När ljuset återvänder…

Det är en härlig period nu. Dagarna blir bara längre och längre. När jag körde Emil till skolan var det riktigt ljust ute. Är ju van att åka i beckmörker på mornarna. Var på väg hem vid kvart över sju, då jag upptäckte att jag såg träd långt fram. Visst att snön gör sitt till, men man kände att det var påväg att ljusna.
Lina är fortfarande sjuk, så jag är hemma. Blev inte mycket plugga igår, men får bli lite mer idag kanske. Försöker att tänka positivt. Varje minuts pluggande är positivt och varje minut som jag inte pluggar är inte förlorad tid. Så har jag tänkt förut, att jag förlorat tid. Nu vänder jag på det istället.
Igår hann jag ju egentligen massor här hemma. Massor av sånt jag inte hunnit om jag jobbat. Det är ju vunnen tid. Städade, tvättade, diskade, lagade mat, sådde frön, skottade snö. Ja, massor.
Letade resor också. Barnen vill åka charter, jag vill boka själv. Anledningen är att man får mer för pengarna om man inte åker charter. Dock får man fixa frukosten själv då, men det kan det kanske vara värt. Varför kön in sig på ett trångt hotellrum när man för mindre pengar kan hyra ett mindre hus? Huvudsaken som Micke sa är ju att det ska gå att bada och äta glass.
Vi får se vad vi gör i slutänden. Är en viss trygghet med charter också. Är dock inte så orolig så länge vi reser inom Europa.

Ha en fin torsdag!

// Helena