När cykling inte fungerar

Igår var det en sådan dag, så cykling i nästan tre timmar var uteslutet. Ibland får man helt enkelt prioritera lite annorlunda än man brukar.

Istället för cyklingen, jag annars ägnar mig åt på onsdagar, fick det bli en löprunda när jag kom hem från jobbet. Det blev inte det längsta passet, men löpning är mer tidseffektivt än cykling. Dessutom tränar man andra muskler och får annat flås när man springer. Det är helt enkelt fler muskelgrupper som är med och arbetar.

Jag har som mål att springa Ultravasan om några år. Det är alltså läge att börja träna för den. Så egentligen är det bra att det inte alltid är lämpligt att cykla. Det skulle vara skönt att kunna springa ett par mil obehindrat inom ett år eller så. Fast då är vi uppe i mer tid i anspråk än vad cyklingen tar. Dock tror jag de båda träningsformerna kompletterar varandra. Ju bättre jag blir på löpning, ju mer orkar jag på cykel.

Den viktigaste muskeln arbetar ju vid båda träningsformerna, nämligen hjärtat.

Nu väntar dock fyra dagar med cykling, om  jag inte råkar bli förkyld eller något annat kommer mellan. Det ska ju nämligen bli varmt fram till på söndag. Just nu längtar jag efter cykling med bara ben igen.

Idag väntar lite Lunedsled när jag kommer hem. Ska träna på att cykla uppför en brant berghäll. Imorgon får vi se vart vi cyklar, är inte bestämt än. På lördag blir det gruppcykling på förmiddagen från Nobel och på söndag förmiddag får vi se om det blir solo eller grupp.

Har egentligen inte så stor betydelse vem man cyklar med, huvudsaken är att cykla, för det är så himla kul.

Ha en fin torsdag!