Bestigning av Städjan

I tisdags skulle vi bestiga Städjan. Det var ett av målen med resan till Dalarna. Vi packade ryggsäcken full med fika och mat. För första gången skulle jag använda stormköket jag köpte 2013. Det har helt enkelt inte blivit av att vi använt det tidigare.

Tog bilen till foten av Städjan och började gå uppför berget. Det går verkligen konstant uppför ända till toppen. Kanske inte den typ av fjällvandring jag föredrar, men målet var ju att bestiga en topp. Valde den högra/södra leden uppför. Tror det var ett klokt val, då den vänstra leden var mer rakt upp. Vid trädgränsen stannade vi för att fika, och för att koka kaffe. Finns det något godare än att fika ute i naturen?

Även om trädgränsen är nådd, så är toppen långt bort. Utsikten blir bara mer och mer magnifik ju högre upp man kommer.

Äntligen uppe och dags för lite mat. Vi satte oss i lä på Städjans östra kant och kokade lunch. Maten är inhandlad i Tyskland. Pasta Bolognes, så smidigt, klart bara att koka en stund i vatten.

Utsikten vi hade bakom ryggen på väg upp, fick vi framför oss på vägen ned.

Inte lättare att komma ner än att gå upp. Det är riktigt jobbigt att gå nedför branta berg. Den här gången gick vi den led som gick mer rakt ner. När vi kom in i skogen stannade vi och fikade lite mer. Bra att ta många stopp när barnen är med. Så de orkar så länge som möjligt.

Nu blev vi sugna på att utöka vandrandet. Skulle vara kul att ta med tält och tälta på fjället. Gå ett par dagar. Får bli en annan gång, kanske nästa år. Ska ta upp konceptet Utesöndag igen. Nyttigt för både oss och barnen. Roligt att planera äventyr också.