En skatt mitt i skogen

26 september, 2020 Av Av helenasahlqvist

Ibland undrar man vad som finns där regnbågen tar slut. Just nu undrar jag om det inte är i Kedjeåsen regnbågen börjar. Mitt i skogen, 17 km norr om stan finns en skatt. Eller för den delen en oslipad diamant. 

I söndags var det dags för en dag med äventyr ala Helena och Jessica. Vi stämde träff vid Kilstabyn för en dag på cykel. Enda planen var att cykla till Lunedet och ta stigar därifrån.

Jag som cyklat en bit på Åsjöleden tipsade om en fin stig som vi kunde cykla. Jessica hängde på. Till Lunedet tog vi oss på väg, sen vek vi av in i skogen.

Början på leden var riktigt fin. Den går längs Alkvetterns strand. Efter vägövergången på länsvägen som går mellan Karlskoga och Storfors tog lyckan slut. Där hade det avverkats och leden var inte direkt återställd. Där leden ändå gick i skog så låg flertalet nedfallna träd.

Det gjorde att vi gav upp äventyret på Åsjöleden redan vid Kyrksten. Så valmöjligheterna var söderut mot Bjurtjärn eller norrut mot Kedjeåsen. Kedjeåsen gick vinnande ur den kampen och vi tog grusvägen norrut. Passerade ett par stora fina bergsmansgårdar. Hade ingen aning om att de fanns där i skogen.

Väl i Kedjeåsen käkade vi macka innan vi tog oss ann stigarna. Runt en mil stig skulle vi avverka innan hemfärd. Vi möttes av släta fina stigar, utan trixiga stenpassager. Som jag njöt. Det är inte ofta vi i Karlskoga kan cykla så fina stigar. Vi har väldigt mycket stenar och rötter i våra skogar. Det härdar visserligen, men det är ljuvligt att cykla där man inte behöver tänka på att parera diverse hinder.

Ett kalhygge passerade vi på hela stigbiten. Där hade de duktigt lagt alla stockar på stigen, så vi fick snällt gå bredvid. De gör så för att skydda stigarna. Det gör att de kör med de tunga maskinerna bredvid stigen. Om några dagar är de säkert bortforslade. Lukten av nysågat timmer är dessutom inte helt fel. Jag gillar den.

Efter en lång stund i Kedjeåsen var det dags att styra hemåt. Vi hade ingen aning om hur långt vi hade förrän vi körde ut på länsvägen vid Kedjeåsen och det stod 17 km på skylten. I svag motvind turades vi om att ta förningen ned till Västra Kärne. Där cyklade vi först en skogsväg, sen valde vi gamla Lokavägen ned mot Gälleråsen.

Sista sträckan blev grusväg via Trindtorp. Vid Björkborn skiljdes vi och jag tog det lite lugnt hem. Stannade klockan på dryga 5 timmar och nästan precis 7 tillryggalagda mil. En perfekt söndag kan jag tycka.