Helgen som gått

I fredags var det ju sol och riktigt varmt. Jag satte fart att bygga upp poolen. Köpte en ny på rea förra sommaren, så det var med spänning jag plockade fram delarna ur kartongen. Det tog sin tid, men till slut var den uppe. Den blev riktigt stor. Den är både högre och bredare än förra poolen och rymmer dubbla mängden vatten. Kan ske blir dopp även för mig i sommar.

I lördags drog jag på tidig cykling. Skulle köra lite lugnt tempo. Då passar asfalt och fina grusvägar bra. Skrapade i slutändan ihop dryga 4 mil åkning som tog över 2,5 timma. Lite mer än jag planerat från början. Veckans träning var därmed gjord och det var bara att slappa resten av helgen.

Trodde jag. Igår var vi på Konfirmation och började prata cykling. Talade om att Lunedsleden var så fin om man tog sista halvan. Annika blev sugen på att cykla och Micke ville hänga på. Det ville även jag. Vid fyra drog vi iväg. Vädret var perfekt och stigen torr.

Efter fem kilometer gick Mickes cykel sönder. Helt plötsligt knakade det till och så tappade han drivet på kedjan. Kassetten snurrade, men inte hjulet. Han fick vända och gå hem. Annika och jag fortsatte enligt plan. Därmed kunde jag kvittera ut ytterligare två timmar träning den veckan.

Nu får det bli vila och mat några dagar för att få upp energibalansen igen. Vill inte gå låg på energi en gång till. Sen bär det av mot Kil på onsdag för en helg i husvagnen. Cykeln får givetvis följa med, så kanske det blir en sväng i skogarna kring Fryken. Det är ju alltid kul att cykla på lite nya ställen.

Publicerat i MTB | 1 kommentar

Halva Lunedsleden

Igår hade jag en plan när jag kom från jobbet, att cykla Lunedsleden mot just Lunedet. Stoppade i mig lite lunch, fyllde flaskor med vatten och sportdryck, packade ner en energibar och drog iväg genom skogen. Första biten på stigen genom skogen gick riktigt bra. Är en stenig utförsbacke innan man kommer till Kyrkvägen, men den var inga problem att ta sig nedför. Lite halt var det för det hade inte torkat upp ordentligt än.

Så himla härligt att för första gången på säsongen cykla med både korta ärmar och korta ben. Vinden var dessutom varm.

Precis efter Paddtjärn viker jag in i skogen på fin stig. Här börjar en av halvorna på leden. Första halvan är mer teknisk och jag har tagit mig hela den sträckan förut, med blandade resultat. Först 2014 som blev ett blogginlägg som går att läsa här. Sen förra året, men det skrev jag nog inte om.

igår bjöd inte första biten på några större svårigheter. Bara rolig stigcykling. Är några ställen, som på bilden nedan. Där väljer jag att hoppa av och gå. Det går dock bättre ju längre man cyklar. Mot slutet av leden räds jag inte dessa ställen längre.

Precis innan Furhöjden möts man av denna stenvägg. Där hoppade jag av och gick ända upp på toppen.

När man väl är uppe och möts av den här utsikten vet man att det är mödan värt att gå och cykla i lite stökig terräng. Milsvida skogar och sjöar. Det är ett fint land vi lever i. Där vi dessutom enligt lag har tillgång till all fin natur.

Från Furhöjden bar det av nedåt en stund. På vissa ställen ligger det hinder över stigen. Det har dock bildats stigar bredvid dessa hinder. Många som cyklar nuförtiden. När jag cyklade 2014 var leden på vissa ställen igenväxt.

Sista biten mot toppen av Knappedshöjden är det stadigt uppför. På vissa ställen kändes det som att cykeln skulle slå över bakåt. Det gick dock att cykla hela vägen och jag är extremt nöjd med det. Flåsandes var det bara att lägga sig på hällarna på toppen och andas ut en stund. Käkade lite energibar och efter en stund tog jag mod till mig och fortsatte  leden nerför berget.

Det var det roligaste jag gjort på länge. Det gick inte snabbt, men känslan att våga och att jag höll mig på cykeln i den trixiga och riktigt branta terrängen, kommer hålla sig kvar länge. Får jag inte träningsvärk efter den här turen blir jag förvånad. Benen värkte när jag åkte utför. Det är riktigt jobbigt att stå och parera på cykeln i brant nedförsbacke, med stenar man ska gira runt.

När jag väl nått ner på relativt plan mark möttes jag av en spång. Där höll en Djerfare (Medlem i OK Djerf) på att byta plankor. Han hade också cyklat från stan, men med cykel som hade en växel. Han konstaterade att det skulle bli motvind hem. Sen funderade han på hur jag kunde ta mig fram på leden med min cykel och hur många växlar jag hade. Lite kul att prata en stund i skogen med en helt okänd människa. Det är inte min specialitet direkt.

Jag körde inte hela vägen fram till Lunedet. Istället vände jag mot Knapped för att se om det gick att cykla på ett gammalt skidspår. Om det funkade hade jag en bra stig att dela på Trailforks. Hittade en igenvuxen stig som var uppbökad av vildsvin. Den gick relativt bra att cykla. Fick gå förbi några blöta partier och trippa över ett dike på en planka. När första biten var avklarad kom jag fram till vattnet och där gick en gammal körväg genom skog. Den biten var jättefin att cykla.

Nu bar det uppför igen. Hela vägen upp på Brattavägen. Är som en lång ås man korsar. Den sträcker sig från oss, ända upp mot Lunedet. Väl på toppen väntar härlig utförskörning. I vanliga fall åtminstone. Igår var det stark motvind, så det var bara att trampa nedför om man ville få upp farten.

Hemvägen bjöd inte på några svårigheter, grusväg mest hela vägen. Konstaterar att det var riktigt härligt och varmt väder. Innan jag kört i en timma hade vattnet i flaskan blivit ljummet. Det kändes som att cykla i juli ungefär och på låren syns en tydlig kant mellan solbränd hud och vinterblek hud. Det är cykelbyx säsong nu.

// Helena

Publicerat i MTB, Träning | Lämna en kommentar

Mystur i närmiljö

Hemmablind blir man allt som oftast. Vi ser inte riktigt potentialen i området där vi bor.

Igår, efter lunch, cyklade vi för att kolla en genväg till badplatsen vid Åsbergsviken. Den vanliga vägen dit är lite otäck för barnen att cykla. En stor granhäck ska rundas och vägen är riktigt smal där och bilarna kör snabbt. Precis innan kurvan med häcken, skulle det gå ner en stig som kommer fram i sommarstugeområdet vid Åsbergsviken.

Vilket guldkorn till stig det var. Flowig stig mellan unga tallar. Kanske inget för en ”vanlig” cykel, men på hemvägen hittade vi en bättre körväg som man kan ta istället.

Vacker utsikt över Alkvettern. Åker hit och badar alltför sällan. Tror det blev runt 4,5 km enkel väg dit och då tog vi en liten omväg. Så runt 4 km kan jag tänka mig att vi har dit.

En till stig att utforska. Det riktigt kliar i fingrarna på mig. Får bli ett av veckans stigfinnarpass tror jag.

Det börjar bli grönt ute. Nu är sommaren på väg på riktigt känns det som. Fåglarna kvittrar för fullt och det luktar på ett speciellt sätt som det bara luktar på våren/försommaren när allt får liv igen.

Idag ska jag ut och cykla igen. Den här gången  blir det för att träna. Ett lättare pass, som jag räknar med blir mellan 2-3 mil. Ska ta det lugnt och bara värma kroppen lite. Se om tröttheten slår till igen imorgon. Hoppas inte det.

// Helena

Publicerat i MTB | Lämna en kommentar

Lite lätt cykling

Ibland vill man mer än man kan. Just nu är det så. Har varit trött sedan Påsk och inte kunnat träna efter ordning. Träffat läkare som konstaterat B12-brist. Så fort jag anstränger mig blir jag trött dagen efter. Trött så jag måste lägga mig och mer eller mindre sova. En extremt jobbig sak när man vill träna och bli bättre. Riktigt svårt också att hålla sig på en låg nivå.

Igår ville jag ändå ut på cykeln. Skrapade ihop en mil på en timma, så det blev ett lugnt pass ändå. Kollade lite nya stigar in mot stan. Två visade sig vara blindspår. En ska jag återkomma till och den sista var ett guldkorn. Den såg jag sedan fanns med på Trailforks.

Cykling Gottebol

Resterande del av dagen försökte jag slappa så gott det gick, dricka mycket och fylla på med massor av energi. Nu väntar snart en stadig frukost och senare ska vi nog iväg och cykla hela familjen.

Publicerat i MTB, Träning | Lämna en kommentar

Genom cyklistens ögon

Det finns ett begrepp som heter selektiv varseblivning. Med det menas att om man har siktet inställt på något specifikt, så är det det man kommer observera.

Att du hela tiden är medveten om din omgivning beror på att hjärnan konstant arbetar med att analysera och bearbeta alla intryck som dina sinnen producerar, detta kallas för varseblivning. För att du sedan ska kunna uppmärksamma rätt saker väljer hjärnan ut det som är viktigt, detta kallas för selektiv varseblivning. (Google)

Just nu handlar min selektiva varseblivning om att jag hela tiden uppmärksammar stigar vart jag än beger mig. Åker vi bil någonstans håller jag oftast koll genom sidorutan, för det kan ju dyka upp ett intressant ställe att cykla på, en ny stig.

När jag var ute och gick igår fick jag syn på en tydlig stig på andra sidan diket. Nyfiket gick jag närmre och till slut stod jag där, på en ny stig och sökte av området. Hur är underlaget? Hur flyter stigen fram över rötter, stenar och mellan träd? Är det slätt, eller brant? Finns några synliga hinder och finns det i så fall en annan möjlig väg?

Alla stigar är inte så tydliga som den ovan. På Trailforks fick den namnet Tallstigen.
Stigen nedan fick namnet Vildsvinsstigen. Det är Vildsvin som trampat upp den och den leder rakt över en vildsvinsmatplats. Dessutom finns hinder som omkullblåsta träd, lite snår och en bäck.

Förhoppningsvis kommer kommer det bli fina MTB-stigar senare i sommar. Stigen nedan har lite längre tid på Trailforks. Den börjar bli riktigt fin. För ett par år sedan var den knappt framkomlig. Nu syns det att några har cyklat den. Jag själv cyklade den senast i mellandagarna. En rolig stig, speciellt om man kör den från toppen av Falbergshöjden och ner.

Det är nog det jag tycker är roligast med att cykla. Upptäckarglädjen, att hitta nya ställen att cykla på. Nya ställen för mig.

Publicerat i Friluftsliv, MTB | Lämna en kommentar

Varje dag, ett äventyr

Tänk att få upptäcka nya saker, varje dag. Helst av allt skulle jag vilja ha små, eller stora äventyr att se fram emot varje dag. Det finns få saker som inspirerar mig så mycket som att hitta nya vägar, upptäcka nya saker.

Just nu är jag inne i en period då jag upptäcker mycket. Jag strövar runt, både till fots och med cykel. Följer nya stigar, väljer nya vägar. Det är så kul, det ger sånt driv. Jag är nog tillräckligt nyfiken, ibland kanske för nyfiken. Ska bara kolla runt nästa krök, nästa hörn. Vart tar den där stigen vägen? Bara en till, sen ger jag mig.

I förrgår var det till fots jag utforskade området mellan Kyrkvägen (grusväg som går till Paddtjärn och Lunedsleden). Följde en stig jag ofta gått förbi och kom fram vid en Vildsvinsmatplats. Den såg rätt öde ut och det hade kommit växtlighet där grisar tidigare bökat. Hade tänkt att jag skulle komma fram på ett annat ställe. Så då tog jag stigen jag trodde jag skulle komma till och följde den. Kom fram vid samma matplats. Riktigt fint var det i alla fall.

Igår fick det vara på cykel som omgivningen utforskades. Valde ut en grusväg jag cyklat på en gång tidigare. Den här gången utforskade jag varje körväg som anslöt till den på den östra sidan.

Efter en stund hade jag nått änden på grusvägen och valde en stig rakt söderut. Den gången visste jag vart jag skulle komma fram. Hade tänkt vända tillbaka när jag nått E18, men där satte nyfikenheten in på nytt. 

Stenarna efter diket minner om en tid för länge sedan då vägen var aningen mer trafikerad. Möjligtvis gamla vägen mellan Karlskoga och Kristinehamn.

Utmed viltstängslet i Bodalsbacken hade djur trampat upp en fin stig. Den ledde mig rakt ner ett Kärr. Eftersom det inte var långt kvar till nästa grusväg, och jag inte hade någon som helst lust att dra cykeln uppför backen igen, så gick jag genom kärret.

Fin grusväg, som jag även den cyklat tidigare, ledde mig tillbaka mot Linnebäck.

Publicerat i MTB, Okategoriserade, Träning | Lämna en kommentar

Mystur på MTB med Lina

I måndags drog jag och Lina ut på en upptäcktstur på MTB inne i Karlskoga. Vi hade hittat ett märkligt runt fenomen på Google maps, som vi bara var tvungna att utforska. Visade sig vara ett betongfundament av något slag. Vad det använts till har jag ingen aning om. Det fanns inga skyltar som berättade det. Lite synd kan jag tycka.

Vi tog oss vidare mot Bofors station. Den används som synd är inte längre. För några år sedan gick det Ånglokståg härifrån till Nora. Delar av järnvägen är fortfarande i bruk av godståg.

Sista delen av turen blev Sandviksbadet. Lina kände på vattnet och hade nog gärna badat. Jag kände jag med och det var riktigt varmt. Sen styrde vi vidare runt udden. En riktigt fin bit av Karlskoga.

Kom till slut fram till Tower Beach. Här har det tidigare varit camping. Så synd att den är nedlagd.

Blev en fin tur med dottern. Till slut har även hon upptäckt att MTB kan vara rätt ok det med.

Mystur med Lina

Publicerat i MTB, Okategoriserade | Lämna en kommentar

I jakt på Billingens topp

På Valborgsmässoaftonen gav vi oss ut på äventyr, kanske rentav ett #52vardagsäventyr ala Helena Enqvist. Målet var toppen, eller högsta punkten av Billingen. Jag hade cyklat förbi den förra året, men det där med att dra sig till minnes exakt vart den var, var svårare. Jag hade position på en bild i mobilen, men kartan var desto sämre. Dessutom ville jag ju att det skulle bli en fin tur att cykla med barnen. Fika var packat i ryggsäcken och solen höll sig framme i princip hela turen.

Det är på sina ställen riktigt fint att cykla på Billingen. Däremot var lederna sämre än jag mindes. Kan ju bero på att jag fått mer att jämföra med. Kan även bero på att det är relativt högt tryck på området i helhet. Även den lättaste, gröna leden, är för rotig och bökig för dottern som precis förstått tjusningen med MTB. Hon gillar lätt och bra underlag. Det blev i alla fall närmre en mil för oss och så fika vid sjön på Billingen. Älskar sådana turer, då hela familjen är med och dessutom tycker att det är kul.

Vad en staty på Hellner gör i Skövde är inte så svårt att förstå (han kommer från trakten) men vad den har med Oslo och ”Hellnerbacken” att göra förstår jag inte. Känns felplacerad. Men kanske inte värre än att Karlskoga profilerar sig med ”Alfred Nobels Karlskoga”, när människan bara bodde här i två ynka år. Man tar det halmstrå som finns helt enkelt. Nåja, det var ett sidospår. Helgen i Skövde var helt enkelt bra. Vi hann med lite shopping, massor av cykling och en hel del avkoppling.

Publicerat i MTB, Okategoriserade, Träning | Lämna en kommentar

Lila milen

Det har inte blivit massor av cykling i helgen, men det gör inte så mycket. Det kommer fler tillfällen till det. Åkte i alla fall ”lila milen” i lördags. Den är riktigt jobbig och jag var helt slut efter det. Inga rekordtider den här gången heller med andra ord. Cyklade lite med barnen senare och slappade mest. Kändes som ett klokt beslut att stå över tävlingen i Dalsland.

Publicerat i MTB, Okategoriserade, Träning | Lämna en kommentar

Ändrade planer

Det blev lite ändrade planer för helgen. Skulle åkt Dalsland XC idag. Dock kändes inte kroppen 100% ok igår, så då kom jag på andra tankar. Istället för att starta och kanske tvingas bryta, eller starta och må än sämre i flera dagar för att man tagit ut sig för mycket, drog vi husvagnen åt annat håll. Det fick helt enkelt bli en tur till Skövde och Billingen istället. Här är cyklingen hur bra som helst. Tydlig skyltning, olika typer av banor. Körde alla som fanns förra året. Den här helgen hoppas jag hinna med i alla fall två av dem. Idag får det bli ”lila milen”. Först ska vi hinna med lite shopping. Se om vi hittar lite sommarkläder till Lina. Å så lördagsgodis förstås.

Publicerat i MTB, Okategoriserade | Lämna en kommentar