Sista Påskcyklingen för i år

I söndags hade jag vilodag. Inte planerad, men jag tyckte kroppen var värd lite vila. Det enda ansträngande jag gjorde var en lite längre promenad i Linnebäcksskogen med Micke och Emil. Vi skulle kolla på ett kalhygge som kommit till i vinter och där jag hittat så fin stig i höstas. Stigen såg vi inte mycket av, men det var rätt mycket snö, så den kanske kommer fram. Annars var det rätt sönderkört av skogsmaskinen. Stigar måste pterställas efter avvverkning, men vet inte om alla är så noga med det. Vi hade med fika i ryggsäck och satte oss på en sten på kalhygget och fikade i solen.


Igår blev det cykling igen. Kanske sista passet på enbart asfalt. Man kan ju alltid hoppas. Att nöta asfalt är verkligen inte kul. Tog vägen mot Bjurtjärn och vände vid Dalbäcken, två mil bort. Vände tillbaka och halvvägs hem upptäckte jag att telefonen var död. Typiskt! Den har skött sig riktigt bra sedan jag bytte batteri för ett par månader sedan. Hade den i en hållare på styret och det blev nog för kallt för den. Då suger de ur batterierna mycket snabbare.


Väl hemma och när jag laddat telefonen, kunde jag återuppta Strava. Det bästa är att Strava pausar när batteriet dör. Så jag fick ett hum om vilken tid jag cyklat på. Landade på runt två timmar och fyra mil. Som synd är dog telefonen innan jag spurtade förbi ett segment, så den tiden gick förlorad. Får ta nya tag på det någon annan gång.

Blev en bra träningshelg i alla fall. Nu väntar några lugna dagar och förhoppningsvis blir det grusvägscykling nästa gång.