Med vänner i Råbäck


Mia hade bjudit in till cykling i Råbäck igår. Vi blev en nätt liten grupp på sju cyklister som samlades klockan tio. Den här gången var det uppehåll när vi kom dit, men det var rätt mulet och stigarna var blöta. Mia och Erik visade oss runt en slinga de åkt förra helgen. Ett riktigt guldkorn. Slät, fin stignutan större hinder. De hinder som fanns var några broar över diken och andra vattendrag. Broarna var riktigt hala och vissa rätt trasiga. 

Slingan blev runt sex kilometer och vi avslutade den och fortsatte på milspåret. Där var det svårare att cykla, då terrängen är lite mer omväxlande. Det består dessutom av rätt många leriga och blöta passager. Lennart, som bor i Degerfors och åker mycket i omgivningarna, sa att det inte brukar gå bra att cykla där. Kan vara på grund av den torra sommaren det ändå gått att cykla de gånger vi varit där i år. 

Jag hade inget flyt i cyklingen igår. Kan bero på att förkylningen inte släppt greppet helt. Kan även bero på att tempot var lite högre än det brukar. Jag behöver verkligen försöka få upp tempot i cyklingen. Jag vet ju egentligen vad som krävs, det är bara inte så kul att göra jobbet. Det krävs nämligen tuffa intervaller. Tuffa intervaller är just tuffa och inget jag direkt längtar efter. Jag har ju dock mål med träningen inför kommande säsong och jag behöver verkligen ta tag i det. 

Sista biten på milspåret bjuder på extremt härliga utförsbackar. Inte speciellt branta, men backar man kan få rätt hög fart i. Backar är kul oavsett. Vi avslutade som samlad grupp. Två cyklade sedan tillbaka till Karlskoga, Lennart skulle testa lite fler stigar och vi, Erik och Mia satte oss och drack kaffe innan vi tog bilarna tillbaka hem. 

Söndagen bjöd på ett par timmars prestationslös cykling i cyklevänners sällskap. Sämre söndagar kan man ju ha.