Facebook

16 februari, 2014 Av Av helenasahlqvist

Börjar bli ganska trött på just den sociala medien. På Facebook verkar en ständig kamp pågå i att överträffa varandra. Någon ska alltid vara bäst, klara något bättre eller före någon annan. Påtala att ”det visste jag ju redan” osv, osv.
Jag är alltmer sällan inne och tittar på denna media.

Jag använder meddelande funktionen för att ta kontakt med mina vänner, face to face så att säga. Det är ju ingen annan som har glädje av att läsa mina och mina vänners personliga meddelanden, som bara berör oss. För är det något som FB kryllar av så är det personliga meddelanden. Att bestämma en fika på stan, eller hos någon, två vänner emellan. Vad rör det resten av mänskligheten kan jag undra?
Och för att inte tala om alla dessa meddelanden par emellan. Personliga meddelanden. Ja, man har sett det mesta sedan den 16:e september 2007 när jag skaffade FB. Det sägs att det bästa förhållandet är det som inte syns på FB. Jag håller nog med.
För att inte tala om alla ”tycka synd om mig” statusar. Vad är vinsten med att hänga ut sitt ömkliga jag för allmän beskådan. För att få några virtuella kramar som inte kommer från hjärtat på givaren? Nej, det tar jag avstånd från.
Det heter sociala medier, men vad är egentligen det sociala med detta osociala mediet?

Nu ska jag gå in och kolla vilka som grattat min allra äldsta kompis. Ja hon är inte gammal, jag har bara känt henne längst av de vänner jag har. Jag har redan skickat ett grattia, via SMS. Personligt, som inte hela världen måste se….

// Helena