En helg ute

Helgen började dock inne, med innebandy i Hagfors på fredagkvällen. Blev en riktigt spännande match som slutade med oavgjort. Det kändes dock som vinst för KIB, som låg under med två mål inför sista perioden. Skönt för tjejerna att vända det och kvittera innan slutsignalen ljöd. 

I lördags drog Micke och Emil på rally i Örebro. Samtidigt drog jag iväg på cykel för att möta upp lördagsgänget vid Nobelhallen. Jag hade aldrig cyklat med det gänget förut, så ny utmaning för mig. Dock var det i princip samma människor som kör på onsdagarna. Så inte många nya ansikten i alla fall. Ett par var det, så det gäller att komma igång vilkas de var. 

Det blev cykling öster om Karlskoga, vid Utterbäck. Körde lite endurospår och lite stig på kalhygge. Vi var även och vände nere vid Svartälven. Det är så lite vatten att det gick att cykla på älvbotten. Stigcyklingen var kämpig på grund av all lera som samlades i däcken. Det resulterade till noll grepp och många promenader i uppförsbackarna. 


Återvände hem när delar av gänget stannade för att ta en fika vid loppisen. Fika får jag ta en annan gång, för det hade gått rätt lång tid och jag ville hem för att äta lunch. Det var rätt segt att cykla genom hela stan för att komma hem, men det flöt på rätt bra ändå. Parkerade cykeln och gick in för att äta glass. Glass är gott efter ett rejält cykelpass som landade på tunt 3,5 timmar. Är ju inte aktiva 3,5, men ändå. 

I går hade jag också cykling inplanerat eftersom vädret skulle bli kanon. Micke och hans bror Anders skulle mecka med en husvagn, så det skulle bli ensamcykling. Kan vara skönt ibland, då man kan åka i sitt eget tempo och inte behöva anpassa sig till någon annan. 

Lina ville dock träffa kusinerna, gärna ute i skogen. Så på förmiddagen fick vi med Mallan och barnen för att elda och baka pinnbröd. Vi valde att åka till Furhöjden, som är en av Lunedsledens högsta punkter. Där finns en liten eldstad och ett enklare vindskydd. Vi tog bilarna till en vändplan där en stig tar vid och gick fram till berget. 

Utsikten från Furhöjden är magnifik och solen strålade. Det var inte heller någon vind och lövträden nedanför var härligt höstgula. Tyvärr är det övervägande barrträd i närheten, så det var inte så storslaget som höstfärgerna kan vara. Men lugnet som infinner sig när man sitter på ett berg, det är svårslaget. 


Vi fick igång en brasa, fikade och barnen täljde grillningar för att baka pinnbröd. Mitt i pinnbrödsbaket hörde vi röster och tre cyklister dök upp från norr. Det var tre välkända ansikten och de stannade för att prata en stund innan de drog vidare på leden. 


Veden hade tagit slut, men vi plockade pinnar i skogen och fick igång brasan på nytt. Barnen åt pinnbröd, täljde på grenar och bara njöt. Det kom vandrare och löpare förbi. Någon såg ut att bli besviken över att vi belamrat höjden och fick nog tänka om gällande lunchstopp. Vi stannade länge och till slut var det dags att åka hem för att äta lunch. Fylld av energi och lugn, men med rökstinkande kläder. Baksidan av att grilla ute, att kläderna blir inpyrda av rök. Nåja, det finns ju tvättmaskin.

Efter lunchen tog jag cykeln och betade av lite delar av Lunedsleden. Valde att inte ta svängen över Furhöjden, utan körde runt den. Fixade en uppförsbacke jag inte klarat tidigare och jublade tyst för mig själv. Det är så kul när man klarar lite mer än man gjort tidigare. Kanske därför jag gillar cyklingen, för man känner att man utvecklas. Det ger driv på något vis. 


Jag vände mot Bratta och letade mig mot Linnebäck efter Alkvetterns strand. Inget ställe det är lämpligt att cykla på eftersom jag var tvungen att åka rakt över en sommarstugetomt. Pratade med ägaren som satt i sin bil en bit bort på infartsvägen. Frågade om det fanns någon bra stig runt tomten, men det gjorde det inte. Lite synd, för det är en lagom runda annars. 

Det blev en härlig helg med mycket utevistelse. Nu väntar en fullspäckad vecka, innan det blir helg igen.