Rapport från Lida Loop

Rapport från Lida Loop

24 maj, 2022 Av Av helenasahlqvist

Jag kom runt i alla fall. Det är jag glad över och att cykeln fungerade superbra och att energin räckte som tänkt. Resten kan kvitta.

Förhållandena var superbra. Sol, lagom varmt och torrt. Jag värmde upp med att cykla en bit på andra loopen. Var totalt slut i uppförsbackarna. Det brukar ta någon timma innan jag kommer igång och så länge värmde jag inte upp. Behöver ju spara energi till tävlingen.

Starten gick klockan åtta minuter över elva. Det var ett nätt litet gäng med tävlingsdamer som satte av uppför den korta startbacken. Jag var rökt efter halva backen och gick upp sista biten. Det var det fler som gjorde, så inget fel med det. Bättre att spara på krafterna än kämpa med att cykla upp. Från toppen av backen var vi ett gäng på runt fem sex cyklister som trampade på. Den första milen var motionsspår som var grusat och påminde mest om Cykelvasan. Inte så himla kul. Jag gillar ju fina, flowiga stigar.

Jag trampade på bra på platten, men i uppförsbackarna tog det stopp. Det funkade inte alls. Jag tappade gruppen och hade enbart en tjej framför mig. Vi cyklade ihop en bit, sen kom jag före henne in på lite mer stig lik terräng och hon tappade min rygg.

Vid första vätskekontrollen efter runt 14 kilometer såg jag inte till henne. Nu varierade det lite mellan motionsspår och bredare stigar. Vid något ställe blev det mindre stigar med lite tekniska inslag. Efter ganska många kilometer kom vi ut på de riktiga stigarna. Nu hade herrmotionärerna redan börjat komma ikapp i stora snabba klungor. Tjejen som tappat min rygg kom med någon av klungorna och gick förbi. Det tog inte lång stund innan jag inte såg henne framför mig.

In mot varvning var jag alltså sist och behöll den platsen med marginal ända in till mål. Efter varvningen blev det mer stig och terrängen påminde en hel del om stigarna hemma. Stökigt och brötigt. Lite surt på sina håll och mjukt. Mycket av loop två bestod av grusväg. Efter runt halva loppet så började ryggen göra ont. Det blev värre och värre fram till en relativt brant uppförsbacke. Jag valde att gå av cykeln och gå uppför. Ryggen blev bättre direkt och höll resterande del av den loopen.

Kom in för varvning för att gå ut på sista loopen. Nu hade många motionärer passerat och även första dam i motionsklass. Loopen började på motionsspår, för att gå över i rotig stig. Jag har nog aldrig cyklat över så mycket rötter, under så lång tid någonsin. Rötter varvades med hällar och stenar. Ryggen skrek och jag saktade ner rejält. Det fick bli ett ordentligt träningspass istället för att försöka få till en bra tid. Jag fick gå av, gå, stå, sträcka ut. Det hoppade och studsade. Jag fick inget flow över rötterna alls.

Runt fem kilometer från mål kom ändå loppets roligaste avsnitt. I et gammalt grustag var det en rejäl pumptrack i en utförskörning. Så himla kul. Den var nog inte så byggd, utan det hade nog bara blivit.

I mål kom jag på under 4 timmar, vilket jag kan vara nöjd med. Jag hade givetvis högre förhoppningar inför tävlingen, men man får ta det för vad det är. Jag är inte tränad för att ligga på hårt på grusvägarna. Jag är inte tränad för backkörning och ryggen var kaos. Vet inte om det beror på ryggskottet för tre veckor sedan, eller om det bara är träning som behövs.

Nu bir det till att träna och se framåt. Kommer nog avstå nästa tävling och sikta in mig på Rättvik i mörjan av juli. Vi får se.

Bilder från Cykelkanalen.se