Stockholmsdag

Eftersom sex planerade timmar i huvudstaden reducerades till fem timmar, kände jag mig aningen stressad när vi klev av tåget. Vi letade upp pendeln till Solna och kom fram till Mall of Scandinavia lagom till straxt efter tolv. Det var bara att leta upp restaurangen som Lina ville äta på och ställa oss i kö.


Fick säkert köa i mer än trettio minuter på att få beställa maten, men vad hade vi för val? Vi åt på Vapiano och Lina hade sett fram mot deras pasta som hon fått veta skulle vara hur god som helst. Jag valde Pizza och den var riktigt god den med.


Vid ett hade vi fått i oss maten och hade två timmar på oss att shoppa. Lina behövde kläder inför sommaren, så det blev en del letande. Hon hittade några plagg på H&M, men inget utöver det vanliga. Insåg när hon var klar där och klockan var runt halv tre att vi hade hunnit med hela köpcentret. Större var det inte. Hade fått för mig att det skulle vara stort, men fråga är hur mycket större än Marieberg det i själva verket är. Kan inte vara mycket i alla fall. Utbudet var inte heller något utöver och jag behöver inte åka dit igen. Blir det fler turer till Stockholm så får vi stanna inne i centrum. Där finns ju allt och dessutom trevligare att gå runt där.

Vi tog pendeln tillbaka och kom lagom till Stockholm city för att ta T-banan till Kungsträdgården. Där står Körsbärsträden i full blom och vi fick några riktigt fina bilder på träden. Riktigt, riktigt fint.


Efter det gick vi in på NK. Ville visa Lina ett riktigt köpcentrum av det gamla slaget. Något hon uppskattade och tyckte var riktigt fint. Sen ville Lina se Slottet. Passade ju bra eftersom det var Kungens födelsedag. Blev dock ingen tårta för vår del som synd var. Lina åt i alla fall en Belgisk Wåffla utanför Nobelmuseet innan vi gick runt lite i Gamla Stan.


Så trots att jag var lite stressad först, så hann vi massor ändå och hade gott om tid över innan tåget gick tillbaka hem. Det blev en hur mysig dag som helst.

Tid att njuta, en vanlig dag.

Vissa dagar blir det inte riktigt som man tänkt sig. Det behöver inte innebära att det blir dåligt. Det kan rent av innebära ett det blir väldigt bra.

Åkte och handlade direkt efter jobbet igår. Kom hem lite senare än jag brukar och funderade lite på vad vi skulle äta. Föreslog att vi ju faktiskt kunde åka till Paddtjärn för att grilla korv. Varför kan man inte det en helt vanlig dag? Dessutom var det ju plusgrader ute och solen värmde så himla skönt. Bäst att ta tillvara på tiden.

Emil ville så gärna gå dit, så medans Micke och Lina åkte dit med bilen och startade brasa, traskade Emil och jag iväg genom skogen. I skuggan var det inte riktigt lika varmt, men så länge vi gick höll vi ju värmen. Hade klätt oss bra också, så vi skulle klara oss.


Framme vid Paddtjärn sken solen mot vindskyddet. Läget är riktigt bra, men det börjar bli slitet på marken runt vindskydd och eldstad. Tyvärr är ju inte alla så måna om att lämna som man fann det. Emil och jag gick sista biten över tjärnen. Lite kul att se platsen från det hållet. Det ligger riktigt fint inne bland stora talar, på en klippa invid tjärnen.


Jag hade förberett pinnbrödsdeg och Lina hade fått en pinne att baka det på. Emil fixade en pinne själv. Så länge solen var ovan trädtopparna kunde vi sitta där och njuta, sen värmde brasan.

Vi grillade korv och bara var. Så himla skönt att bara komma ut, bort från måsten och annat som stör. Jag älskar ju naturen och framförallt tystnaden. Bara fåglarna som har börjat stämma upp i vårsång. De låter riktigt ivriga nu.


Vid ett tillfälle kom tre killar på kross eller om det var enduro farandes på leden. Det är ju däremot inte riktigt lika kul. Tyvärr så har leden blivit riktigt sönderkörd av krossar. De ställer till det massor. Jag vet inte om de inte vet att det inte är tillåtet att åka i skogen och på lederna. Man kan ju alltid hoppas för annars förstör de ju med flit.

Cykel är däremot helt ok. Det är inget motorfordon och har samma rättigheter i Allemansrätten som fotgängare. Är bara vissa naturreservat man inte får cykla i, men det brukar framgå på informationstavlorna. Nåja, en parentes och kvällen i övrig blev hur bra som helst. Man behöver inte äta mat vid sitt vanliga köksbord varje vardagskväll. Vid en brasa i skogen fungerar minst lika bra.

Veckan som gått

Det är fruktansvärt kallt ute. I alla fall för att vara här hos oss, sista februari. Den här tiden på året ska snön smälta för fullt och våren vara på väg. Just nu ser det inte ut som att våren kommer nå oss förrän i april. Såg en dokumentär i helgen som heter ”Befor the flood”. Den handlade om klimatet och att det inte blir varmt överallt på jorden om medeltemperaturen höjs. Utan att Europa kommer få kallare klimat. Är det den kylan som är här nu? Man kan ju börja undra, men så drastiskt är det nog inte än.

Nåja, det var en parentes. Det har i alla fall varit vinter på riktigt i år. Det snöar lite då och då och det är fina skidspår här i närheten. Så mycket skidor som jag åkt i år har jag inte åkt sedan jag var ung. Förra veckan kom jag iväg tre gånger. Två till Degerfors och en gång till Djerfstugan. Gillar fortfarande spåren i Degerfors, Råbäck, bäst.

Har passat på att plugga och har varit i Karlstad två gånger för föreläsningar. Saker börjar falla på plats och jag ser med hoppfullhet fram emot tentan om två veckor. Kan nog ha en chans att klara den. Just nu har jag ett uppehåll i träningen. Känner mig inte motiverad att åka skidor i 16 minusgrader. Inneträningen får också vänta den här veckan. Prioriterar lite annat istället. Bland annat att Emil fyller på söndag och vi ska ha kalas på lördag.

Nästa vecka får jag ta nya tag och hoppas på att kylan mattats av något. Nu börjar jag längta efter isfria vägar, odubbade däck och slingrande stigar.

Jag är bäst i världen!

Jag önskar att det är något jag alltid vetat. Att det varit självklart från dag ett. Något som finns där, som stöttat i alla lägen i alla tider. Så är det tyvärr inte. Jag hade det inte lätt inskolan, var inget läshuvud och inte den mest populära tjejen i skolan. Har aldrig haft någon bästis, så där tajt som tjejer ska vara. Har nästan aldrig stått högst upp på prispallen i någon av alla tävlingar jag varit med i. Jag har nästan aldrig fått högsta betyg och aldrig alla rätt på ett prov.

Jag har aldrig varit den som sprungit snabbast, utom den enda gången jag faktiskt stod där, högst upp på prispallen i Kilsmo. Jag har aldrig vunnit högsta vinsten på lotto och jag kan varken skådespela eller sjunga. Är inte heller speciellt bra på att spela instrument.

Min läkare sa åt mig förra året att jag inte är någon elit. Att jag inte ska försöka träna så mycket, för jag är ju bara motionär. En annan läkare sa att jag tränade för lite.

Jag är inte den som jobbar mest eller den som jobbar bäst. Jag är inte den som köper de bästa aktierna och fonderna och tjänar mest. Jag är inte bästa mamman, bästa vännen eller bästa människan.

MEN, jag är absolut bäst i världen, på att vara jag.

Skulle jag någon gång föreläsa om någonting, skulle det vara just det. På hur man är bäst på att vara det man kan bäst, att vara den man är. Tänk om alla tänkte just som jag tänker nu. Vad gör det om jag inte är bäst på det mesta, när jag ändå är bäst på att vara just mig själv. Tänk om det är det jag alltid varit som bäst och inte fokusera på att vara någon annan.

Curling-morsa

Ibland hamnar man lite utanför sin komfortzon och gör något man inte gjort förut. Igår var verkligen en sådan dag. Vi var sju stycken som åkte till Kristinehamn efter jobbet och spelade Curling. Ingen av oss hade gjort det förut, så vi var verkligen på samma nivå. Det blir roligast så, när ingen sticker ut och kan mer än någon annan.


Vi fick instruktioner av en äldre herre och gav oss ut på isen. Då kände jag mig verkligen som Bambi på hal is. Jag har inte ens åkt skridskor sedan gymnasiet.

På fötterna hade jag mina löparskor och på vänsterfoten skulle jag dra på en glidsula. Den var teflonbelagd vilket gjorde att den gled över isen. Ingen friktion alls. I vänsterhand skulle jag även hålla en form av kvast som man ska sopa, eller rättare, gnugga upp värme i isen med framför stenen.

När väl balansen började sätta sig i att glida runt på isen, så skulle vi testa att curla iväg stenarna. En sten väger drygt 20 kilo och de kunde slå undan fötterna på vem som helst fick vi veta. Nu hade vi hjälmar på huvudet, men ändå, det gällde att vara försiktig. Det ser ju så himla lätt ut när de spelar på tv, det var inte lätt att spela i verkligheten. Bara att hålla balans när man glider och sitter på huk samtidigt. Jag hamnade på rumpan flera gånger.

Grejen var lite att använda kvasten som stöd för att hålla balansen. När det väl gick, så blev det lättare. Sen skulle stenen iväg, lagom hårt lagom löst och helst med lite skruv. Kan säga att det blev samma resultat när den inte snurrade som när den gjorde det. Nu var vi ju inga proffs, så då är det mindre viktigt.

Vi delade upp lag och det blev Förskolechefer, mot Specialpedagoger och jag som är assistent fick välja lag. Jag valde Specialpedagogerna så cheferna fick bekänna färg. Nu skulle vi spela match och då skulle vi börja sopa. Som vi kämpade, men mitt lag vann första, och andra och tredje omgången. Sen fick cheferna till det och vann följande två. En omgång till skulle vi hinna och den blev riktigt spännande. Nästan OS-final spännande.

När cheferna sköt sin sista sten knuffade den in vår närmsta sten längre in i boet. Nu var vi riktigt taktiska när sista spenen skulle spelas. Är det OS-final så är det, så Annelie smög iväg sista stenen så den inte skulle träffa någon av övriga. Fegspel sa motståndarna, men hade det gällt på riktigt, så hade nog vem som helst gjort likadant. Om nu reglerna tillåter det.

Blev i alla fall en fruktansvärt kul och minnesvärd eftermiddag. Tårna var som isbitar, men humöret var varmt. Nästa gång blir det värmesulor eller varmare skor. Om det blir någon mer gång. Det hoppas jag det blir. Barnen skulle vilja prova, men man måste vara runt åtta spela för att bilda två lag om det ska bli kul. Sen är de gräns på för små också.

Regn och snö

Just nu kan vädret inte riktigt bestämma sig för om det ska vara vinter eller någon annan årstid. Det snöar och regnar om vartannat. Den snö som kommer blir inget tjockt lager heller. Det ser knappt ut som att vi får åka mycket mer skidor den här vintern. Tur det finns annat att pyssla med.

I helgen tog Micke och jag en promenad istället. Jag ville se om de gallrat något mer i skogen bakom vårt hus. Dessutom behövde jag röra lite på mig också. Eftersom jag inte ville ta ut mig jättemycket passade en promenad bra.

Vi gick till Kyrkvägen, korsade den och gav oss uppför Falbergshöjden. Det är där de gallrat skogen en bit. Har blivit riktigt luftigt och fint mellan träden. Hade kanske hoppats på att de skulle gallra lite mer, men det såg ut som att de kört bort maskinerna och allt timmer.


Det var rätt jobbigt att gå upp på höjden. Det snötäcket som var gjorde det lite trögare att gå. Dessutom hade vi ordentliga stövlar på oss, även det gör det lite tyngre. Vet inte riktigt vart konditionen tagit vägen. Fint och tyst var det i alla fall. Skönt att komma ut i skogen och inte se så mycket folk.

På kvällen avslutade jag med en kortare tid på motionscykeln. Det kändes i benen att vi gått en bit på förmiddagen i tung snö. Dessutom får jag så himla ont i baken av sadeln på cykeln. Har bytt, men det hjälpte inte mycket. Får se om den blir van vid den med tiden. Bytte sadel på MTBn och sedan dess har jag inga problem med den. Satte sadeln som satt på MTBn från början på motionscykeln. Tänkte att det duger för någon timmas trampande, men det verkar inte så. Att en sadel kan göra så stor skillnad.

Igår var vi och hämtade en ny soffa i Kristinehamn. Beställde en på annandagen och den kom i måndags. Var verkligen på tiden att skaffa ny. Den vi haft köpte jag på våren 1999. Det är ett tag sedan, men vi har inte vetat riktigt vad vi ville ha. Eftersom den nu hade börjat spricka i sömmarna var det dags att byta ut den.


Blev en stor soffa, så hela familjen kan mysa ner sig ordentligt. Nu hoppas jag att den håller till runt 2037. Frågan är om det tillverkas saker med sådan kvalitet längre?

Väderomslag 

Det regnar och blåser och töar. Att vi inte kunde få behålla det vackra vintervädret några veckor till. Det är inte ofta vi får så fina förhållanden som vi haft senaste veckan. Vindstilla dagar, några grader minus och några decimeter snö. 

Bestämde mig för att nyttja vintern så mycket det bara gick i tisdags. Flexade ut lite tidigare och åkte hem för att packa bilen och byta om. När Micke kom från jobbet åkte han, jag och Emil till Degerfors för att åka ett par varv i elljusspåret. Lite mer uppkörda spår än i söndags, men helt klart godkända. Glada att vi hittat dit, då det är det roligaste spåret vi åkt på länge.


Nu väntar några dagar med mildare väder. Snön har nästan försvunnit och snart är även isen borta på grusvägen hemma. Får se om jag hinner med någon barmarksaktivitet i helgen. Sen ser det faktiskt ut som att vintern kommer tillbaka. Synd är väl att skidspåren hinner töa bort också. Nog för att de är hårt packade, men jag tror inte de kan hålla emot blåsten och regnet.

Vasaloppstrippeln 2024

Ingen utmaning är för stor…

Niklas från Filipstad, som kom på att han skulle springa Ultran dagen innan. Det gav honom en Vasaloppstrippel 2017. Det går rysningar genom kroppen när jag läser om det. Vilken bedrift, vilken utmaning, men det är genomförbart.

Jag har tänkt igenom det så många gånger. Tankarna har kommit och gått, men någonstans inom mig vet jag att jag vill testa. Planen växer fram och så som en blixt nålas den fast i medvetandet. Att den ska genomföras och framförallt när den ska genomföras.

Mitt första försök ligger flera år fram i tiden. 2024 firar Vasaloppstrippeln 10 år. Vad passar bättre än att testa genomföra den just det året? Då har jag sex år på mig att träna upp de två delar jag inte behärskar lika bra. Barnen har hunnit bli stora, så de inte behöver flänga fram och tillbaka mellan Sälen och Mora.

Vasaloppstrippeln består av att åka skidor, cykla och springa Vasaloppet under ett och samma år. Cyklingen är redan check, den behärskar jag och kommer troligtvis genomföra den varje år framöver. Tycker det är så himla kul helt enkelt. Jag har alltid sagt att jag ska åka Vasaloppet på skidor. En dröm jag haft sedan jag var liten. Har ju dessutom tävlat flera år i längdåkning. Gamla meriter, men ändå, takterna sitter i, men behöver helt klart en rejäl uppfräschning.

Det jag bävar mest för är helt klart löpningen. 90 km löpning är grymt långt. Mer än dubbla maratondistansen. Hur ska jag klara det? Jag som deltagit i 14 km lopp som längst och då gick jag säkert halva sträckan. Är 6 år tillräckligt lång tid att träna på?

Börjar så sakta smida planer på hur jag ska lägga upp träningen framöver. Behöver helt klart få in mer löpning i träningen. Att bara springa 30 minuter i veckan kommer jag inte komma långt med. Jag behöver sakta men säkert öka på tiden jag springer. Sen gör det ju inget om jag får upp tempot lite. Just nu har jag riktigt dåligt tempo på tre kilometer. Mer än minuten långsammare än innan jag började köra mountainbike.

En annan sak som är svår är ju skidåkningen. Inte själva åkningen i sig, utan att få till tillfällena att åka. Åkbara dagar här i trakten är inte speciellt många på ett år. Speciellt inte om man ska räkna åkbara dagar med åkbara skidspår. Får bli att uppgradera utrustningen med rullskidor om några år. Sen är jag riktigt sugen på nya skidor med någon av de nya vallningsfria teknikerna. Verkar grymt bra. Så bra att till och med eliten använder det.

Det känns rätt härligt att ha ett lite större mål framöver. Ett mål som innefattar fler grenar än bara cyklingen. Ett mål som innefattar alla de grenar jag behärskar och tycker är roliga.


Ljuset kommer tillbaka


Idag när jag kom från jobbet, halv fem, upptäckte jag att ljuset var tillbaka. Det efterlängtade ljuset. Sakta börjar nu dagarna bli ljusare och ljusare. Älskar verkligen den tiden på året när dagarna blir längre och längre. Att solen varit framme idag har ju inte gjort sinnet mörkare direkt.

Inte blir det sämre av att jag till slut känner att förkylningen försvunnit. Hoppas det håller i sig för imorgon ska jag träna Crosstrainer om jag är pigg.

Lyssnar massor på ”Prestera mera” podden och vill bara sätta igång och testa diverse upplägg på träning och kost. Se om jag kan orka lite mer i år kanske.

Eftersom det är måndag och allt så kan vi ju snacka lite tider. Det är nu 71 dagar kvar till Vårdagjämning, dagen (ljuset) har blivit 27 min längre sedan vintersolståndet och 16 minuter längre på en vecka. 28 % av dygnet är ”ljus” och 72 % av dygnet är mörker.

På sätt och vis är det rätt härligt att vi har de årstider vi har här i Sverige.

Mål 2018

Börjar sakteliga forma lite mål inför 2018. Vad vill jag? Vad har jag för förutsättningar? Är det något jag behöver? Det är mycket att ta ställning till inför kommande år. Det stora målet träningsmässigt är ju Cykelvasan i augusti. Jag kör den mest för att jag tycker det är kul. Hade målet förra året att åka under fyra timmar. med för lite träning i bagaget nådde jag inte målet på långa vägar. Nådde inte ens föregående års tid, men det gjorde ingenting. Det fick helt enkelt vara som det blev. Att finna ro i de tankebanorna är faktiskt ganska skönt. Att finna sig i att ”det får vara som det är”. Tror det är ganska viktigt att inte bara rusa fram och tänka alltför mycket framåt.

Ett mål får alltså bli att ”vara mer här och nu”, njuta av nuet på ett bättre sätt. Ta fler långpromenader och njuta av varje årstid. Stanna längre på varje plats när vi reser och inte åka så långt. Vi brukar stanna ofta, men vi kanske ska bli bättre på att se oss omkring på dessa platser.

Äta bättre är något jag behöver bli bra på. Äta nyttigt för mig. Nyttigt för mig är inte samma sak som nyttigt för genomsnittet av befolkningen. Nyttigt för mig är näringstät och energigivande mat. Massor av kolhydrater och en del fett. Senste året har jag ätit på tok för lite energi i förhållande till vad jag förbrukar, trots att jag äter en hel del godis. Tomma kolhydrater brukar det kallas, men viktiga för de som tränar och behöver ha massor av kolhydrater.

Ett eller två långlopp på MTB skulle jag vilja hinna med också. Kanske blir första loppet redan i slutet av April när Dalsland XC går av stapeln. Skulle kört det förra året, men energidepåerna blinkade rött, så jag fick ställa in. Kanske kör jag Solstadloppet XC igen. Är ju alltid kul att återkomma till ett lopp för att se hur man bemästrar det nästa gång.

Någonting jag även vill göra det kommande året är att köra Värmlandsserien i MTB och cykla med Karlskogacyklisterna någon dag i veckan. Hade velat vara med på onsdagarna året som varit, men det blev aldrig av.

Studiemässigt är mitt stora mål det här året att klara Marknadsföringen. Jag vill lägga den kursen bakom mig en gång för alla. Marknadsföring är något jag inte tycker är så himla roligt, därför är det svårt att hitta motivation till att studera. Jag har ansökt om att vara studieledig några dagar under våren så jag kan åka på föreläsningarna.

Jag vill leva mer hållbart i år. Med hållbart menar jag allt från ett miljömässigt hållbart sätt att leva till att leva hållbart för mig. Med hållbart för mig menar jag att leva på ett sådant sätt att jag får så mycket energi som möjligt. Balans mellan jobb och fritid. Balans mellan hemarbete och fritidsaktiviteter. Göra mer saker för att jag vill och inte för att jag måste. Rensa ut gamla saker som inte används och inte tillföra nya saker som blir oanvända.

Något jag ska ta till mig mer av är Lilla stegets kraft. Ett synsätt där, istället för att se någonting stort, se allting i små steg, göra saker i små steg. Om jag gör något litet varje dag, så kommer det ackumulerat bli någonting stort. Dessutom blir inte stora uppgifter lika överhängande om de delas upp i mindre.

Det är lite hur jag tänker mig kommande år. Jag kommer troligtvis fylla det med massor av mer saker.