En ovärderlig känsla

En ovärderlig känsla

14 juni, 2022 Av Av helenasahlqvist

Det är meningen att det ska vara sommar nu. Bara någon vecka kvar till midsommar och semestern är runt hörnet. Ute blåser det, det är kallt, mulet och det regnar lite här och var. Det känns inte som sommar än.

Det är den här perioden på året som är som allra bäst, i vanliga fall. Semesterplaner snurrar i huvudet och en bild på en perfekt sommar skissas upp. De senaste åren har inte blivit som vanligt. Av många olika anledningar. En pandemi har satt käppar i många tusentals hjul. För oss pausades mycket för två år sedan. Vad skulle hända med allt? Resande, tävlande, byggande och mycket annat.

Nu börjar vi sakta återhämta oss. Byggandet startade förra sommaren, tävlandet drog igång i augusti och i år är tävlingskalendern komplett. Rest har vi gjort, men begränsningen har varit stor. Vi som hade rest utomlands sedan 2013 begränsades rätt rejält.

Vi har haft otroligt fina resor. Från hetta i Danmark, Italien och Kroatien. Till svala regn och frisk luft i Österrike. När man lämnar ett blåsigt och regnigt Trelleborg på morgonen och kliver ur bilen i ett varmt och soligt Sassnitz vid lunch. Den känslan är ovärderlig.

Eller när vi reser från en tryckande värme vid Jesolohalvön och stannar för natten i en alpby nära Innsbruck. När man plötsligt kan andas igen.

De gånger vi njutit av en stilla bris under träden vid stranden till Adriatiska havet. När åskan har dånat mellan bergen i Slovenska Bled.

Vi har bestigit Trollstigen i Norge med bil i dimma. Tittat ut över Geirangerfjorden som legat spegelblank. Ätit lunch vid någon fjällsjö och på urinstinkande rastplatser utmed autobahn i Tyskland. Vi flydde värme och skogsbränder i Sverige 2018 och fick lagom varma dagar på norra Jylland. Vi har passerat långa tunnlar, korsat floder och sund via broar. Vi har färjat till Tyskland från både Sverige och Danmark. Vi har stått i långa gränskontrollsköer till både Slovenien och Danmark.

Allt det här har jag saknat de senaste åren. Får vi möjlighet att åka i år, så kommer vi ta den möjligheten. Om vi så bara kommer till norra Tyskland, så är det värt det. Bara för att få känslan av att vara någon annanstans.