Kategori: MTB

Det var riktigt länge sedan det regnade. Förutom ett par åskskurar som hittat hit senaste veckan. Idag ska det bli dagsregn och det var länge sedan sist. Det är så torrt i både skog och på tomten att regnet är välkommet. I mitt trädgårdsland växer inget som jag sått i år. Det är endast jordgubbarna som ser ut att må hyfsat bra.

I går tog Micke och jag bilen till Villingsbergslägret en bit öster om Karlskoga. Vi ville cykla på lite nya ställen. Det blir annars lätt att vi åker samma vägar och samma stigar. de som finns här där vi bor. Jag ville gärna cykla vid Våtsjön och trakterna däromkring.

Vi parkerade vid Villingsberg, en anläggning som försvaret har. Det var lite militärer där som jobbade. Vi började med att cykla Sinaispåret. En riktigt rolig bana, som är ett motionsspår som används till bland annat längdskidåkning. Förra sommarn var vi också där och cyklade. den gången var båda barnen med och vi fick nästintill vada på ett sälle. Nu var det ny bro på gång, så det kommer bli riktigt bra. Som synd är var räcket på bron lite högt, så mitt styre gick inte över. Får bli högre cykel nästa gång jag byter kanske.

Spåret är riktigt roligt att åka. Det lutar både uppför och utför och det går att släppa på riktigt fort, då underlaget är relativt bra. Påminner lite om Cykelvasaunderlag. Så för den som vill träna inför den kan ju åka dit. Det långa spåret är 8 km, men det går att korta av det till 6 km. Det är bara att följa skyltningen.

Där anslutningsspåret går mot Djerfstugan vek vi av mot Våtsjön, så vi körde inte riktigt hela varvet runt. Nu väntade grusväg resterande del av turen. Vi följde en gammal landsväg mot Karlskoga och vid en bro stod en sten med texten Edsberg Härad. På motsatt sida stod det Karlskoga Härad. Jag vet inte hur gammal stenen är, men vid lite Googlande kom jag fram till att det säkert är en ny sten. Härad var tydligen inte korrekt namn för Karlskoga, då det förr hette Karlskoga Bergslag. Nåja, jag kan ha fel. En fin sten var det i alla fall och en fin bro.

Vi rundade Våtsjön, men såg inte mycket av den. Tog Övägen tillbaka kom Villingsberg och hade inte varit borta så länge när vi var tillbaka. Därför valde vi att följa Örebrovägen mot Rövarbron. Jag var nyfiken på att se hur det såg ut där. Har läst om det på Länsstyrelsens sida över Naturreservat. Ska gå en stig upp på en platå där det sägs att rövare höll till på medeltiden. De väntade där för att, när transporter kom på riksvägen, överfalla dem när de kom över bron. Ska gå upp på platån någon gång, men vi ville inte släpa med cyklarna upp igår.

Vi kollade karta på Google maps och valde att köra en bit till. Vek av där det stod Kärmön på en skylt. Vi fick en ordentlig pulshöjare, då vi möttes av en uppförsbacke som aldrig tycktes plana ut. Väl uppe hade vi en fin utförsbacke framför oss.

Efter dryga två timmar var vi tillbaka till bilen och hade tillryggalagt mer än tre mil. Inget vidare högt tempo, men vi fick en fin tur i alla fall.

Eftermiddagen ägnade jag åt bullbak. Var så länge sedan jag bakade bullar. Har ägnat mig åt att baka matbröd senaste året på helgerna. Bakade en sats kanelbullar med Dinkelmjöl. Fungerar minst lika bra som med vanligt vetemjöl. Nästan bättre rentav för de jäste bra och blev väldigt fluffiga och fina. Kan bero på att det är mer gluten i Dinkelmjöl mot vanligt vetemjöl. Så nu har vi bullar att bjuda på en tid framöver.

Idag är det alltså regnigt. Jag har börjat baka matbröd och det står både limpor och frallor på jäsning. Även det är med Dinkel. På grund av min IBS är det det enda bröd jag äter. Kan slinka ner en vanlig kaka lite då och då och det kan gå bra. Annars försöker jag hålla mig till rätt kost. Finns så mycket som kan ställa till det när det gäller IBS, men det är skönt när det funkar och magen är lugn. Försöker tänka mig för, men man vill ju leva gott också 😉

Ha en fin söndag!

I helgen blev det äventyrscykling för Micke och mig. Jag hade en idé om att cykla till Lunedet och därifrån cykla Åsjöleden till Alkvetterns gård. Jag har cyklat där förut, men det var innan leden restaurerades. Förra sommaren gjordes leden iordning och jag tänkte att det kunde vara kul att cykla där igen och se om skickat var bättre.

Vi gav oss iväg på förmiddagen eftersom det var relativt varmt. Tog det rätt lugnt till Lunedet och vek av mot Alkvettern. Redan i början såg man att leden var röjd och uppmärkt. Den går genom skog första biten och förbi några sommarstugor innan man kommer fram till sjön Alkvettern. Där stannade vi för att pausa med vatten och foto. Hade gärna haft med något att äta, men det får bli en annan gång.

Fortsatte mot Storfors och korsade länsvägen. Nu skulle det bli cykling på ny stig. Det som mötte oss var en bitvis väldigt fin och lättcyklad stig. Bitvis lite utmanande både uppför och utför. I en nedförsbacke gick jag, men den som är lite mer van hade säkert gillat den. Mitt i backen fanns nämligen ett naturligt dropp.

Väl framme vid Alkvetterns gård åkte vi från leden och tog asfaltsvägen via Kexundet hem. Skrapade ihop lite mil och dryga två timmar.

 

I onsdags var det åter dags att hänga på Mandelgruppen. Jag hade känningar i halsen, så jag planerade att följa med nybörjarna. Tänkte att det skulle vara lagom för mig att ligga längst bak i klungan. Tycker ju att det är socialt och kul att följa med på onsdagarna. Däremot behövde jag inte det höga, uttömmande tempot som den snabba gruppen cyklar.

Elisabeth tog täten i nybörjargruppen och jag fick åka många nya och roliga stigar. Två nybörjare hade hittat dit, så det var ingen stor samling som slussades runt Karlskoga. Det blev lågt tempo största delen av turen som gick från Storängen mot Bullerdalen. Vi avslutade med transport tillbaka mot stan där vi åkte åt skilda håll.

Eftersom både jag och Elisabeth bor utanför stan åt väster, beslutade vi oss för att köra första delen på Lunedsleden hem. Nu ökade tempot markant och vi fick fin och rolig cykling som avslutning. Nästa gång blir det snabb grupp för mig igen. Jag skulle bara vilja vara lite snabbare först. Tycker jag kommer efter för ofta och det känns inte så kul. Det är ju dock nyttigt att utmanas. Det är ju det som gör att man utvecklas.

Hade ju planerat lite cykling på nationaldagen. Ville cykla lite lugnt på skogsvägar och stigar i närområdet.

Kom iväg efter tio och tänkte träna i runt en timma. Hade lite annat att fixa med, så det fick bli som det blev. Kände att kroppen inte riktigt var upplagd för någon hårdare cykling heller, så ett lugnt pass fick det bli. Ställde in mig på att njuta istället.

Det blev cykling mellan Linnebäck och Bodalen, på en ås där stigar och skogsvägar samsas i tallskogen. Åkte fin stig, som jag endast åkt ett par gånger förut. Åkte ett par nya sträckningar och innan jag visste ordet av det var timmen slut och jag begav mig hem. Hade kunnat cykla minst en timme till och utforska området. Får bli en annan gång helt enkelt.

Ordnade lunch och tårta, fick besök på eftermiddagen. Sen ville Micke cykla och jag följde med honom för att visa stigar jag åkt med Mandelgänget senast. Det blev Endurospåret i Fiskebo. Vi åkte en kort bit och lyckades komma fel på något ställe. Kom fram till en grusväg på ett helt annat ställe än jag gjort sist.

Nästa gång ska jag testa hela Endurospåret. Det borde fungera att köra merparten av det.

Idag ska vi fira barnens kusin som tar Studenten, så det blir vilodag. Tror kroppen behöver det. Har känning i halsen, så då är det bra att vila.

Söndag igår och jag hade planerat lite cykling, lång cykling. Försökte dra ihop ett gäng tjejer att cykla med. Kajsa tackade ja och vi möttes upp i Dalåsen, en mil från mig. Jag hade planerat en runda på runt tre timmar, med lite upptäcktsfärd och en del stig. Hade ingen aning om det gick att cykla, men enligt Strava Heatmap och även ett par Strava segment, hade fler åkt där tidigare.

Vi beslutade dock att korta av rundan en timma, så det blev inget stigstrul. Det var helt enkelt för varmt för att böka runt i skogen och ev komma vilse. Körde mot Kristinehamn och vek av vänster i Vassgårda. Från Sättra körde vi på fina skogsvägar ända till Wiviken. Jag har åkt där förut och älskar den vägen. Lagom mycket upp och ner, sen avslutar man med en lång nedförsbacke på slutet som någon döpt till Rune Rulleväg. Har inte letat upp vad det namnet kommer från än.

Väl på asfalt igen åkte vi åt varsitt håll. Jag rullade i maklig fart hemåt. Tempot hade varit rätt högt så det var skönt att bara rulla ur benen.

Eftermiddagen tillbringade vi i Labbsand. Barnen badade och vi fick lite fika hos svärföräldrarna. Dagarna har varit varma en längre tid nu, men det kommer lite kyligare luft snart. Ska bli skönt, för jag är ingen stor beundrare av värma direkt. Lagom är alltid bäst.

Fick frågan för några dagar sedan om vi ville med till Falköping över långhelgen. Det ville vi gärna, men när vi ringde och skulle preliminärboka en plats var campingen full. Vi kikade runt lite på alternativ och Gränna verkade få bra väder. Dessutom finns ju polkagrisar, en fin ö och så ska det finnas fin stigcykling här också. 

Tuffade ner igår och stannade vid Omberg för att äta lunch. Åt lite kallskuret i husvagnen på parkeringen och gick sedan de 500 meterna upp på Hjässan. En gammal fornborg på Ombergs topp. Utsikten är magnifik och man ser riktigt långt. 

Kom fram till campingen i Gränna en stund efter lunch, parkerade och slappnade av. Gick och åt glass i hamnen, barnen lekte och framåt kvällen blev det även ett dopp i sjön. Det var andra badet för barnen i år. När jag var på cykling i onsdags tog Micke med dem till Labbsand för årets första bad.

När de kommit tillbaka klädde jag om och tog en lugn cykeltur söderut från Gränna. Hade sett att det skulle vara fint utmed Röttleån i mina sociala flöden. En tjej jag följer som cyklar som inte bor så långt härifrån. 

Cyklade genom en riktig Svensk idyll. En slingrande väg kantade av röda små hus och blommande körsbärsträd. På parkeringen vid Röttle By stod några husbilar och inväntade natten och i hagen bredvid parkeringen betade några tackor med sina ungar. 

Jag stannade vid ån för fotografering och försökte hitta en stig mot sjön. Lyckades inte så himla bra utan vände hem igen. Ibland måste man komma bort en bit från genomfarter och motorvägar, så hittar man det riktiga Sverige. Vårt vackra land med en natur som är för alla. 

Idag ska det regna och åska här. Skulle börjat i eftermiddag, men redan nu dundrar åskan och regnet öser ner. Hoppas det bara blir några skurar för idag vill cykla på Grännaberget. 

I söndags hade jag vilodag. Inte planerad, men jag tyckte kroppen var värd lite vila. Det enda ansträngande jag gjorde var en lite längre promenad i Linnebäcksskogen med Micke och Emil. Vi skulle kolla på ett kalhygge som kommit till i vinter och där jag hittat så fin stig i höstas. Stigen såg vi inte mycket av, men det var rätt mycket snö, så den kanske kommer fram. Annars var det rätt sönderkört av skogsmaskinen. Stigar måste pterställas efter avvverkning, men vet inte om alla är så noga med det. Vi hade med fika i ryggsäck och satte oss på en sten på kalhygget och fikade i solen.

Igår blev det cykling igen. Kanske sista passet på enbart asfalt. Man kan ju alltid hoppas. Att nöta asfalt är verkligen inte kul. Tog vägen mot Bjurtjärn och vände vid Dalbäcken, två mil bort. Vände tillbaka och halvvägs hem upptäckte jag att telefonen var död. Typiskt! Den har skött sig riktigt bra sedan jag bytte batteri för ett par månader sedan. Hade den i en hållare på styret och det blev nog för kallt för den. Då suger de ur batterierna mycket snabbare.

Väl hemma och när jag laddat telefonen, kunde jag återuppta Strava. Det bästa är att Strava pausar när batteriet dör. Så jag fick ett hum om vilken tid jag cyklat på. Landade på runt två timmar och fyra mil. Som synd är dog telefonen innan jag spurtade förbi ett segment, så den tiden gick förlorad. Får ta nya tag på det någon annan gång.

Blev en bra träningshelg i alla fall. Nu väntar några lugna dagar och förhoppningsvis blir det grusvägscykling nästa gång.

 

Det vill inte riktigt bli vår. Det är tråkigt för nu vill jag verkligen att snön ska försvinna, vägarna bli isfria och att det ska bli barmark i skogen.

Det har varit full fart i några veckor. Har pluggat för tenta, jobbat och hunnit träna en del. En söndag för ett par veckor sedan gick Micke och jag till Paddtjärn med en kaffetermos i ryggsäcken. Var så himla sklntbatt sitta där en stund och det var helt tyst. Snön låg rätt djup och det var is på den lilla tjärnen.

Jag har cyklat ett par gånger ute. Det har varit så himla kallt, så det har ju inte direkt inbjudit till utecykling direkt. Har försökt träna på motionscykeln också. Den har dock så himla oskön sadel att det är nästan omöjligt att cykla längre än 30 minuter åt gången.

I tisdags bestämde jag mig för att cykla ute igen. Vägarna var hyfsat snöfria och solen värmde så där härligt som den gör på våren. Tog grusvägen mot Ängebäck, Degerfors och tänkte att jag cyklar en stund enkel väg och sedan vänder. Jag kom ända fram innan jag valde att vända. Fick med mig en QOM av bara farten. Det på vinterdäck dessutom.

Kände när jag avslutade hemma och hade cyklat en timma och kommit två mil att formen är rätt ok. Det är ju bara mars och drygt en månad till första tävling. Det är mycket möjligt att jag hinner komma i form och väljer att starta i Bengtsfors.

Igår fick jag även till ett löppass. Där är det längre kvar till ok form. Det var riktigt segt att springa. Sen är det inte helt bra underlag än heller. Lite isigt till och från. Jag tror att om jag får upp konditionen på löpningen så kommer öven cyklingen bli snäppet bättre. Jag får väl utvärdera till hösten.

Igår kväll var det årsmöte i cykelklubben. Jag hade blivit tillfrågad om jag kunde tänka mig att vara med i styrelsen. Det kan ju vara kul eftersom jag tycker cykling är kul och det kan vara intressant att vara med och driva klubben. Bara att vara på årsmötet var intressant då man får en bättre inblick i klubbens arbete. Det är många saker de driver. Dessutom ett väldigt härligt gäng människor.

Idag väntar jobb, sen lite shopping med barnen. Även om våren inte är här än kommer den komma och då är det bra att de har lite kläder att ta på sig.

Förra fredagen tentade jag av Marknadsföringen. Hoppas jag blir godkänd för då väntar en belöning på mig. Har sagt att jag ska köpa en ny tränings/gps klocka om jag klarar tentan. Så förhoppningsvis blir det mindre plugg på ett tag.

Ha en fin fredag!

Det är mindre än två månader kvar innan tävlingssäsongen drar igång. Än har jag inte bestämt om jag ska köra loppet i Bengtsfors eller inte. Jag vet inte när jag kommer bestämma mig. Kanske blir någon vecka innan, kanske blir någon månad innan. Egentligen vill jag bara åka om det blir hyfsat väder. Förra året var det regnigt och lerigt och kallt. Det är inte så kul att köra 57 km cykel på hala stigar om det regnar och blåser isande vindar direkt. Å andra sidan drar jag mig inte för busväder heller. Är man väl igång går det ganska bra.

I torsdags fick jag för mig att det var dags att väcka benen med lite cykling. Satte mig på motionscykeln och körde intervaller. Ingen speciell typ av intervaller, utan jag körde på känsla. Brukar bli så när jag tränar, lite planlöst. Satte musik i öronen och öste på i refrängerna. Funkade för mig och gjorde säkert nytta. Eftersom våren inte vill komma ute var det ett bra val att välja innecykling. Dessutom tar det inte så lång tid. På dryga tjugo minuter var jag klar. Det är skillnad mot när jag åker längdskidor. Bara enkel resa till Degerfors tar den tiden.

Kände faktiskt av träningen i benen i fredags, så lite glädje fick jag av den. Lördagen bjöd på rejält, fint, vinterväder ala mars. En strålande sol och temperaturen kring nollan. Hade gjort nästan vad som helst för att få en stunds cykling ute, men när det kommer till tid behöver man prioritera. Vi skulle ha kalas för Emil på eftermiddagen och Lina hade match på förmiddagen. Hade säkert hunnit cykla en stund, men prioriterade att kolla på Vinterstudion och Sprint. Riktigt spännande och väl värt tiden. Inte bara träning som är viktigt om man säger så.

Däremot var söndagens största prioritet, förutom att Emil fyllde 11 år, att få till någon form av cykling. Först blev det dock frukost framför TVn med Vasaloppet, lite brödbak, lunch, tårtfix och födelsedagsfika. Sen drog jag på mig träningskläder och tog cykeln för en tur mot Degerfors. Valde att åka västra vägen, grusvägen, till Ängebäck och så tillbaka. Är mindre trafik på den sträckan och jag är inte helt bekväm med att åka på isiga, spåriga, vägar. Är rädd att jag ska halka till på en isig kant på vägen och dra omkull. Vill ju gärna inte halka in under en bil som passerar. Däcken är dock riktigt bra, så jag var inte nära att köra omkull av den anledningen. Däremot är det lite vingligt om man kommer ut i lite djupare snö.

Inga missöden dock och benen kändes riktigt pigga. Två mil på runt en timma fixade jag utan större problem. I och med det är vårens träning igång. Nu lägger jag undan skidorna för den här säsongen, nu får det bli cykling och löpning framöver istället. Just nu har jag ingen direkt träningsplan. Tar dagarna lite som de kommer. Sen är det rätt stort fokus på nästa veckas tentamen också. Den är lite prio just nu. Efter den kan jag börja tänka ut en plan och lite mål. Då kanske våren börjar komma också, vem vet?