Lugn vecka

11 januari, 2022 0 Av helenasahlqvist

Första veckan det här året blev en lugn vecka. I onsdags när jag skulle iväg för att cykla kände jag mig inte alls pigg. Sliten och ont i halsen, så jag åkte och testade mig istället. Fick svar i torsdags att det var negativt, men har varit lite småseg hela helgen. Synd, för jag har varit långledig.

Cyklade ändå en kort sväng på eftermiddagen i fredags. Skulle cykla runt dammen här i Linnebäck, men det blev lite längre än tänkt. Mycket av sträckan var kalhuggen, så stigen var borta. Tog skogsmaskinspåret till närmsta väg och en annan stig runt dammen. Tur att det är snö och is, så man kan cykla i skogsmaskinens spår. Övrig tid på året är spåren mest vattenfyllda. Helt otroligt vad dåligt de återställer efter sig.

I lördags kände jag mig riktigt pigg. Vi var ute på eftermiddagen och tog hand om lite ved. Skogsägaren bakom vårt hus har nämligen börjat avverka. Vi passade på att få några träd nedtagna när maskinen ändå var på andra sidan diket. Tog nog bara ett par minuter så låg det några stockar på vår gräsmatta, kvistat och klart.

Gjorde även några enkla ben övningar för att försöka bli lite starkare. Det väntar slalomåkning om ett par veckor, så bättre att få träningsvärk nu än då. Det visade sig dock bli väl ömma muskler efter bara ett par enkla övningar. Kunde knappt gå i söndags.

På lördagskvällen ville jag ut och cykla lite, så jag satte på lampan på cykeln och drog iväg en timme. Det är faktiskt riktigt mysigt att cykla själv i mörkret. speciellt när snön både lyser upp och dämpar ljud. Det är som att cykla i en värld inlindad i bomull.

I söndags gjorde jag i princip ingenting. Hade ont i kroppen efter mina styrkeövningar och förkylningen kändes som att den tog om. Blev en latdag helt enkelt. Så börjar även den här veckan. Från idag blir det även jobb hemifrån. Pressträffen som Regeringen hade igår var rätt bestämd. Jag gillar inte att sitta hemma och jobba, men kan det minska risken för att någon behöver uppsöka vården är jag villig att offra mig. Har en bekant som fick slita riktigt mycket sommaren 2020 för att sjukhusen var överbelastade. Dit vill vi inte igen. Det är ju en sak om gemeneman blir sjuk, men det är inte bra om det påverkar vården. Det kan ju gå så långt att det inte finns personal som kan ta hand om det mest akuta, pga att vi inte visar hänsyn och håller oss till rekommendationerna som ges.

Sen kan jag helt ärligt bli irriterad när jag hör påståenden som ”Jag isolerade mig så förra året så jag tycker inte jag behöver det nu”. Det är helheten av samhället vi måste se till, inte varje individs egna intressen.

Och nej, vi blir nog inte lika sjuka om vi får Covid just nu, men den indirekta effekten är inte så liten den heller. Någon kanske behöver sjukvård pga Covid, resurser går till Covidvård som mycket bättre kan läggas på annan livsuppehållande och livräddande vård av ex cancersjuka. Är det rätt att offra deras liv för att vi har rätt ”att leva normalt”?

Jag tycker inte det.

Nu blev det lång och skenade iväg lite, men, men.
Det får bli lite annat innehåll en annan dag 🙂