte till Gran Canaria för sol och bad. Sol fick vi, men det var inte så varmt som vi hoppats. Ska absolut inte klaga för tempen låg på dryga 20 grader och det är betydligt varmare än Sverige i december. Efter semestern dukade jag under i förkylning och sen kom julen riktigt snabbt.
Eftersom förkylningen har haft svårt att släppa har det blivit måttligt med träning. En tur med dubb på julafton och lite lampcykling i mellandagarna. Skogspromenaderna har däremot blivit fler.

Kan nog sammanfatta året med att det blev många nya stigar. Har inte hållit reda på hur många det blivit och fler är på gång. De får dock avvakta till nästa år. Cykelvasan blev inte vad jag tänkt, men jag är glad att jag ändå kunde genomföra den. Hade även tänkt cykla mer i Alperna än jag gjorde, men ibland blir det inte riktigt som planerat. Nu ser jag fram mot ett nytt, spännande år med mycket träning och uteaktiviteter. Mer om det en annan dag.

Gott nytt år!

Lamppremiär

I förrgår kväll testade vi våra nya lampor. När Micke kom från jobbet bytte vi om och gav oss ut på en liten testrunda. Jag hade fortfarande dubbdäcken på så jag ville cykla lite i skogen. Köpte en stark lampa förra året på E-bay, så den satte jag på styret. Den nya lampan var monterad på hjälmen. 



Det är en märklig känsla att cykla stig i skogen med enbart cykellampa. Svårtvattvse terrängen på samma vis som på dagen. Skenet var det dock inget fel på, man ser det man behöver. Tror det underlättade lite att ha två starka lampor varav en följer cykeln och den andra blicken. Även om jag ser åt sidan, har jag ljus framåt. 

Cyklade en bit på Kyrkvägen innan vi vände tillbaka och åkte hem. Blev bara tjugo minute, men det var tunga minuter. Det har regnat massor och skogen är riktigt blöt och sugande. Att åka med tunga vinterdäck gör det inte lättare. Hade däremot bättre fäste med de grovmönstrade däcken. 


Härligt att kunna cykla även när det är mörkt ute. 

Träningsåret 2018

Sparkar väl igång träningsåret 2018 i och med julaftonscyklingen. Det passar ju ganska bra eftersom vi nu går mot ljusare tider. Dessutom är jag ledig några dagar, så då hinner jag med både lite måsten och även lite skojigheter som inkluderar träning. 

Igår blev det 20 minuter på crosstrainern. Är nog bland de tråkigaste minutrarna som finns. Att stå och trampa på en crosstrainer är verkligen inte roligt. Det händer ingenting och det finns inte plats för en surfplatta på den så jag kan se på videos. Nåja, det är i alla fall träning som blir av och jag tror den ger en del vad gäller både benstyrka och kondition. Är oftast helt slut efteråt. 

Planen framöver är att försöka träna relativt hårt januari till och med april och efter det ta det lite lugnare. Från maj vill jag testa att köra några tävlingar. Dels ett långlopp, men sen också någon eller några delar av Värmlandsserien. 

Har läst färdigt boken jag ”fick” på julafton, så nu har jag ett verktyg till för att lyckas med mina mål. Har lärt mig lite nya saker gällande kost i relation till träning. Är alltid givande att lära sig nya saker. 

Nu är jag i valet och kvalet om jag ska kränga tillbaka sommardäcken på cykeln. Isen och snön har regnat och blåst bort. Det ser inte ut att komma mer förrän i början av nästa vecka. Hinner ju faktiskt cykla några gånger innan det. Sen vet vi ju inte hur länge vi får behålla nästa omgång snö heller. Önskar att den kunde få stanna lite längre varje gång. 

Jag vill ju åka lite längdskidor också. Hann med ett par gånger förra året i riktigt dåliga spår. Man får ta det som bjuds helt enkelt. Längdskidåkning är inte en prioriterad sport i vår stad, här är det bara Ishockey som det satsas pengar på. Trots att fler skulle ha nytta av och kunna använda skidspår. Hur många motionärer spelar hockey i jämförelse med hur många som har möjlighet att åka skidor?


Ska i alla fall försöka ta mig till antingen Garphyttan eller Filipstad någon eller några gånger i vinter. Där finns konstsnöspår. Synd bara att det är runt fem mil enkel resa dit. 

Så ser vinterns planer ut. Får följa upp om ett par månader och se vad som hänt då.