Vinterlöpning bland annat

Igår var en sådan där oplanerad lugn dag. Det enda jag ville var att ta en långpromenad i skogen. Än så länge är det inte så mycket snö att det är svårt att ta sig fram och inte tillräckligt med snö för att nya skidspår ska dras. 

Vi började dagen med att frosta ur frysboxen. Vi har en frysbox i garaget där vi förvarar bär och annat skrymmande. På fredag ska vi få en sjättedel av en ko, så då behöver vi plats där. Det var inte jättemycket is, men tillräcklig för att inte alla korgar ska få plats. Det gick hyfsat snabbt, så det blev inget stort jobb direkt. Ägnade förmiddagen åt att städa lite smått. Micke rensade ur en garderob med gamla grejer som han körde till tippen. Så en halv-produktiv dag fick vi ändå till.

Efter lunch gick vi ut i skogen. På vissa ställen var det rätt mycket snö, men på andra var det lätt att komma fram. Vi gick till Kyrkvägen och vidare på den mot Paddtjärn. Nästan där vek vi in i skogen på västra sidan och gick upp mot Kråklundshöjden. Stigen är lätt att följa på sommaren, inte lika lätt på vintern. Det var inte ens djur som gått där, utan vi fick spåra hela vägen. I skogen var det vindstilla och vi fick en härlig timma med ganska jobbig promenad. Det är lite jobbigt att gå i djupsnö. 


När vi kom hem var jag rastlös och visste inte riktigt vad jag skulle göra. Det slutade med att jag drog på mig träningskläder och gick ut för att springa. Behöver verkligen börja springa mer, då jag klurar på att vara med på Kilsbergen Trailrun i september. Då är det 14 km Bergslagsled inkluderat en slalombacke uppför som ska avklaras. Sen är vi några från jobbet som ska springa Vårruset i maj, så det vill jag också träna för. 

Jag valde att bara springa fram och tillbaka på vår grusväg. Där var det inte så halt och så ingen trafik heller. En vända blir knappt tre kilometer om man inte springer uppför backen vid Linnebäck gamla skola. Jag började i lite lagom tempo. Första kilometern gick rätt långsamt, men då stannade jag en gång för att stoppa ner en tröja i tightsen. Tröjan åkte bara upp och det var svinkallt ute. Det tog dock inte många sekunder. 

Första kilometern slutade med ett tempo på 6:38 i medel. När kroppen väl blir uppvärmd går det lite snabbare och nästa kilometer blev tempot 6:08. Nu började jag komma ner på siffror jag var van vid att se. När jag började springa 2014 låg tempot alltsomoftast runt 6:30-7:00. När jag sprungit regelbundet ca ett år var jag nere på runt 5:30 i snitt när jag sprang tre kilometer. Dit skulle jag vilja komma rätt snart igen. Det betyder att jag måste träna lite mer på att springa och kanske lite mindre på att cykla. 

När jag sprungit tre kilometer och tiderna fortsatte bli bättre ökade jag lite till. Jag kom under 6 min och bestämde mig för att lägga på lite, lite extra. Jag ville snitta hela passet på under 6 och eftersom den första kilometern gått rätt långsamt var det bara att ge det sista som fanns kvar i kroppen. Femte kilometern landade på 5:32 och jag jublade, trots att krafterna började sina. När jag kom tillbaka till vår uppfart hade jag sprungit 5,66 km, tempot blev tillslut 5:58/km, vilket jag är mer än nöjd med. Jag var helt slut och överlycklig. Det var länge sedan jag tog ut mig på det sättet och det var något jag verkligen behövde. 

Så lite vinterlöpning igår satte guldkant på tillvaron och gjorde mig pigg. Det är rätt konstigt ändå att något som tar ut en till max kan göra att man blir piggare.