Cykel igen och snygg bild

Hade nog tänkt mig att jag skulle ta det lugnt i några dagar till. Att cykla är ju så kul, så jag kunde inte hålla mig mycket längre. Inte tänkte jag så mycket på mitt onda knä heller. Är rätt trött på att vänta ut värkande och ömmande kroppsdelar. Det får vara slut med det för i år.

Frågade Lina igår om vi skulle cykla. Hon hängde på direkt. Ville köra sin runda i skogen som hon, Micke och Emil körde för ett par dagar sedan. Det är en nedförsbacke som hon inte vågade nedför och hon ville träna. Var bara att dra på cykelkläder och dra iväg. Hon har utvecklats en hel del. Speciellt från förra året när hon i princip slängde cykeln för minsta lilla hinder och vägrade fortsätta. Det är riktigt roligt, för cykling är något vi kan göra tillsammans, hela familjen.

Hon trampade på fint på stigen. Vågade nästan mer än mig. Stannade och vilade lite då och då. Backen nedför fick jag köra före, men jag såg över axeln att hon tog sig ner hela vägen utan att stanna. Hon var mer än nöjd när vi var nere. Var bara att ta ett varv till. Vet inte riktigt hur långt varvet är, men tippar på ca 1-1,5 km. Nästa varv gick än bättre och hon kunde avsluta med flaggan i topp.

Efter kvällsmat tog jag med Micke ut på cykling. Ville köra en liten runda för att få igång kroppen igen. Tog stigen genom skogen och kom ut på vägen till Paddtjärn. För första gången vågade jag cykla nedför en brant backe med sten och grus, som jag alltid gått sista biten på förut. Jag utvecklas lite jag med. Körde mot Lämås och in Kampdalsvägen. Den segar sig uppför berget och är en rätt bra backe att träna i. Var lite svårt att köra på snabbt utför. Regnet som kom för dryga veckan sedan har gjort djupa spår i vägbanan.

Tog höger mot Åsbergsviken och vek in på stigen som går tillbaka till fina grusvägar mot Åsbergsviketorp. En fin och lagom snabb tur på under timman.

Bjuder på en bild från Cykelvasan också. Snyggt att jag har tungan ute när jag åker förbi fotografen.

Jag CV2017

Publicerat i Träning | Lämna en kommentar

Sockerfilmen

Såg rubriken för några veckor sedan när jag sökte igenom SVTplay efter intressanta dokumentärer. Fastnade för namnet på filmen och tänkte att den måste jag se någon dag. Förra måndagen passade det bra eftersom det inte fanns något bra att se på TV och jag ville slappa en stund i soffan.

Upplägget var intressant. Killen i filmen skulle göra det alla gör varje dag, äta 40 gram socker. Nu talar vi tillsatt socker. Inte socker som många anser att kolhydrater bidrar till. Visst det är en typ av socker det med, men nu talar vi rent tillsatt socker. Socker som inte har någon annan uppgift än att ge maten vi äter bättre smak eller konsistens.

Damon, som gjort filmen, äter i vanliga fall inget socker, så för honom blev det en stor omställning. Boven till allt ont heter Fruktos. En sockerart som det finns 50% av i ”vanligt” socker. Grejen med Fruktos är att vi inte kan tillgodogöra oss det som energi. Det görs om i levern till fett och sätter sig där fett brukar sätta sig.

Fruktos är en av de sockerarter jag ska hålla mig från just nu, när jag ska försöka få kontroll över min IBS. Därför är det konstigt att just ”vanligt” socker är med på den gröna listan. Alltså livsmedel med liten andel av de sockerarter jag inte ska äta.

Bara genom att äta 40 gram socker per dag, gick Damon upp 6 kg i vikt på en månad. Då fann dietisten ändå att han inte åt fler kalorier än tidigare. Det var ju lite intressant.

Jag var tvungen att kolla runt lite igår när jag handlade, och vad fann jag? Jo, att nästan allt innehåller socker i någon form. Alltså socker som är tillsatt. Leverpastej, rökt skinka, kassler, falukorv och givetvis yoghurt. Samma ska är det med Tacokrydda som jag kollade hemma. Filmen tog upp många intressanta aspekter, och gav en hel del att fundera på. Ett tips för den som inte sett den – Se den!

Som en professor sa i slutet av filmen, han äter choklad varje dag, men han vet vad det innebär och väljer att bara äta en ruta.

Sockerfilmen

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Cykelvasan 2017

Det gick vägen ändå. Laddade med Alvedon och Voltaren, sen var det bara att hålla tummarna för att det skulle hjälpa så länge som möjligt.

Jag valde att starta sist i min grupp. Jag hade ju inte särskilt bråttom. Fick ändå köra om en del cyklister på väg mot första kontrollen. Kände mjölksyra i låren när jag tog i uppför backarna. Skillnaden mot förra året var att jag hittade ryggar att ligga bakom för att inte bränna onödigt med energi. 

Fick mellantid i Mångsbodarna, följde mig själv i Vasaappen, och det lovade en riktigt bra tid. Bara att kämpa vidare. 

I Evertsberg väntade fancluben, mamma, pappa, Micke och barnen. Pratade lite med dem och cyklade vidare. Ingen känsla i knäet, men ryggen började ömma. Pinnade på uppför Lundbäcksbackarna, men sen fick jag stanna. Sadeln hade vikt sig bakåt, så det var bara att justera. Seg backe innan Oxberg, men efter den bjuds man på en fantastisk utförskörning. Micke och barnen väntade i Oxberg och jag stannade till en halvminut. Åkte vidare och fick än en gång stanna och meka sadel. 

Kollade mellantid i Hökberg och sen var det bara att gasa mot mål. Bära eller brista. Räknade skyltarna innan jag skulle vara framme vid 1 km kvar skylten som står på campingen i Mora. 

Väl framme på rakan mot mål var det bara att ge järnet. Ren lycka när jag rullade över mållinjen och hade klarat en Cykelvasa till. Så otränad som jag känt mig och det ändå gick så bra.

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Snart dags för start

Om några timmar står jag där, rätt oförberedd, på start i startgrupp 31. Jag hade rätt höga förväntningar på den här Cykelvasan. Tänkte seeda upp mig till startgrupp 20 eller 16 genom att åka Dalsland XC vid Valborg. Sen försöka komma under 4 timmar i mål i Mora idag. 

Inget av det hände, eller kommer hända. Fick ont i en höft i februari, som spökade till en bra bit in i mars. Sen kom tröttheten vid Påsk tillsammans med en oförklarlig yrsel. Visade sig bland annat bero på brist på B12. Sjukskrivning på det och så var det riktigt segt att komma igång med träningen. 

I måndags tog jag cykeln till jobbet. Sadeln åkte ner och jag brydde mig inte så mycket om det. Tror dock det räckte för att överanstränga höger knä. Åkte på en rejäl träningsrunda när jag kom hem. I tisdags hade jag jätteont på underdelen av knäet och det håller i sig. Vet inte hur det kommer påverka cyklingen idag. Kanske inte känns ett dugg. Kommer i alla fall förebygga med både alvedon och Voltaren. 

Målsättningen får ändå vara att komma till Mora på under fem timmar. Det är nog hyfsat realistiskt. Ska försöka njuta av stämningen som följer med arrangemanget och inte fokusera så mycket på tävlingen.

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Ekorrhjulet

Inne i Ekorrhjulet igen. Semestern är slut och vi kan räkna ner till nästa. Har börjat lyssna på en ljudbok som heter ”Lev Enklare”. Den väcker en hel del funderingar måste jag säga. Bara funderingen: Hur vill jag att mitt liv ska se ut? Vill jag arbeta häcken av mig för att ha semester fem ynka veckor om året. Måste jag jobba heltid? För vem jobbar jag egentligen? För vad jobbar jag? Blir man lyckligare av att jobba 40 timmar i veckan, så man får en högre lön, så man kan köpa fler saker, eller?!

Vi lever idag i ett konsumtionssamhälle utan dess like. Vi uppmanas och uppmuntras hela tiden att konsumera. Behöver vi verkligen alla saker vi har? Vad kan vi göra själva? Vi hetsas dessutom att arbeta mer. Alla ska jobba heltid, ha rätt att jobba heltid. Det talas dock inte mycket om att de som idag jobbar heltid, ska ha rätt att jobba deltid. Det har man enbart under småbarnsåren. Varför ska den rätten enbart finnas för barnfamiljer?

Vi stressas till att jobba mer, för att kunna handla mer, få en bra pension (för vi blir skrämda att pensionen inte kommer räcka) och för att det inte räknas som lyckat att inte göra karriär.

Jag har också varit där. Ville utbilda mig, så jag fick ett bättre jobb, så jag fick mer pengar, så jag kunde göra mer. Jag har dock inte frågat mig: Vad mår jag bra av?

För egentligen mår jag som allra bäst hemma i mitt hus, bakandes, odlandes, på promenad i skogen eller allra helst på MTB i skogen. Helst av allt tillsammans med dem jag tycker om, min familj.

 

Kanske är det dags att omvärdera lite. Varva ner lite. Njuta av det liv man lever, vi har ju bara ett. Lever man dessutom inte till pensionsåldern är det ju dumt att ha stressats till att jobba ihop en stor pension som man inte har någon som helst nytta av.

Vad mår du bra av?

Publicerat i Livsstil | Lämna en kommentar

Återbesök hos Kalle

I fredags ville jag ut och röra lite på mig. Kände att det var dags för en promenad. Har varit på väg så många gånger till Lunedsleden och ”Kalle på höjda”. Cyklade leden och upptäckte platsen för några år sedan. Det inlägget kan ni läsa här, http://fritid.helenasahlqvist.se/2014/07/13/lunedstrampen-har-inget-med-cykel-att-gora/

Nu tre år senare, cyklas leden flitigare än någon annan led häromkring.

Det är riktigt brant på sina håll. Det är knappt man tar sig ner. Det var dessutom lite fuktigt och då blir rötterna otroligt hala.

För en gångs skull blev jag ikappgådd av två stycken vandrare. Annars ser man inte många som går leden. Det är kul att den används.

Skogen dignar av Kantareller också. Alldeles inpå stigen poppar de upp. Jag hade inget med att plocka dem i, men igår hämtade jag och Micke skogens guld som jag sett. Blev en rejäl korg med svamp.

Publicerat i Friluftsliv | Lämna en kommentar

IBS

Jag har under flera år haft strul med min mage. Har dessutom sökt för det ett otal gånger och lämnat alla möjliga prover. Kollat en massa allergier, men de kommer inte fram till någonting. Inget förutom IBS. Megakul, verkligen. Mot IBS finns nämligen inte mycket att göra. Det gäller helt enkelt att komma fram till vilka livsmedel som framkallar besvär och vilka som är bättre för kroppen.

Såg på 1177 att man kan lindra symptomen med Dimor. Fick det utskrivet innan semestern och sen rekommendationen att fortsätta med Inolaxol, ett fiberpreparat som jag tagit i flera år av och till. Det hjälper lite, men inte fullt ut. Tog Dimor hela semestern till Europa, men det gjorde ingen skillnad alls. Så det var bara att sluta med det.

Nu i veckan sökte jag runt lite och fann att det som fungerar för vissa är LCHF och FODMAP. FODMAP är framtaget just för IBS. Det handlar om att plocka bort livsmedel med några olika typer av sockerarter. Dessa sockerarter jäser i tarmarna och kan ge besvär för vissa. Det är bland annat Laktos och Fruktos. Dessutom någon typ av sockerart som finns i vete, korn och råg. Inte gluten, utan i själva stärkelsen.

Testade att köra LCHF, gillar generellt sett inte den typ av kosthållning. Sen är den ju framför allt till för att gå ner i vikt. Det är inget jag önskar. Tänkte ändå att jag testar. Drog igång i torsdags med att käka ägg och baka bröd utan kolhydrater. Brödet var långt ifrån det godaste jag ätit. Var som att äta sand. Däremot var Kyckling med grädde som jag lagade på kvällen en riktigt höjdare.

Fredag morgon och en macka till som smakade sandstrand och jag fick nog. LCHF passar nog en del, och hjälper säkert på några dagar för en del. Mig passar det inte. Speciellt inte med ett cykellopp om en vecka som kräver laddade kolhydratdepåer. Läste vidare om FODMAP istället. Det verkade passa mig bättre och var riktat mot just IBS. Inget för den som vill minska vikten direkt. Fick till och med se att vanligt socker är helt ok att äta. LYCKA!!!

Så nu är jag inne på dag 2 med FODMAP. Det ska jag hålla på med i 6-8 veckor och sedan ska man återinföra livsmedel igen. Förhoppningen är att man ska må rätt och innan återinförandet och sedan se vad kroppen reagerar på. Bara att hålla tummar och tår.

Köpte en Glutenfri mix igår, hittade en utan vetestärkelse, och satte igång och bakade. Var en dröm att äta jämfört med sanden, så det ska nog gå bra det här. Har dock än så länge inte märkt någon större skillnad, men man får ha tålamod.

Publicerat i Baka, Hemlagat, Livsstil | Lämna en kommentar

Städjan

I tisdags skulle vi bestiga Städjan. Det var ett av målen med resan till Dalarna. Vi packade ryggsäcken full med fika och mat. För första gången skulle jag använda stormköket jag köpte 2013. Det har helt enkelt inte blivit av att vi använt det tidigare.

Tog bilen till foten av Städjan och började gå uppför berget. Det går verkligen konstant uppför ända till toppen. Kanske inte den typ av fjällvandring jag föredrar, men målet var ju att bestiga en topp. Valde den högra/södra leden uppför. Tror det var ett klokt val, då den vänstra leden var mer rakt upp. Vid trädgränsen stannade vi för att fika, och för att koka kaffe. Finns det något godare än att fika ute i naturen?

Även om trädgränsen är nådd, så är toppen långt bort. Utsikten blir bara mer och mer magnifik ju högre upp man kommer.

Äntligen uppe och dags för lite mat. Vi satte oss i lä på Städjans östra kant och kokade lunch. Maten är inhandlad i Tyskland. Pasta Bolognes, så smidigt, klart bara att koka en stund i vatten.

Utsikten vi hade bakom ryggen på väg upp, fick vi framför oss på vägen ned.

Inte lättare att komma ner än att gå upp. Det är riktigt jobbigt att gå nedför branta berg. Den här gången gick vi den led som gick mer rakt ner. När vi kom in i skogen stannade vi och fikade lite mer. Bra att ta många stopp när barnen är med. Så de orkar så länge som möjligt.

Nu blev vi sugna på att utöka vandrandet. Skulle vara kul att ta med tält och tälta på fjället. Gå ett par dagar. Får bli en annan gång, kanske nästa år. Ska ta upp konceptet Utesöndag igen. Nyttigt för både oss och barnen. Roligt att planera äventyr också.

Publicerat i Friluftsliv, Okategoriserade | Lämna en kommentar

Gränjåsvålen två gånger om

I måndags var planen att vi skulle ha en vilodag efter promenaden i söndags till Njupeskär. Jag och Micke ville ändå bestiga Idrefjäll, Gränjåsvålen på 891 m över havsnivån. Vi lämnade barnen i husvagnen och gav oss iväg mot toppen. Passerade fäboden och planerade att ta grusvägen upp.

En bit ovanför fäboden ligger teknikområdet för MTB på Idrefjäll. Där hade vi lätt kunnat slå ihjäl många timmar, om cyklarna varit med. Dem lämnade vi dock hemma den här resan. Nästa gång kommer vi garanterat ta med dem.

Vid teknikbanan började en grusbelagd stig mot toppen. Den är till för cykel och vandrare. Vi valde att gå den. En lätt led som slingrade med serpentiner ända upp till toppen.

Vädret hade vi ingen vidare tur med. Flera regnskurar fick vi över oss. Att sikten lätt blir mycket dålig i fjällen, fick vi också erfara. Helt plötsligt såg vi ingenting. I nästa stund var sikten milsvid.

Vägen ner var enkel att gå och gick mycket snabbare än vägen upp.

Efter lunch lyckades vi lura med oss barnen på en ny topptur. Mutade med glass på toppen. Fick se att vi bara hade 45 minuter på oss innan de stängde restaurangen på toppen och det blev nästintill löpning upp. Hann, med tio minuters marginal, innan de stängde.

Turen ner gick lättare och vi stannade vid fäboden för att titta på djuren. Sen stannade vi vid höghöjdsbanorna som ligger vid fäboden och tittade. Någon gång skulle jag vilja testa banan. Den såg riktigt rolig ut. Barnen testade den låga banan.

Kvällen avslutades med poolbad för Micke och barnen. Bor man på Idrefjäll (bokar boende vi dem), så igår badet. Det var den vilodagen. Blev inte så himla mycket vila, men varför vila när man är i fjällen, när man kan göra det när man inte är där…

Publicerat i Okategoriserade | Kommentarer inaktiverade för Gränjåsvålen två gånger om

Njupeskär

Igår gick vi till Njupeskär. En lagom lång tur. Det var lite blandad terräng. Myr, björkskog, gammal granskog och så nästintill kalfjäll. 

Vandringen kändes i benen på kvällen. Vi funderar på hur vi ska orka upp på Städjan imorgon. 

Publicerat i Okategoriserade | Kommentarer inaktiverade för Njupeskär