Vintertid

Jag förstår nog inte riktigt grejen med vintertid och sommartid. Det blir bara mörkt på kvällen när vi ställer tillbaka klockan i oktober. Nog för att det är ”normal”tid, men varför kan det inte få vara sommartid hela året. Nu kommer vi leva i ett vakuum fram tills ljuset återvänder någon gång i februari. Då menar jag att det är ljust när man slutar jobbet och någon timma till.

Igår var vi inte ute mycket. Lina har blivit förkyld, men vi kom ändå ut på en liten kort promenad på förmiddagen. Hon ville ut sa hon. Trots feber och allt. Frisk luft har ju aldrig skadat, så vi gick lite i solen. Sen sov hon tre timmar mitt på dagen. Missade som synd var första Innebandymatchen för säsongen. Laget van med 12 mot 5, så det hade varit kul att få vara där och titta och heja.

Micke fixade en del i köket och jag passade på att plugga lite. Städade i skafferiet och pysslade med lite annat.

På eftermiddagen kände jag att jag ville ut och röra mig lite. Jag har också någon förkylning i kroppen. Känner mig lite seg och orkeslös och det kliar i halsen. Någon ansträngande träning blev det alltså inte. Även om det egentligen var det jag ville. Lite intervaller i uppförsbacke hade inte varit helt fel direkt.

Jag valde att ta stavarna och tvingade med mig Emil ut i skogen. Micke ville också ut en sväng dessutom valde Sotis att följa med oss. Alltid lika kul när han väljer att komma med. Som när han valde att följa med oss ända till Paddtjärn en dag i februari 2016. Den här gången planerade jag dock ingen längre runda. Jag ville bara gå och se om det gick att klättra upp på ett berg jag länge funderat över.

Från stigen ser man inte mycket av berget, men när vi kom närmre såg det rätt lätt ut att bestiga. Vi valde lite olika vägar upp.

Väl uppe visade det sig att det var en rätt stor platå. Jag hade trott att det var ett berg, med topp och så stup åt flera håll. Det var rätt platt och sluttande ner mot Kyrkvägen. Där finns flera ställen man kan slå sig ner en vacker dag med fikaryggsäcken. Får bli en utesöndag framöver. Går säkerligen att hitta ett lämpligt ställe att göra upp en brasa också.

För några år sedan fanns det säkert en fin utsikt mot öster. Mellan träden skymtar man horisonten på andra sidan Karlskoga där Kilsbergen tar vid.

Delar av platån. Vi gick ner nästan på samma ställe som vi gick upp. En annan dag ska jag se hur långt man kommer uppe på den här platån. Såg dessutom väldigt cykelvänligt ut. Tål att utforskas närmre. Bara man hittar en lämplig väg upp och ner. De vägarna vi gick är inte anpassade för cykel.

Mörkade ner en av bilderna så pass att månen framträdde. Vinterkvällarna börjar göra sig påminda. Det dröjer inte förrän det är mörkt både när jag åker till som från jobbet.